Redan 2005 drabbades Fredrik Geisor av ett oförklarligt hjärtstillestånd, som inte berodde på någon infarkt.
– Av det minns jag ingenting, tre veckor är raderade ur mitt minne. Men hjärninfarkten 2017 minns jag allt av. Jag började se fyrkantiga människor, allt blev pixligt.
Han åkte till akuten, men blev hemskickad. På natten kunde han inte svälja.
– Jag försökte dricka vatten, men allt rann ut.
Det blev en snabb färd till sjukhuset. Han beskriver häftigt illamående och hur hela världen snurrade.
– Det var en infarkt i lilla hjärnan. Efteråt fick jag lära mig att gå på nytt, först kröp jag. Jag minns ännu när min fru och jag gick runt huset för första gången, cirka femtio meter. Lyckan var stor: Tänk att jag kan gå!
Sviterna sitter i. Han har svårare att hitta ord ibland, och hans vänstra fot är överkänslig och konstant varm.
Hur har det här förändrat dig?
– Det har gett mig en ännu större tillit till vår Herre. Och vissa saker är inte viktiga för mig. Att vara på sociala medier intresserar mig inte alls.
Men i kölvattnet finns också oron.
– Vi arbetar fortfarande med det, min fru och jag. Yngsta pojken var ett år när hjärtat stannade, jag tror att han tagit mest stryk av det här. Men jag har pratat mycket om allt det här med mina pojkar.
– Vi människor djupfryser våra känslor när något händer, för att klara av det. Men Gud drar ur stöpseln ibland, så det tinar, och då måste vi bearbeta lite åt gången.
Ångesten är som en schäfer
En svit av sjukdomsattackerna är också panikångest, som ibland håller sig på mattan, ibland inte.
– Det intressanta med panikångest är att det i grund och botten är en panik över att dö. Det har jag två erfarenheter av, men jag hoppas jag har liv kvar.
– Ångesten är som en hund, en schäfer. Den är världens roligaste när den sover, när den vaknar frågar den: Får jag bita dig?
Han har blivit hjälpt av terapi, mentala övningar och homeopatiska piller.
Fredrik Geisor berättar anekdoter målande och humoristiskt, bland annat hur det kommer sig att han ända sedan barn älskat bilmärket Saab. Hans fars goda vän Levi var exportchef på Saab i Nyköping. Han hälsade på Familjen Geisor med en Saab 99 Turbo under Fredriks uppväxt i Åbo. Fredrik placerades i baksätet. Hans far, som var en försiktig och ekonomisk chaufför, satt bakom ratten. ”Sätt nu gasen i botten Jörgen!” sa Levi, men det ville han inte.
– När vi kom upp i trean lade Levi handen på pappas knä och tryckte till. Bilen slängde från höger till vänster. Efteråt minns jag att pappa stannade på första bästa busshållplats och rökte tre Colt. Han jobbade på Rettig på den tiden. Det har stannat i mitt minne, säger han och skrattar.
Fredrik Geisor kör själv en Saab 900.
– Tre av mina pojkar har Saab, den fjärde cyklar, så något har jag tydligen fört vidare.
Familj: Har fyra vuxna pojkar. Gift med Gun.
Talang: Har gett ut två självbiografiska böcker. Jobbar som kyrkvaktmästare på timbasis och är eftisledare med spanska som huvudspråk, ett språk han lärt sig som vuxen.
