Nyligen har jag gjort en ny upptäckt: jag vill inte tala finska som mest utlämnad

16.09.2020
Johan Sandberg är redaktör.

Jag minns inte att jag någonsin skulle ha haft några större problem att göra mig förstådd på finska. Perfekt har min finska aldrig varit, långt ifrån. Min godhjärtade finsklärare i mellanskolan var specialist på att ge femton centimeter långa minustecken efter femman han gett när han bedömde mitt prov. Jag förstod att det var så nära underkänt att ribban fortfarande darrar. Däremot kunde jag mäta mig med vilken klasskamrat som helst när det gällde att ta sig fram på finska i Helsingfors, där jag växte upp.

Fortfarande tycker jag om att tala finska. Det är ett mångfacetterat språk där man kan välja mellan att säga saker enkelt eller trassla till det ordentligt.

Men nyligen har jag gjort en ny upptäckt: jag vill inte tala finska i alla situationer. Och då talar jag om situationer där man är som mest utelämnad, inom vården.

"Men nyligen har jag gjort en ny upptäckt: jag vill inte tala finska i alla situationer."

Jag genomgick nyligen en operation, modell stor. När jag väcktes efter operationen var jag omgiven av vårdare. En av rösterna presenterade sig på svenska. Jag tror jag svarade högmodigt att finska också går. Men under de närmaste timmarna på intensiven var det den svenska vårdaren jag tydde mig till.

Det visade sig nämligen att det finska ordet för smärta, kipu, var helt bortblåst ur min vokabulär. Det kom på svenska och det kom på engelska, men inte på finska. Smärtan, på svenska, var det enda som fyllde mig. Jag blev förstådd, men varje gång den svenska bekräftande rösten saknades hann jag uppleva några skräckslagna sekunder innan jag förstod att vårdarna förstått. Rösten besparade mig den obehagliga känslan av att det kom an på mig att hitta på omskrivningar eller synonymer på kipu innan jag fick känna den belönande, smärtstillande medicinen verka.

"En fulljour i Vasa var det enda rätta! Allt annat hade varit fullständig galenskap."

Några dagar senare, när ambulansen som kör mig till Vasa närmar sig Centralsjukhuset, blir jag påmind om diskussionen om dess omfattande jour. Redan då insåg jag det absurda i att sjukhuset först blev förbisett. Då försökte jag föreställa mig hur jag skulle reagera själv i en utlämnad vårdsituation. Nu vet jag, för jag har varit där. Hur ska då inte de som har en mer avlägsen relation till finskan än jag uppleva det? En fulljour i Vasa var det enda rätta! Allt annat hade varit fullständig galenskap.

Johan Sandberg

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00