Tillsammans med en eller två vänner – odlarnas antal har varierat under åren – hyr jag ungefär en ar lerjord. Om vårarna sjunger koltrastarna så ivrigt att man stundvis kan glömma bort trafikbruset från Ring 1 och den kommande odlingssäsongen känns löftesrik. Nästan allt är fortfarande möjligt.
Men nu är det inte vår längre, koltrastarna har fullt upp med att mata sina ungar och sjunger inte längre lika flitigt och vi har hunnit förlora kampen mot en del av ogräset. Livet med odlingslott har lärt mig mycket om hur vitlök vill växa och vilken typ av växtföljd man ska praktisera för att tränga undan besvärliga rotogräs. Den här våren och sommaren, när tid och kraft att förverkliga odlingsdrömmarna fullt ut saknats, har jag också fått påminna mig om andra saker odlingslotten lärt mig:
Med flera kilometers avstånd till trädgårdslandet får man acceptera att ogräsrensningen sällan hamnar högst på prioritetslistan. Jämför dig inte med grannarna – det kan hända att deras avstånd är kortare, att deras liv ser ut på helt andra sätt än ditt eget.
Det område man röjde från ogräs i fjol kommer att tas tillbaka av naturen – ogräset – i år om man inte hinner hålla efter det. Trots detta: välj dina strider.
Picknick och sällskap är a och o för arbetsglädjen. Även om det är fint att kunna turas om med bevattningen är det värt att prioritera att vara på odlingslotten samtidigt.
Det finns ett rätt sätt att göra saker på, och så finns det ganska många andra som inte är lika bra men som ändå fungerar bättre än att ge upp.
