Jag har hört flera erfarna kristna, kanske framför allt sådana som vuxit upp i frikyrkor, säga det här: Du behöver ett bullshit-filter.
Vad menas då med det? Jo, att du inte tror att varje människa som stiger upp i en predik- eller talarstol i en kyrka eller vid någon kristen konferens till 100 procent kommer med ett budskap från Gud, Jesus eller ens kyrkan.
Den som stigit upp i talarstolen är nämligen bara en människa, och vi människor är varken perfekta eller har alltid rätt.
Här kommer några råd till dig som är ovan i kyrkan.
1. Lyssna och sila. Du sitter kanske i kyrkan utan att ha valt det själv: kanske ska ett barn döpas, kanske ska en anhörig jordfästas, kanske konfirmeras ditt gudbarn. Ditt huvud fylls kanske av kritiska tankar. Varför ska alla hoppa upp och ner i bänken hela tiden? Vad i all världen handlar predikan egentligen om: du har aldrig hört en sådan samling klyschor och fullkomligt idiotiska påståenden.
Testa på att helt enkelt vila i stunden. Hittar du ens en rad i en psalm eller i predikan eller i de liturgiska sångerna som talar till dig pyttelitegrann? Fundera på den där ena raden. Kanske det är den raden som får stå för ”Gud” i allt det här som du upplevt just idag.
2. Du behöver inte prestera. Du kan låta bli att läsa med. Om du exempelvis känner att syndabekännelsen i början av gudstjänsten gör dig rasande: läs med i det du kan, eller var tyst. Du behöver inte stå där och tala ut ord som inte betyder något för dig och som du inte menar. Om Gud finns skulle han ju genomskåda det omedelbart ändå.
Du kan också tänka så här: ”Jag behöver inte personligen stå bakom vartenda ord i trosbekännelsen. Jag läser med i den för att den hör till den världsvida kyrkans tradition.”
Det bästa, tycker jag, kommer ofta på slutet: välsignelsen. ”Herren välsigne dig och bevare dig, Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig, Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.”
Du kan vända ditt ansikte mot de orden som om du var en blomma.
3. Jämför inte. Jo, du har hört hur underbara konfirmationer en grannförsamling ordnar, du har hört att föräldrarna grät för att det var så fint och konfirmanderna ville förstås bli hjälpledare för att upplevelsen var nästan som himlen.
Men din egen konfirmand som konfirmerades i din hemförsamling verkar inte ha uppfyllts av något annat än glädjen över sedlarna hen fick i konfirmationspresent.
Alla församlingar har styrkor, alla har svagheter. Det du just nu upplever är inte ”kyrkan”. Ja visst, dina skattepengar går till den här församlingen. Är du missnöjd över något kan du exempelvis skicka e-post till kyrkoherden.
Du kan också testa en gudstjänst i en annan församling, som kanske bjuder på någon gudstjänstform som du kunde tänka dig att ge en chans.
Eller också kan du tänka att sådan här är världen: en samling människor som gör sitt bästa, men som ändå för det mesta når mediokra resultat. Tänk på alla gånger du själv misslyckats på jobbet. Kanske du kan innesluta den här upplevelsen i din egen nåd.
