Tom Smeds i salen som Jakobstads finska församling klarar sig utan.

Känslorna tar över då kyrkans fastigheter säljs – det visar erfarenheterna från Jakobstad och Borgå

fastigheter.

Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt.

2.2.2026 kl. 19:41

Det minskade medlemsantalet i de två stadsförsamlingarna i Jakobstad har lett till att samfälligheten i Pedersörenejden börjat se om sitt hus och nu försöker göra sig av med fastigheter. Då det visat sig att staden Jakobstad har planer på ett nytt stordagis har man inlett diskussioner om att sälja det 3 000 kvadratmeter stora församlingscentret till staden.

Församlingscentret i Jakobstad byggdes 1999 med identiska salar för den svenska och finska församlingen och en kontorsflygel för församlingarnas och samfällighetens personal. Då hade stadsförsamlingarna nästan 17 000 medlemmar. Idag är de strax över 12 000. Jakobstads finska församling har förlorat 38 procent av sina medlemmar och Jakobstads svenska 21 procent, och besökaren möts ofta av stora och folktomma rum. Undantaget är kontorsflygeln, där de anställda jobbar och trivs.

– Samfälligheten har för många fastigheter totalt sett. Kyrkostyrelsens några år gamla riktlinjer är 0,15 till 0,20 kvadratmeter våningsyta per församlingsmedlem. För de tre församlingarna i hela vår samfällighet skulle det innebära 3 000 till 4 000 kvadratmeter. Följer man de riktlinjerna räcker enbart centret i Jakobstad för hela samfälligheten. Totalt har vi mellan 13 000 och 14 000 kvadratmeter. Vi har fyra kyrkor och fem församlingshem, säger Tom Smeds.

Han är viceordförande i gemensamma kyrkorådet och medlem i gemensamma kyrkofullmäktige. Han vill inte sälja centret. Men han tror det är bäst för samfälligheten på sikt.

Att just församlingscentret kommit på tal som möjligt försäljningsobjekt beror på att staden Jakobstad visat intresse för det. Dessutom är det samfällighetens största byggnad.

– Nu kan det finnas en chans att få ett marknadsmässigt pris. Hamnar vi senare i ett läge då vi blir tvungna att sälja får vi knappast det priset, för det är en speciell byggnad.


Försäljning i Borgå beror på stadsplanen

Att sälja ett församlingshem är inte lätt. I Borgå gjorde samfälligheten ett föravtal hösten 2023 om försäljning av det svenska församlingshemmet, en historisk tegelbyggnad på 1 300 kvadratmeter ritad av Lars Sonck, belägen mitt i staden.

– Det var inget lätt objekt att sälja, inte minst på grund av att fastigheten enligt stadsplanen ska användas för religiös verksamhet. Om man sålt det som sådant hade det i praktiken krävt att någon församling köpt det, säger fastighetschef Krista Jussila vid Borgå kyrkliga samfällighet.

Tre år efter att huset lagts ut till försäljning hittade man en köpare. Köparen söker nu en ändring i stadsplanen för att bostäder, kontor och affärsverksamhet ska tillåtas i fastigheten.

– Vi fick ett gängse pris med tanke på att köparen måste jobba tillsammans med staden för en ändring i stadsplanen. Det är en dyr process.

Om stadsplaneändringen inte går igenom finns en teoretisk möjlighet att affären går om intet.


Avståndet till kyrkan får inte vara för långt

I Jakobstads svenska församling har diskussionen med staden väckt känslor och skapat oro.

– I församlingsrådet vill vi veta var församlingen ska vara. Vi kan inte vara hemlösa. Att vi är en centrumförsamling har kanske blivit ännu tydligare för oss. Avståndet mellan kyrka och församlingshem får inte vara för långt. Kyrkostrand (församlingshemmet vid Pedersöre kyrka) är för långt borta, säger Cecilia Åminne, viceordförande för församlingsrådet i Jakobstads svenska.

Att det ligger många känslor bakom är ingen dålig sak, tycker hon.

– Pengar är pengar och vi förstår ju att det kostar mycket. Vi har sett graferna och förstår läget hur bra som helst, säger Cecilia Åminne.

Församlingsrådet i den finska församlingen säger i sitt utlåtande att de behöver en lokal för 30 till 50 personer och en större lokal några gånger per år. Lokalen för ungdomarna de har idag är tillräckligt stor.

Tom Smeds har förståelse för den oro som man känner i Jakobstad.

– Oron finns och är sann. Jag vill inte på något sätt förminska den. Oron finns inte bara bland församlingsmedlemmarna utan också i församlingsrådet.


Förvåning över biskopens uttalande

Oron har också gjort att biskop Bo-Göran Åstrand involverats. Han säger att han kontaktats av oroliga församlingsmedlemmar. Det är bakgrunden till att han i Österbottens Tidning uttalade sig om processen i december. Det gjorde han dagarna innan kyrkofullmäktige behandlade frågan om ett principbeslut på att gå vidare med förhandlingarna med staden. Hans kritiska uttalanden och hänvisningar till kyrkolagen har väckt frågan om han anser att det skett lagbrott.

– Nej, det anser jag inte. Jag lyfte fram den nya kyrkolagen från 2023 där det tydligt står att man i god tid ska informera och involvera församlingsmedlemmarna innan man fattar stora och bärande beslut. Att så inte skett i Jakobstad har man medgett på tjänstemannanivå. Uppfylls inte bestämmelserna kan det utgöra en grund för besvär, säger biskopen och understryker att han har fullt förtroende för församlingens och samfällighetens ledning i den här frågan.


Inget konkret att ta ställning till

– Det är helt klart att folk ska få komma med sina synpunkter. Men då borde vi ju ha någonting konkret som man kan ha synpunkter på. Det har vi inte ännu, säger Tom Smeds.

Han anser att det råder mycket missförstånd i ärendet.

– Vi offentliggjorde planerna för ett år sedan uttryckligen för att informera om att vi diskuterar en eventuell försäljning med staden. Redan då trodde vissa att centret var sålt. Det är det ju inte.

Nu ställer han frågan vad som är viktigt:
väggarna eller verksamheten?

– Ingendera är oviktiga, i synnerhet i vårt klimat. Men om man måste välja? Då vill jag prioritera verksamheten.

Själv har han en vision om att hyra in församlingshemmet i en centralt belägen fastighet där så mycket som möjligt är samlat på ett ställe.

– Det kan vara svårt att få allting på ett ställe. Då anser jag att samfällighetens funktioner kan finnas separat.

Cecilia Åminne vill inte splittra de anställda.

– Det är en prövad sak och det är det sista jag vill göra. Personligen tycker jag det är en styrka att alla funktioner jobbar inom samma byggnad.

När de i Borgå fattade beslutet att ge upp sitt svenska församlingshem innebar det att de anställda – som tidigare jobbat på tre olika ställen – i själva verket började jobba närmare varandra i det som förr var finska församlingshemmet i Borgå.

– Ur ett personalperspektiv skulle det entydigt vara bäst om alla var i samma hus. Men om man ser det ur ett verksamhetsperspektiv är det ett mervärde att en del av vår personal har sina arbetsrum i Domprostgården, säger kyrkoherde
Mats Lindgård.

Hans erfarenheter av att ge upp ett församlingshem är att det är en sorgeprocess att förlora ett kärt hus.

– Det är viktigt att på riktigt beakta att det är en sorgeprecess för medlemmarna. Man måste ge det tid och låta det vara en sorgeprocess. Det är inte bara att byta väggar och rum. Men efter något år så har det landat helt bra för vår del.

Mats Lindgård tillägger att om två församlingar, som i Borgå, ska flytta in i gemensamma lokaler är utgångsläget bättre om lokalerna är nya för alla.

– För oss och våra medlemmar och aktiva var det i början svårt att veta vilket sätt vi tar plats i det som förr var finska församlingshemmet, hur gör vi det här till vårt och fixar det så att vi inte upplever oss som gäster.


Arbetsgrupp utreder centrets framtid

Då gemensamma kyrkofullmäktige i Pedersörenejdens samfällighet behandlade principbeslutet beslöt man återremittera ärendet. En arbetsgrupp ska nu utreda konsekvenserna av att behålla eller sälja byggnaden.

– Nu kommer vi också att se närmare på alternativet att renovera församlingscentret, säger Tom Smeds.

Cecilia Åminne hoppas att man i utredningen ska vända på varje sten.

– Mitt i allt kan det finnas ett alternativ som skulle kunna vara ännu bättre. Det vet vi ju inte, men det är ju det som ska utredas. Kanske det finns en möjlighet till samarbete.


Intervjun med Mats Lindgård är skriven av Sofia Torvalds.

Johan Sandberg


SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12