Laura Serell är församlingspastor i Jomala församling. Just nu längtar hon efter att få vara i svampskogen. Hennes tips: ta med en termos kaffe till svampskogen och ta en utomhusfika.

Tro är att bära varandra

betraktat.

Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud?

6.10.2024 kl. 14:06

Inte kommer väl Messias från Galileen?

Det är en av frågorna som ställs i dagens evangelietext. En fråga som visar på en förståelse för den kontext en själv lever i.

Den diskussion, eller snarare argumentation, som vi får ta del av i evangeliet är knappast alltför olik de diskussioner vi för idag på det offentliga planet, men också i våra egna sammanhang. Jag funderar på om inte detta fenomen alltid varit något som kommit i vägen för tro för många av oss? Både på Jesu tid och nu.

Kan känslan av att inte räcka till avskräcka oss från att tro? Känner vi att vi inte är tillräckligt pålästa, att vi inte kan eller vet tillräckligt? Vi har kanske inte läst hela Bibeln, kanske inte läst bekännelseskrifterna eller gått i kyrkan annat än på jul, om ens då.

Kan vi då tro? Eller är vår tro ”good enough” även om vi inte vet och kan?



Det är då jag tänker på den lame mannen som bärs inför Jesus, eller snarare halas ner. Där den lame mannens vänner bär honom till den plats där Jesus är och bryter upp taket för att föra fram sin vän inför Herren.

Kanske är tro också något kroppsligt? Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud.



Jag har en god vän som brukar säga att man ska börja med att gå i kyrkan, så kommer nog tron sen. För väntar man på att man ska börja tro och sedan gå i kyrkan så kommer det knappast bli något av det hela.

Jag tror att tro är att bära varandra, också då vi själva inte kan gå. Tro är att våga lita på att Gud bär också när det brister för mig, när det brister för oss.

Franciskus av Assisi lär ha sagt att vi ständigt ska predika evangelium. Och om det är nödvändigt ska vi använda ord.

Då vill jag tro att tro, att predika evangelium, är att bära varandra. I bön, i gemenskap. På samma sätt som en förälder bär sitt barn, som ett sorgefölje bär den avlidne till den sista vilan. Så får vi bära varandra och bli burna av Gud.

Laura Serell är församlingspastor i Jomala församling.


Karriärsbyte. Nu är hon ställföreträdande hopp för dem som inte orkar hoppas, och hon är tacksammare än någonsin. 21.1.2021 kl. 10:56

Skoltiden. Jona Granlund vet allt om att vara ensam. Han vet också allt om att inte bli vald till något lag på gympan, att inte ha en enda människa att prata med, att bli knuffad och gjord till åtlöje. Barlasten från de åren har han fortfarande med sig. 20.1.2021 kl. 17:00

invigning. De anställda i Vanda svenska församling har flyttat fem gånger de senaste sex åren. Nu flyttar de hem till den helt nya Dickursby kyrka. 19.1.2021 kl. 16:18

kronoby. Han kom som församlingspastor till Kronoby för snart fem år sedan. I november blev Niklas Wallis kyrkoherde. Men han är ännu inte installerad. 18.1.2021 kl. 15:16

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har sökts av hela fem personer. 13.1.2021 kl. 16:45

USA. Trump-supportrar stormade kongressbyggnaden I Washington sent igår kväll i protest mot att kongressen formellt skulle fastställa resultatet i presidentvalet. Var detta droppen som får exempelvis de evangelikala kristna att överge Trump? – För tidigt att säga, säger Anders Elfving, som i många år följt med amerikansk politik. 7.1.2021 kl. 15:55

psalmer. Sedan hon var den sexåriga flickan som fick gå upp och titta på orgeln efter julkyrkan har Birgitta Sarelin inte blivit mätt på musiken. 7.1.2021 kl. 10:24

bibeln. När Trygve Cederberg var ung var han konservativ. Med åren förändrades han. Idag går han ut i debatter om homosexualitet på insändarsidor och på Facebook, och han debatterar med bibelord. 4.1.2021 kl. 09:53

nystart. Läkarens ord om att han stod på randen till en hjärtinfarkt fick Markus Andersén att lägga om kosten, börja motionera – men framför allt att vila mer. 4.1.2021 kl. 14:09

församlingspedagog. Alaric Mård är ny församlingspedagog i Jakobstad. Han vill vandra med människorna en bit på deras väg tillsammans med Jesus. 3.1.2021 kl. 11:23

föräldraskap. Ibland orkar inte mammor. Ibland går de sönder så att de nästan inte orkar leva. Monica Björkell-Ruhls son Mika (uttalas ”Miikka”) föddes med en kromosom­avvikelse. 2.1.2021 kl. 11:58

Borgå. Fredrik Geisor har sett vad det är att vara full av liv och glädje, men också riktigt sårbar. Han har drabbats av både hjärtstillestånd och hjärninfarkt. 30.12.2020 kl. 15:23

Lokalt. Jag satt med en liten grupp ungdomar och funderade på året som gått och året som ligger framför. 31.12.2020 kl. 15:29

vanor. Nya vanor behöver övas för att sätta sig i hjärnan. De här tipsen gör det lättare att komma igång. 29.12.2020 kl. 17:21

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00