Vi lever i Stilla veckan. Påskfirandet närmar sig. Ett av barnbarnen har haft stenkoll på när det blir påsk. - Bara en lördag till och sen några dagar och så kommer jag till dej, var hans glada budskap när han ringde farmor förra veckan. Han har troget ringt och meddelat hur dagarna blir färre och färre innan vi ses. I snart två månader har jag fått rapport om hur påsken närmar sig, av den unge mannen. Han kanske inte har Påskens allra djupaste innebörd helt på det klara ännu, men han vet att då får han träffa sina finländska kusiner, han får leva österbottniskt släktliv med påskbrasa, påskägg och framförallt bakandet av påskkakan tillsammans med kusinen.
– Den måste vi gömma så att släktens kaktjuv inte hittar den, säger han glatt. Han har med spretiga bokstäver skrivit matlistan för påskfirandet. Kex och hamburgare tyckte jag mig utläsa av listan när han visade den på Whatsapp. Det blir nog memma och fårstek också förutom kexen och det övriga.
Det är lätt att hoppa över fasteveckorna och fokusera på påskfirandet också när man är vuxen. Jag har i flera år sörjt över att samhället och arbetstakten inte på något sätt främjar en fastetid med tid för eftertanke och stillhet.
Inte ens i Stilla veckan trappas takten ner. Sammanträden, processuppdateringar, arbetsplatsmöten, uppföljningsrapporter som ska till ledningen med några dagars varsel (känns det som) kommer i en strid ström, det får då vara vilken tid i kyrkoåret som helst.
Jag tycker om Skärtorsdagens mässa. När jag var ung klädde sig kvinnorna i svart den kvällen. Jag tycker om att göra det ännu. Det ger en högtidlig påminnelse om sorgen vi går in i. Långfredagen är inte mera så lång som den var i barndomen, när man inte fick gå ut och leka i vårsolen. Påsklördagen med brasor, påskägg och påskbrev börjar visa att det snart föds en glädje ur sorgen.
Påskdagens morgon, då solen dansar på himlen och kyrkans orgel jublar då är det Påsk och då är det vår. Livet återvänder. Då behövs både kex och hamburgare för att fira att Livet vann. Det vet en sex-åring instinktivt. Nu blir det påskfirande på allvar.
Glad Påsk!
