Ohållbart

04.10.2018
INKAST. Rummet är svalt och mörkt. Madrasserna ligger direkt mot de vita plankorna och den slitna människan famlar efter kuddar och täcke.

Rafsar ihop skrynkliga lakan, bygger mur med tunga filtar, bygger bubbla för frid. Men så fort hon blundar kommer bilderna. Bilder på färggranna post-it lappar, avrivna kuvert med slarviga bokstäver, ord längs marginalen på dagstidningen, bläckmeddelande på handen … Hon minns inget längre. Allt måste listas och bockas av.

Kan inget utantill. Inte ett telefonnummer, ingens läseordning. Hon försöker läsa. Bokstäverna hoppar. Det är suddigt. Läser om samma stycke många gånger. Optikern hittar inget fel på synen för felet fanns någon annanstans.

Tänk att du har fem barn. Tänk att du orkar. Den meningen har hon hört 1 587 gånger och varje gång blir hon mållös. Ordlös. Vad vet hen, om min ork? Och vad är att inte orka?

Är det att ligga orörlig och arbetsoförmögen på en soffa eller finns det andra mera sublima varianter som ilska, negativ attityd, oförmåga att strukturera och angst att öppna wilma, nimenhuuto eller någon annan kvävande app? Hon hade orkat mer än många. Hon var en slitvarg, en duracellkanin. En tålig sort som hade vakat i nästan fem år med små barn och nu fem år med tonåringar. Hon behövde lite mat och hade till och med avvecklat toalettbesöken för att vinna tid. Hon hade aldrig haft färre än tre jobb, hon hade tre examen och skulle gärna ha fler men så stängde kontoret ner.

Det kom en lapp på luckan när det gällde krav och flexibilitet. Kreativiteten slocknade och det sociala smörjmedlet tog slut. Det blev plötsligt tyst. Då blev det i stället lite trist. Trist kunde hon hantera ännu sämre än stress så hon hittade på lite fler projekt och så där höll det på tills hon låg där på vinden mellan mjuka linnelakan. Men inte ens nu kunde hon bara blunda utan sträckte sig i stället mot Tomas.

”Vilans största fiender är oron, ledan och rastlösheten och de blir allt lömskare med åren.”

Hon hade alltid tyckt om honom. Inte bara för att han var varm och välklädd utan för att han hade ett sällsynt sätt att skriva om andligt liv. Han förkunnade utan att predika, han var sårbar och stark, han var klok i text och kul i verkligheten. Exemplaret var tummat och vikt. Hon bläddrar på måfå. Läste långsamt om det som händer när man väl kommer till den punkt som kräver att man börjar cykla saktare. ”Vilans största fiender är oron, ledan och rastlösheten och de blir allt lömskare med åren”, skrev han direkt till henne. Rastlösheten, den som alltid drivit henne framåt hade nu blivit hennes fiende. Hon längtade efter vilan men hon kunde inte slappna av.

Det att det var semester och het sommar utanför vindskammaren var därför inte återhämtning utan helt tvärtom. Sommar var ju oändliga möjligheter och det var därför som hon låg där med sina mentala post-it lappar om bastubyggen, målarläger, surdegsbak, tältupplevelser, båtsemestrar och bok under äppelträden. Men Tomas kände sina fiender: ”Rastlösheten är otålig. Vi behöver inte vara i viloläge särskilt länge innan den ger upp och rastar vidare.” Så hon låg kvar i mörkret och lusten att bygga och bjuda smög småningom nerför trapporna och kvar låg hon och insåg nödvändighet att börja om.

50 är inte 30 och 5 barn är inte 2, hon måste lära sig att leva efter de nya livsvillkoren.

Kontoret var ännu helt stängt men hjärtat lite mer öppet.

Maria Sundblom Lindberg

LÄRKKULLA. Språkvetaren Juhani Jäntti är direktor för Lärkkulla stiftsgård som har verkat sedan 1950 och nu firar sina 75 år 2.9.2025 kl. 20:00

SJUKHUSPRÄST. Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro. 2.9.2025 kl. 19:00

relationer. Nej, det kommer ingen perfekt partner på en vit häst och räddar oss. Och nej: konflikter är inte farliga. De är en möjlighet! Jan-Erik Nyberg har skrivit en bok om det som är det finaste och svåraste i livet: relationer. 1.9.2025 kl. 14:39

ARKITEKTURHISTORIA. Nu vill finländska forskare räta ut alla frågetecken kring Åbo domkyrkas ålder och medeltida interiör. – Man kan säga att Åbo domkyrka är landets viktigaste byggnad, säger Panu Savolainen, biträdande professor i arkitekturhistoria. 1.9.2025 kl. 10:55

NÄTVERKET KYRKFOLKET. Under laestadianernas sensommarmöte i Kållby informerade Stig-Erik Enkvist, verksamhetsledare för LFF, att nätverket Kyrkfolket planerar att börja viga egna präster. Till organisationerna inom nätverket hör bland annat LFF och Slef. 28.8.2025 kl. 18:57

KOLLEKTER. Martina Harms-Aalto som är svensk representant i Kyrkostyrelsens plenum föreslog strykningen av Kansanlähetys och evangeliska Sley i kollektlistan. 29.8.2025 kl. 18:24

Kolumn. – Jag hoppas att jag för egen del kunde ta Jesus som exempel och kunna vara välkomnande och bemöta andra mänskor som han skulle ha gjort. 28.8.2025 kl. 19:16

ÖSTERSJÖN. I Esbo firade församlingen Östersjödagen med kaffe och dopp – det vill säga ett alldeles fysiskt dopp på stranden i Stensvik. 28.8.2025 kl. 09:13

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet har beviljat en präst avsked från prästämbetet. 22.8.2025 kl. 15:59

kyrkobyggnader. Efter tre års förberedelser har kyrkan i Kiruna nu flyttat intill den grund den ska stå på. I morgon ska den flyttas upp på grunden. 20.8.2025 kl. 16:09

Lokalt. Larsmo församlings tf kyrkoherde har en bakgrund som reseledare och lärare. Han har hunnit med mycket, men är inte heller rädd för att upptäcka nya saker. I juni tog han körkort, och jungfruturen gick från Åbo till Larsmo. 19.8.2025 kl. 13:35

DOKUMENTÄR. Vem är du? Anna-Sofia Nylund har gjort radiodokumentären ”Väckelsen som skakade Jakobstads gymnasium”. Varför gjorde hon den, och vad lärde den henne om kristen tro? 19.8.2025 kl. 20:00

pengar. Många av oss har tillräckligt för att klara livhanken. Ändå tycks vi vilja ha mer. Kyrkpressens redaktör Rebecca Pettersson försöker ta reda på vad hon ska göra med sina pengar i en samtid besatt av sparande. 14.8.2025 kl. 17:44

kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir ­i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrko­styrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00