Pauliina Kittilä är konstnär och jobbar som informatör i Petrus församling.

Jag vill tro att nyckeln till sann glädje inte är frånvaron av smärta, utan modet att våga låta tårarna komma

Kolumn.

Hur mår ditt hjärta? Jag tycker vi borde börja ställa den frågan åt oss själva och varandra oftare.

22.1.2024 kl. 08:00

Vi delar ofta med oss om vad vi gjort, hur det går på jobbet eller vad som händer i samhället. Vi människor har lätt att falla in i ett mönster av att producera, fixa och uppnå synliga resultat på utsidan. Speciellt början av året är en tidpunkt då det talas om löften, målsättningar och planer. Hur ofta delar vi med oss om, eller ens reflektera över, hur vårt inre mår?

I det västerländska samhället har vi fått mycket gratis och vi är vana vid att det mesta fungerar ganska bra, åtminstone vid första anblick. Att Finland utsätts till världens lyckligaste land för sjätte året i rad är redan en indikator i sig. Det finns mycket att vara tacksam för, men kanske har vi också tappat bort något av livets skörhet och oförutsägbarhet mitt i allt detta. Livet är skört, det gör ont ibland och vi kan få ett knytnävsslag när vi minst anar det. Då blev det sagt.



Vi behöver inte skämmas för att livet gör ont och vi människor är sköra. Vad om vi skulle våga sitta i det som är smärtsamt, möta det som är ledsamt och gråta de tårar som vi kanske hållit tillbaka? Det är få som går igenom livet utan smärta. De som verkar göra det kanske egentligen har satt locket på, för att det är tungt att låta smärtan komma ut. Har vi blivit rädda för att möta smärta?

Smärta är inte lätt, men jag tror att vägen till sann glädje och tillfredsställelse ofta går genom tåredalen. Det är i dalen som vi verkligen möter oss själva i allt vi är, både det vi sett och inte sett. Det är där vi kan lära oss att släppa taget och låta oss bli burna.


Jag älskar
psalm 84:6–8 och den bild verserna målar upp av tåredalen.

”Saliga är de människor som har sin styrka i dig, de som har dina vägar i sitt hjärta. När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser. De går från kraft till kraft, de träder fram inför Gud på Sion.”

Det vackra med tåredalen är inte dalen i sig själv utan löftet den bär på. Löftet om att tåredalen kommer göras rik på källor och välsignelser är tröstande. I den mörkaste punkten är trösten inte min egen kunskap, kraft eller viljestyrka, utan styrkan i Gud och tilliten till honom. Jag vill tro att nyckeln till sann glädje inte är frånvaron av smärta utan modet att våga låta tårarna komma och våga ställa frågan ”hur mår mitt hjärta?”.

Pauliina Kittilä


advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

tro. Han såg Bibeln som endast en historisk bok och ville inte acceptera att Gud verkar idag. Men Magnus Finskas tvingades tänka om när Gud helade hans sjuka rygg. – Jag vill inte säga att jag är kristen. Om inte mitt liv avspeglar att jag är det så är det ju en lögn, säger han idag. 13.11.2024 kl. 13:54

KYRKOMÖTET. Den segslitna frågan om vem som ska betala för gravväsendet i Finland går vidare. i ett vasst brev till regeringen varnade kyrkomötet för dyrare gravar framöver för den som inte hör till kyrkan. 8.11.2024 kl. 16:41

KYRKOMÖTET. Det är olika dyrt för både anhöriga och församlingar att sköta en begravning. Kyrkomötet i Åbo debatterade det här länge på tisdagen. 5.11.2024 kl. 16:45

UNG I KYRKAN. Höstdagarna 2024 samlar som bäst närmare 600 tonåringar från församlingar runt om i Svenskfinland. 2.11.2024 kl. 12:44

betraktat. Det är en helt vanlig lördag förmiddag när vår 8-åring mitt i allt filosoferar över livet: ”Pappa, kommer du att finnas kvar när jag är 18?” 3.11.2024 kl. 18:37

diakoni. Nedskärningarna drabbar hårdast dem som redan har det sämre ställt. Det var huvudbudskapet när en grupp diakoniarbetare från Borgå stift idag uppvaktade social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso med en skrivelse där de vädrar sin oro över regeringens nedskärningar. 1.11.2024 kl. 15:34

Alla helgons dag. Svenska Yle sänder en ljuständning på alla helgons dag. 1.11.2024 kl. 12:26

HJÄRTINFARKT. Hjärtinfarkten i slutet av september kom utan förvarning. Kyrkoherde Tomi Tornberg är bara 44 år men anpassar sig nu till ett liv med hjärt- och kärlsjukdom. – Jag har fått lära mig att ingen är oersättlig. Nu äter jag samma mediciner som mina äldre församlingsbor. 30.10.2024 kl. 08:00

Personligt. För omkring tio år sedan lärde Mikael Ahlskog känna några män som förändrade hans liv. På gott, och på ont. 29.10.2024 kl. 17:32

Personligt. Tuomas Enbuske är programledare, poddvärd, journalist, kändis – och numera också kristen. Han tror på arvsynd och på nåd. – Ju mindre vi stressar över att göra någonting gott, desto lättare är det att vara god. 28.10.2024 kl. 18:34

KYRKA OCH POLITIK. Tala med statsministern. Sitt med riksdagsgrupperna. Mejla ministerns medarbetare. Deala med ministeriet. Strategierna är många när kyrkan och relaterade organisationer lobbar för sina intressen. 28.10.2024 kl. 14:00

UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28