Värmländsk folkkyrklighet är ÅA-professor Cecilia Nahnfeldts avstamp i livet.

Teologiprofessorn: ”Det finns en förväntan på kyrkan”

PRAKTISK TEOLOGI.

Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan,

12.7.2024 kl. 10:00

Ett större generationsskifte har pågått i några år bland professorerna i teologi vid Åbo Akademi. Bland de nya ansiktena finns svenska Cecilia Nahnfeldt, 59, ny professor i praktisk teologi.

Uppvuxen i ett prästhem i Värmland har hon erfarenhet som församlingspräst och forskare. Våren 2023 kom hon till Åbo från ledar­jobbet vid ett tvärvetenskapligt center kring religion och samhälle vid Uppsala universitet.

Du har talat om din värmländska folkkyrko­fromhet? Vad går den ut på?

– Den förstod jag först när jag som tolvåring flyttat därifrån, till Dalsland (nordost om Göte­borg) där man har en helt annan, gammalkyrklig tradition som mycket präglas av allvar och rädsla.

– Värmländsk folkkyrklighet är i värsta fall lite ytlig. Men när den är som bäst kan den både röra sig på det allra härligaste ytliga, och i bråddjup i nästa stund! Pratar man med en värmlänning om livet så måste man våga åka berg-och-dalbana i samtalet. Värmländsk folkkyrkofromhet innefattar också alla människor. Den kompromissar inte: alla ska få rum.

Till ÅA kommer en del folkfromhet med dem som vill studera teologi? Vad har du vibbat?

– Här finns ett slags folkkyrklighet, men inte berg-och-dalbana på samma sätt. Men den är inkluderande och är mån om medmänniskan.

"Det finns de som vill ta sin tro på allvar. Och så finns det de som är rädda."

– Men så finns här stråk också som kanske inte inkluderar alla, utan kräver ganska mycket. Men sedan jag var tolv har jag lärt mig att skilja mellan den som vill ta sin tro på allvar, och den som är rädd. Är man rädd börjar man ibland exkludera, för att skydda sig själv.

– Jag försöker ibland välja kurslitteratur utifrån det. Allvaret försöker jag bekräfta, men också öppna för att man inte måste vara allvarlig hela tiden.

Du är en av flera nya teologiprofessorer vid ÅA. Var det att börja från tomt bord?

– Nej, verkligen inte. Jag tror jag fick hjälp av Gustav Björkstrand som vid min installation höll ett tal och sade att mycket av praktisk teologi här har blickat bakåt, men att jag ser framåt.

– Jag har tänkt mycket på det där. Jag vill rusta studenterna så de orkar vara präster hela sitt yrkesliv; för några en kortare tid, för andra i 40 år. De ska veta vart de kan gå och ha en karta för att hitta vidare. Man kan fördjupa sig i det man brinner för; det kommer att bära en.

Någonting som sitter i väggarna här?

– Det finns väl nånslags tanke här om en rätt teologi. Det finns det inte för mig. Det finns olika tolkningar och olika teologier.

Ett av dina fokus är begreppet kallelse?

– Vi har väldigt mycket fokus på den inre kallelsen, inifrån människan, inifrån kyrkan. Men vi har teologiskt förlorat perspektivet med en yttre kallelse. Hos Martin Luther är den kanske till och med viktigare, Guds vägar som vi inte rår på.

– Den kallelsen kommer till kyrkan och till människan, utifrån, oväntat, ibland ovälkommet. Jag har skrivit om migrationen 2015 som en kallelse till de nordiska länderna och våra nordiska kyrkor.

Cecilia Nahnfeldt jobbar med forskning om hur kyrkan är med och skapar rum i samhället, bland annat med en forskning i det glest bebodda Bergslagen, eller i en förort till Göteborg.

Att man väntar sig någonting av kyrkan?

– Ja, det finns en förväntan på oss. Men vi tappar den i alla våra policydokument och strategier. Man ska inte komma med direkta svar utan liksom ”gå in i förhandlingen”. Var finns det skärningss­punkter? Var finns det upptäckter från olika sidor? Det skulle vara väldigt intressant att få fatt i.

Text och foto: Jan-Erik Andelin


kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

Borgå. Tålamodet tryter i Borgå. – Det är kanske dags att hyra lokal i stället för det fuktskadade svenska församlingshemmet, säger kyrkoherde och domprost Mats Lindgård. 11.9.2020 kl. 10:06

kronoby. Samarbetsförhandlingarna i Kronoby församling har avslutats. En kantor, en kanslist och en församlingsmästare sägs upp. 10.9.2020 kl. 15:46

Kyrkodagar. De finlandssvenska kyrkodagarna i Mariehamn får en annorlunda och mer lokal prägel. Arrangörerna tycker ändå det är viktigt att samlas även under rådande omständigheter. 9.9.2020 kl. 14:04

ungdomens kyrkodagar. Jennifer Enqvist är en av de delegater som är på väg till UK i år. Hon vill se församlingarna bli bättre på att inkludera barnen, kyrkans framtid. 29.1.2024 kl. 12:22

Teologi. Tron måste ges vidare med en öppen hand, inte en knuten näve. – Barn kan också tänka teologiskt, säger den svenske teologen Joseph Sverker. 26.1.2024 kl. 09:00

LIVSÅSKÅDNING. Kevin Holmström är en sökare som tror att det mesta är vårt eget fel och vår egen förtjänst, men som ibland vill hålla någon i handen. 24.1.2024 kl. 16:42

Himlaliv. Kyrkpressen har fått information om att tv-programmet Himlaliv ska läggas ner. Annika Löfgren vid Svenska Yle säger att beslutet inte är fattat. 24.1.2024 kl. 09:58

medalj. Det var en överrumplad och glad Helene Liljeström som fick veta att Kyrkostyrelsens plenum beviljat henne Pro ecclesia-medaljen vid sitt möte idag. 23.1.2024 kl. 13:46