Aldrig färdig

09.08.2012
Under snart 50 år av kortare eller längre vistelser på släktkolonin har jag lärt mig att sommarparadiset aldrig blir färdigt. Semestern kan tidvis kännas som en ständig kamp mot tidens tand. Ibland infinner sig ändå tanken: bara det här projektet blir klart, då kan jag nästa sommar ta det lugnt, för då borde husen vara målade, de fällda träden förvandlade till ved, bryggan i skick o.s.v.
Lögn och självbedrägeri. Det kommer aldrig på sommarstugan en dag då allt är färdigt och inget arbete väntar på att bli utfört. Men varför klaga? Den här livserfarenheten möter vi ju också i Bibeln: när livet har varit som bäst har det varit arbete och möda.

Vi mår gott av att sätta upp mål, planera, välja mellan olika alternativ och sedan sätta i gång. Den målinriktade ansträngningen är en belöning i sig, och resultatet stiger i värde av att vi själva – ofta tillsammans med andra – har åstadkommit det. Det känns bra att trött i kroppen få sätta sig ner, titta på vad man åstadkommit, och stolt säga: det blev ju riktigt bra till slut!

Anspelningen på Guds handlande i skapelseberättelsen är medveten. Efter varje dag ser Gud på sitt verk och konstaterar att det blev mycket gott. Vad kunde vara mer naturligt än att också vi, Guds avbilder och medhjälpare, skulle eftersträva samma upplevelse?

Parallellerna kan utvecklas ytterligare. Världen var inte färdig, när Gud såg på sitt verk. De sex skapelsedagarna utgör symboliska beskrivningar av hur Gud steg för steg formar en värld där levande varelser kan växa fram. Men arbetet tar inte slut där. Människan anförtros uppdraget att förvalta, befrämja och skydda livet. Uppdraget är villkorligt: om vi i stället i vårt högmod fördärvar skapelsen kan allting tas ifrån oss.

I  den här spänningen mellan det stora uppdraget och det högst reella hotet lever vi våra liv – och då tänker jag naturligtvis på mycket mer än bara semestersysslor. Som människor och som kristna är vi kallade att vara Guds medhjälpare och Jesu efterföljare. Något paradis kommer vi aldrig att lyckas skapa på jorden, men ändå får vår ständiga strävan och bön vara att Guds rike skulle växa sig allt starkare och allt synligare i vår värld, till glädje för både oss själva och våra medmänniskor.

Medvetenheten om att vi aldrig blir färdiga kan få oss att tappa modet: vad tjänar det till att anstränga sig, då det är så litet som jag kan åstadkomma? Men i andra vågskålen finns den trotsiga och hoppfulla erfarenheten som Stig Dagerman fångat i sin ofta citerade dikt: en svältande människa mindre betyder en broder mer. För den som blir hjälpt kan den enskilda goda handlingen, hur ofullkomlig och tillfällig den än är, vara tillräcklig för att ge livsmod och därigenom öppna dörren för trons mysterium.

Björn Vikström

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02