Katarina Gäddnäs jordfäste sin egen pappa. Det var tungt men fint.
Katarina Gäddnäs jordfäste sin egen pappa. Det var tungt men fint.

Sorgen är tung, lång och lite vacker också

sorg.

Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland.

7.4.2023 kl. 10:00

Jag talar med Katarina Gäddnäs, församlingspastor och sjukhuspräst, en dag efter hennes pappa Paul Gäddnäs begravning. Hon har övernattat i gamla prästgården på Kökar. Hon är trött.

– Det var jättefint, men också jättetungt.

De fick veta att Paul var sjuk 52 dagar innan han dog. Han hade cancer som spridit sig till njurarna och levern.

– Som sjukhuspräst anade jag att det inte fanns något att göra.

Hon förrättade sin pappas begravning på Kökar en söndag i mars. Hon åkte direkt från en pastoralkurs hem till Mariehamn innan hon skulle vidare till Kökar, och efter gudstjänsten beklagade hon sig över att hon hade stopp i avloppet därhemma, det gick inte att laga mat.

När jag kom hem ringde en äldre församlingsbo till mig och sa att han jobbat med avlopp i trettio år och nu har jag ju inte en pappa att ringa. Så kom han hem till oss och låg dubbelvikt och fixade vårt avlopp i två timmar.

Den öppna sorgen skapar en sådan generositet hos folk. Minnesstunden på Kökar samlade över hundra personer. Hennes mamma bakade Ålandspannkaka och Philip Hällund som bor i prästgården gjorde fisksoppa och biskop emeritus Lennart Koskinen stod och hackade potatis.

– Alla ville göra någonting. Kökarborna är fantastiska på att hjälpa till och visa praktisk omsorg när det behövs. Vi har burits på en våg av omtanke.

Men nu är hon, som sagt, väldigt, väldigt trött.

– När det kommer en kris eller en sjukdom går man på adrenalin för att orka. När allt är över kommer den stora tröttheten.


Jag tror att vi alla bär på sorger som vi inte sörjt tillräckligt. Vi väjer undan sorgen för den känns som en tung, svart gegga att krafsa sig igenom. Hur ska vi få tag på vår sorg?

– Jag tror att en sorg aktualiserar alla gamla sorger, sådana som varit svåra att bära, omfatta eller acceptera.

Också för henne själv har gammal sorg ploppat upp nu när hennes pappa dog. Nu sörjde hon sådant som hon inte kunnat sörja offentligt.

– Det har varit viktigt för mig att just nu gå en kurs där jag specialiserar mig på själavård. Där har jag kunnat lyfta fram gamla saker som jag släpat på och sörjt. Där måste man arbeta igenom och lysa på allt som man bär på – det är bra men ansträngande.


Sorg tar tid

Katarina Gäddnäs tror att de flesta av oss inte inser att sorg verkligen tar tid. Lång tid.

– Man tröstar ju sörjande med att det inte alltid kommer att kännas så. Visserligen kommer din kära människa aldrig tillbaka men du kommer inte alltid vara så ledsen och förtvivlad.

Hon tycker det är bra att säga ut det, eftersom det finns människor som i desperationen efter en sorg går ner sig och börjar dricka, de gör vad som helst för att lindra ångesten.

– Det är lättare om man vet att sorgen är naturlig och att det inte alltid kommer att kännas på samma sätt.

Samtidigt: när en människa fattas så fattas hon. Det kan ta flera år att sörja klart, saknaden finns kvar för alltid. Det första året är värst, men inte är det lätt andra året heller.

– Det brast för mig när de spelade Kökars brudvals på skolan, vid minnesstunden efter min pappas begravning. Jag är ju 52 år och tror inte att jag kommer att gifta mig igen. Men just då tänkte jag bara: Åh, om jag gifter mig igen får jag inte dansa brudvals med min pappa, det är för alltid för sent för det.

Samtidigt är hon vuxen. Hon har internaliserat sina föräldrar, sin pappas kärleksfulla blick.

– Allt han lärt mig, alla mina värderingar. Jag har vuxit upp i hans blick och den kan ingen ta ifrån mig, någonsin.



Jag har ofta tänkt att det var dumt att göra oss av med det svarta sorgbandet, eller med de där viktorianska sorgesmyckena med flätat hår från den döda infällt i gagat.

– Ja, absolut. När jag har sorgegrupper tänker jag ofta att den som sörjer borde få bära svart armbindel i flera år, så att folk skulle vara lite snällare och försiktigare med en.

I sitt jobb som sjukhuspräst förlorar hon människor varje vecka.

– Jag vill inte rusa vidare när jag hör att någon dött. Jag vill stanna på stegen, jag tänder ett ljus, jag har bönestenar på mitt sjukhusaltare. Och så sätter jag ännu en sten i skålen. Jag tror att vårt behov av symboler och symbolhandlingar är stort. Jag tänker på pappa: själaringningen, kortegen efter kistan när han kom hem till Kökar. Allt det där finns där av en anledning. Det finns ett behov och det behovet har inte försvunnit någonstans.

Text: Sofia Torvalds


Eva Ahl-Waris är präst i Agricola svenska församling.

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30
Natalie Björkstrand tycker att mötet med de lokala människorna var det bästa med resan till Kenya.

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42
Laura Serell är församlingspastor i Jomala församling. Just nu längtar hon efter att få vara i svampskogen. Hennes tips: ta med en termos kaffe till svampskogen och ta en utomhusfika.

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06
Forskarna Marina Lindell och Janne Berg gräver i hur polariserade vi finlandssvenskar är, och hur vi kan närma oss varandra.

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22
Vuxenkonfirmationen ledde till att Tove Uvemo Söderbäck började gå i kyrkan.

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53
– Att få visa att Gud är nådig och att hans förlåtelse finns där för alla, oavsett vad vi gjort, har varit en stark upplevelse för mig, säger Fanny Sjölind.

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28
Tidigare kändes tanken att lämna Jakobstad motig. Nu har Anders Eklund och hans fru Maria skaffat husbil.

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36
– Jag har ett personligt intresse att påverka i de här frågorna, säger Sini Aschan.

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00
Kyrkoherde Lotta Endtbacka från Jakobstad sitter i styrgruppen för en smalare kyrkostyrelse.

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00
Arbetet med utmärkningen började i Sideby och inför invigningen har man också ruttmärkt runt Vasa.

SANKT OLAV OSTROBOTHNIA. Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa. 28.9.2024 kl. 18:38

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Borgå stift kommer att få två nya präster i slutet av oktober. Bland annat det meddelar domkapitlet i Borgå stift. 27.9.2024 kl. 17:51
Kyrkoherdetjänsten i Larsmo på orten har lediganslagits men har inte lockat några sökande.

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Jan Nygård blir ny tillförordnad kyrkoherde i Larsmo. Domkapitlet har förordnat Nygård att efterträda Max-Olav Lassila som går i pension. 27.9.2024 kl. 17:26
Bröderna Herman och Andre Mård, Ray Baker, Hanna Saarijärvi samt Daniel och Carolina Djupsjöbacka var några av de som deltog i Kyrkhelg Nord i år.

KYRKHELG NORD. Kyrkhelg Nord är kaffe, glass och vänner. Men också Ray Baker som både ursäktar och uppmuntrar konservativa kristna. Det övergripande temat under årets kyrkhelg kan sammanfattas som ”anpassa er inte”. 26.9.2024 kl. 11:05
Saara Schulman och Nicolina Gull, vill inspirera, entusiasmera och spräcka dammiga tabun.

podcast. Bröllopskollektivet varvar snack om estetik och fix med reflektioner kring relationer. – Att man bråkar betyder inte att man har ett dåligt förhållande, utan att man har ett förhållande, säger Saara Schulman. 25.9.2024 kl. 17:10
Ray Baker efter sitt första anförande under Kyrkhelg Nord.

KYRKHELG NORD. Då Ray Baker tar till orda under inledningsmötet av Kyrkhelg Nord ger han kängor åt såväl Mark Levengood som bibeltrogna konservativa kristna. 20.9.2024 kl. 21:10

Eva Ahl-Waris är präst i Agricola svenska församling.

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30
Natalie Björkstrand tycker att mötet med de lokala människorna var det bästa med resan till Kenya.

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42
Laura Serell är församlingspastor i Jomala församling. Just nu längtar hon efter att få vara i svampskogen. Hennes tips: ta med en termos kaffe till svampskogen och ta en utomhusfika.

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06
Forskarna Marina Lindell och Janne Berg gräver i hur polariserade vi finlandssvenskar är, och hur vi kan närma oss varandra.

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22
Vuxenkonfirmationen ledde till att Tove Uvemo Söderbäck började gå i kyrkan.

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53