– Jag har alltid tyckt om mitt jobb! säger Bodil Backman.
Därför har hon valt att jobba tills hon fyllde 70, de senaste 15 åren på en bokföringsbyrå. I somras var tanken att hon skulle gå i pension.
– Men då ringde de från församlingen och frågade om jag kunde hoppa in från september.
Församlingssammanslagningen i den nya Malax församling krävde en del extra jobb under hösten och vintern, och Bodil Backman jobbar nu två dagar i veckan i församlingen.
– Två dagar i veckan är riktigt passligt. Då hinner jag med lite annat också.
Programmen är mycket annorlunda i församlingen än på en bokföringsbyrå.
– Det var jag lite nervös över hur jag skulle klara. Det tar längre tid än förr. Men det går, man lär sig ännu!
Vad får dig att vilja fortsätta jobba?
– Det är både ekonomiska och sociala orsaker. Jag har inte så stor pension eftersom jag jobbade halvtid när barnen var små, och studerade på 90-talet. Dessutom är det trevligt med arbetskamrater! konstaterar hon.
Det är också ett arbete med stor frihet.
– Jag fick bestämma själv precis hur mycket jag vill jobba här i församlingen. Jag har ingen press, utan det är självvalt.
Aktiv på många håll
Bodil Backman har alltid gillat kontorsarbete och att arbeta med siffror. Nu då det är bokslutstider hjälper hon till på sin tidigare arbetsplats, bokföringsbyrån. Dessutom är hon engagerad i Malax pensionärsförening. Tidigare har hon varit sekreterare i föreningen, men från och med i år är hon kassör och bokförare.
– Jag har att göra! skrattar hon.
I samma andetag konstaterar hon att det skulle vara tråkigt att vara hemma hela dagarna.
– Barnbarnen är så stora att de inte behöver mig så mycket mera men när det behövs ställer jag gärna upp.
Det sociala i livet är något hon uppskattar.
– Vänner och bekanta blir viktigare och viktigare, ju äldre man blir.
En orsak till energin står att hitta i hennes intressen. Hon motionerar nämligen gärna och håller sig i form. På sommaren besöker hon ofta motionstrappan vid Öjberget, och på vintern står skidåkning på programmet.
– Så går vi på gym här från församlingen en gång i veckan. Det är väldigt bra.
Vad har förändrats mest under din tid i yrkeslivet?
– Det är nog tekniken och datorerna … Jag började jobba 1972. Då räknade jag löner med papper och penna!
En annan markant förändring är den ständiga stressen som utmärker dagens arbetsliv.
– Jag minns inte att vi skulle ha varit stressade när jag började jobba! Det har kommit till, och det märker man ju också på de yngre. Allting ska gå så fort.
Hon har själv erfarenhet av utbrändhet.
– Jag var borta i sju månader år 2007 och bytte jobb efter det.
Efter den upplevelsen har hon varit noga med att inte gå över sina gränser.
– Man vill så mycket. Men det är viktigt att se sina gränser.
Har du märkt av någon åldersdiskriminering?
– Jag har aldrig upplevt att någon sett ner på en för att man är äldre. Jag är 71 år nu, och jag känner mig riktigt hedrad över att vara behövd i den här åldern!
