Tänk dig att du för en stund på riktigt kunde se världen genom hennes ögon

04.08.2020
Emelie Wikblad är redaktör.

Föreställ dig det här: Du lägger dig bekvämt och trär en mask och hörlurar över huvudet.

Plötsligt glider du fram över isen med säkra skär. Svetten rinner i nacken under den blåvita tröjan och benmusklerna bränner, men det är med lätthet du för pucken framåt med klubban. Skottet glider in under målvaktens benskydd, publikens vrål ringer i öronen … Euforin brusar genom hela kroppen, ni har vunnit guld!

Min sommarläsning bjöd på en dos science fiction. Just den här idén om en superavancerad virtuell verklighet – som låter användaren stiga in i andra människors verkliga upplevelser och minnen – blev kvar och snurrade i mina tankar en lång stund efteråt. (Tack bara för det Hank Green och boken A Beautifully Foolish Endeavor.)

Tänk dig att du i stället för att läsa en självbiografi verkligen kunde vara med om det som en annan människa upplevt. Tänk dig att du kunde lära dig spela piano, måla, eller tala ett främmande språk genom att kliva in i någon annans huvud – och sedan stiga upp utvilad som efter en god natts sömn.

Eller, ta den där människan som du verkligen inte förstår dig på (Hur kan någon ha sådana åsikter?) – tänk dig att du för en stund på riktigt kunde se världen genom hennes ögon. Skulle du göra det? Vad skulle det göra med dig? Och vad skulle det betyda för mänskligheten?

"Tänk dig att du för en stund på riktigt kunde se världen genom hennes ögon."

I berättelsens verklighet är den fantastiska uppfinningen ingen utopi: tillgången begränsas till dem som har resurser, människor fångas i spelberoende och tillbringar all sin tid i den virtuella världen. Och det visar sig att människor kanske inte är så ivriga att ta till sig upplevelser långt från deras egna.

Är det pessimistiskt att föreställa sig att de flesta skulle välja en bestigning av Mount Everest eller att stå på scenen i en stor arena, framför färden över Medelhavet i en gummibåt eller en vaccinforskares arbetsdag? I ett scenario där varje upplevelse kostar pengar, skulle lockelsen från det glamorösa och spännande vinna över det utmanande och potentiellt ögonöppnande?

Kanske det ändå är bäst att vi aldrig får veta.

Emelie Wikblad
Biskop Bo-Göran Åstrand och Johan Bärlund, professor i nordisk rätt, kommenterar HFD:s beslut för Kyrkpressen.

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25
I skogen hittar Nina Lindfors tröst och frid.

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20
Finland har handlat proaktivt, och det är bra, säger Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet.

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01
Mikaela Björklund har några veckors erfarenhet av stadsdirektörsjobbet. Men i tolv år har arbetet för Närpes tagit upp mycket av hennes tid.

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30