Under några månader dog flera personer som jag antingen kände personligen eller stod nära någon jag kände. De var alla under 60 år. Aldrig har så många jag känt dött inom en så kort period och därtill var de alla relativt unga. Det påminde mig om att vara glad över dem som finns kvar i livet. Det är ingen självklarhet att de lever.
Kriget i Ukraina har förstås skakat om även mig. Det har lärt mig att det inte heller är självklart att jag har ett hem och bor i ett fritt och demokratiskt land, med åtminstone någon form av välfärdssamhälle.
Eftersom jag har en kristen livssyn tänker jag att mina närmaste, mitt hem och den välfärd jag får njuta av är gåvor av Gud. Jag har inte gjort mig förtjänt av dem, utan får ta emot allt med glädje och tacksamhet.
Under året insåg jag också att jag ofta försöker få saker gjorda så snabbt som möjligt för att fort ta itu med nästa uppgift. Livet kan väl inte bara handla om att rusa från en uppgift till en annan? Därför har jag övat mig i att vara närvarande i det jag gör och emellanåt stanna upp för att lägga märke till det jag ser, hör, känner, smakar eller erfar samt att ta vara på de små stunderna.
En liten sak som jag gör mera medvetet är tandborstning. Dessutom lärde det mig att när man drabbas av en kris, kan tandborstning och andra rutiner bli hållhakar till vardagen: mitt i det som känns så overkligt, finns det något att hålla fast vid.
Under året har jag också blivit allt mera medveten om min kropp. I tankarna kan jag gå både framåt och bakåt i tiden, men kroppen är alltid just precis här i denna stund. Även min kropp är en gåva av Gud, tänker jag. Jag får värna om den och lyssna på den. Kroppen ljuger aldrig, via den kan jag få bättre förståelse för hur stort (eller litet) något på riktigt är för mig. Jag fick också erfara att när det blir kortslutning i hjärnan och kaos i mitt inre är det endast genom att be med kroppen som jag kan erfara och ta emot Guds närvaro, kärlek och omsorg. Bön med kroppen ger det inre lugn som hjälper mig att få klarhet i tankarna och känslorna.
Men det är inte enbart det svåra jag har lärt mig något av under året. På sommaren gick en mångårig dröm i uppfyllelse. En dröm jag nästan hade släppt. Det lärde mig att man aldrig vet vad framtiden för med sig, även sådant som är gott.
Summa summarum lärde år 2022 mig att glädjas åt det jag har, att lyssna på min kropp och att hålla fast vid mina drömmar.
Kanske du vill fundera på vad året lärde dig?
