”Den lilla lyktan förändrar inte hela landskapet, men den säger: Här finns ljus”

BISKOPENS JULHÄLSNING.

När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen?

22.12.2025 kl. 20:43


En dag när
Timo öppnade postlådan låg där ett oväntat kuvert. Nyfiken sprättade han upp det och fann ett brev som fick honom att stanna upp. Brevskrivaren hade lagt märke till den lilla lyktan vid Timos hus och ville tacka honom för att han tände den varje kväll. Orden värmde: någon var glad för att en lykta sken i mörkret och gav hopp.


Tänk att det
kan betyda så mycket att någon tänder ett ljus här i världen. Den lilla lyktan förändrar inte hela landskapet, men den säger: Här finns ljus. Här finns någon som bryr sig. Och kanske är det just det vi behöver i adventstid – små tecken och ljuspunkter som påminner oss om att mörkret inte har sista ordet.


I många
hem lyser adventsljus och vackra dekorationer som bäst. Här i biskopsgården hänger vi upp symbolerna tro, hopp och kärlek i fönstret mot domkyrkans torg. Men ljus handlar inte bara om stjärnor i fönstren eller om ljus på våra bord. Vi kan tända ljus för varandra genom det vi säger och gör. Ett vänligt ord, en omtänksam handling, ett telefonsamtal eller ett besök till någon som är ensam, tid att stanna upp och lyssna – det är som små lyktor. De säger: Du är sedd. Du är viktig. Du är inte ensam. Jag bryr mig.

De säger: Du är sedd. Du är viktig. Du är inte ensam. Jag bryr mig.

Julens budskap är att Gud själv tänder ett ljus i vår värld. Ett barn i en krubba, ett hopp som föds mitt i det som verkar hopplöst. Jesus Kristus kommer med budskapet om att Gud är med oss i livets alla lägen. Guds kärlek räcker till och vi får tro att vi är dyrbara och värdefulla i Guds ögon. Och den som är älskad behöver inte leva upp till alla krav och förväntningar. Inte ens till jul. För Guds kärlek kommer med frid och barmhärtighet.


Ljuset behöver inte alltid vara stort och bländande – ibland är det bara en lykta vid en vägkant. Men det räcker för att visa att mörkret inte är allt. Genom våra ord och handlingar kan vi ge nytt mod och hopp. För någon kan just ditt ljus vara det som gör att en medmänniska orkar ta nästa steg och tro på morgondagen. Märkvärdigare än så behöver det inte vara. Och samtidigt så stort och betydelsefullt.


Så låt oss tillsammans komma ihåg att tända ljus vid människors väg och lysa upp där vi kan. Då kan världen bli en lite ljusare plats att leva på och hoppet om en bättre framtid växa.


Jag önskar dig
en välsignad och fridfull jul!

Bo-Göran Åstrand, biskop i Borgå stift


profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35