Magnus Tunehag är uppväxt i en frikyrklig och karismatisk miljö, där fasta var något man kunde göra för att få genombrott i den andliga världen. Men idag är fastan inför påsk något han verkligen ser fram emot.
– Man städar ju regelbundet, men man kanske inte har storstädning så ofta. Ibland behöver man faktiskt göra det: putsa listerna och dra ut badkaret. Fastan ger en möjlighet att stanna upp lite, framför allt inför två frågor: Vad är det jag längtar efter, vad får inte utrymme i mitt liv idag? Och vad är det som hindrar mig från att nå min djupaste längtan?
I boken ”Du förde mig ut i frihet” närmar du dig fastan genom 36 texter som utgår ifrån berättelser om ökenfäderna. Varför just ökenfäderna?
– Det var via Peter Halldorf jag först fick kontakt med ökenfäderna och läste Ökenfädernas tänkespråk. Jag gillade den inte alls! Jag tyckte de var lagiska och hade konstig kvinnosyn. Men jag gav dem en chans till. När man ser bakom den lite svårtillgängliga ytan upptäcker man att de här märkliga kufarna som drog ut i öknen för så länge sedan har något att säga oss som lever idag, år 2026. När jag läste dem förstod jag att det bara är de som tar den kristna tron på allvar som landar i insikten om att det bara är Guds nåd som frälser. Jag tror att vi kört lite för mycket på halvfart som kristna, och då inser vi inte heller vad det innebär att vara älskad och förlåten och buren av Gud.
Bokens första text citerar en berättelse om några bröder som kommer till insikt om att de varken kan eller vill göra det de borde göra som kristna. Vad säger den till oss?
– Det handlar om självinsikten om att vi är kluvna. Vi ska inte bli uppgivna och deprimerade när vi inser att vi inte är så sugna på att sitta och läsa Bibeln eller gå i kyrkan. Vi bär på en grundskada som gör att vi både vill vara med Gud och gärna undviker honom. Vi tycker om, som det står i första Mosebok, att Gud går i den svala kvällsvinden, men vi flyr honom ändå och gömmer oss bakom en buske. Vi pendlar mellan att vilja ha mer av Gud, men samtidigt vilja styra våra egna liv. Det är okej att formulera sådana ärliga böner: jag vill egentligen inte ha så mycket med dig att göra, Gud, men skapa i mig en vilja.
En av mina favoritböner i boken är: ”Herre, befria mig från att vara din rådgivare.”
– Den handlar om att lära sig att ta emot det liv som blev mitt. Under mitt ganska långa liv har jag hamnat i situationer jag inte haft kontroll över och som inte varit önskade, det har skett mycket som jag gärna hade sett vara annorlunda. Men vi väljer inte vägen, vägen väljer oss. Och vi får tacka. Det är en del av den andliga kampen.
Under utvecklingssamtal på jobbet förväntas vi bli bättre, men du skriver att den andliga utvecklingskurvan snarare är nedåtgående.
– Jag har under många år jobbat deltid på Ikea, och där har jag haft utvecklingssamtal till lust och leda. Jag tror ju att den kristna utvecklingskurvan går i en spiral nedåt. Många gånger kan man känna: jag har inte kommit någonstans, eller så har jag halkat ner ett hack till. Det handlar om att vi blir avklädda det som varit destruktivt och självcentrerat och landar mer och mer på den låga platsen. När man ser på Bibeln: var är det oftast Gud möter människor? Det är på den låga platsen. Det är där, när vi vågar släppa det krampaktiga taget om våra små rikedomar, som vi upptäcker Guds större rikedom. Det är ett befriande projekt.
Hur kan vi läsa under fastan?
– Fasteläsningens poäng är att läsa långsamt och bedjande och reflekterande. I Sverige har vi ingen stark tradition av att gå i andlig vägledning, men det tycker jag att är en av de viktigaste sakerna för kyrkan framöver. Med mina texter vill jag väcka provokativa frågor och tankar som man kan diskutera tillsammans med en själasörjare för att hantera vad det är som blockerar vårt liv, vilken Gudsbild vi bär på och vilka sår eller trauman och bindningar vi har som vi behöver ta itu med.
GÖR: 61 år, präst, leder Fridhemskyrkan, en liten EFS-församling i Malmö. Jobbar deltid på logistikavdelningen på Ikea. Författare till boken ”Du förde mig ut i frihet”.
FAMILJ: Gift med Ragnhild, har två vuxna söner och ett barnbarn.
INTRESSEN: Läser mycket och älskar sport: kan kolla på flera matcher parallellt. Är allätare med särskilt intresse för fotboll, hockey och dart-VM.
