Alla bybor drog sitt strå till stacken när Norra Paipis bönehus byggdes för 100 år sedan.
Alla bybor drog sitt strå till stacken när Norra Paipis bönehus byggdes för 100 år sedan.

Sålde en ko, fick ett kyrkfönster

sibbo.

Paipisborna samlades till bönemöten hos varandra när 1900-talet var ungt och väckelsen stark. Men det blev så trångt och syrefattigt att oljelamporna slocknade. Byborna var inte rådlösa – i år fyller Norra Paipis bykyrka 100 år.

14.9.2022 kl. 13:48

Som liten flicka satt Hedvig Halén på de hårda träbänkarna i bönehuset i Norra Paipis, ofta flera gånger i veckan. Blicken hade hon fäst på den stora altartavlan.

– Den föreställer ett stadigt kors i ett stormigt hav. Uppe till höger lyser solen på korset. Jag minns att jag satt och gäspade och ville hem, säger Hedvig Halén.

Då anade hon inte att hon skulle bli en av dem som i allra högsta grad värnar om Norra Paipis bykyrka. Hon sitter med i styrelsen i Paipis bönehusförening, har skrivit en historik om byggnaden, och i över två decennier höll hon söndagsskola i bönehuset.

Det var Haléns morföräldrar Otto och Josefina Grankvist som initierade ett stugmöte den 21 februari 1921 för att planera ett tilltänkt bönehus. Trettio personer samlades och lade grunden för Paipis bönehusförening.

– Det var väckelse i bygderna och byborna samlades hemma hos varandra för att höra om Jesus och be. Men husen var små, det blev trångt och oljelamporna slocknade när syret tog slut. Det behövdes ett bönehus.

Efter mötet på 1921 gick det snabbt. I oktober 1922 stod ett bönehus klart för invigning.

– Medlemsavgiften i föreningen var en mark. Men offerviljan var stor. Alla drog sitt strå till stacken och samlade ihop till virke och cement. En familj sålde en ko för att få ett fönster till bönehuset.

Vid invigningen fanns det endast cementgolv, ingen belysning och träbänkar på bockar.

– Möten ordnades ofta. De flesta var jordbrukare och man samlades klockan 20 när arbetet på gårdarna var klart, ibland tre gånger i veckan.

Olika församlingar har vistats i bönehuset i bästa samförstånd.

– Möten har ordnats av exempelvis friförsamlingen, pingstvännerna och svenska och finska församlingen i Sibbo.

Hedvig Halén brukade som barn titta på bykyrkans altartavla med ett kors i ett stormigt hav.

Den första nattvarden

På 1980-talet beslutade finska och svenska församlingarna i Sibbo att man skulle bygga om estraden i bönehuset.

– Man fick ett altare och en predikstol från Hangelby kapell i Sibbo. På självständighetsdagen 1987 firades den första nattvarden, säger Hedvig Halén.

Bönehuset har hela tiden utvecklats. 1991 kom vattenledningarna, och på 2000-talet tyckte den dåvarande kyrkoherden att det var dags att förnya sig.

– Många unga känner inte till vad ett bönehus är. Så vi övergick till att i annonseringen skriva Norra Paipis bykyrka.

Mötesverksamheten har torkat in, men där­emot ordnas mässor några gånger om året och inte minst vigslar, dop och födelsedagsfester.

– De vackraste julsångerna på finska brukar samla kring 100 personer.

Från sin barndom minns Hedvig Halén speciellt valborgsmässofesterna i bönehuset.

– Vi hade lagat mjöd och munkar, och jag fick plocka blå- och vitsippor att dekorera med, det var ett viktigt uppdrag. Min pappa var predikant och jag minns att jag satt på nedersta trappsteget upp till altaret. Det kändes tryggt att sitta där och lyssna.

Hedvig Halén pryder fortfarande kyrkan med blommor ur sin stora trädgård. Bykyrkan får ekonomiskt stöd från den kyrkliga samfälligheten, annars skulle verksamheten inte vara möjlig.

– Varje generation har sagt: Hur ska det gå med föreningen sedan när vi inte finns längre. Tills vidare finns det en fungerande styrelse. Men framtiden är oklar.

Det som inte är oklart är att det blir 100-årsfest för bykyrkan den 9 oktober.

– Det blir en stor lovsångsfest med mycket musik och sång.

VÄLKOMMEN PÅ 100-ÅRSFEST

  • Den 9 oktober kl. 15 firas Norra Papipis bykyrkas 100-årsjubileum, Rajakulmavägen 39 i Paipis.
  • Festen präglas främst av lovsånger och musik. Kyrkoherde Camilla Ekholm medverkar.
  • Det bjuds på kaffe med tårta och smörgåstårta.
  • Norra Paipis bönehus invigdes 15.10.1922. Bykyrkan upprätthålls av Norra Paipis bönehusförening och välkomnar alla kristna kyrkor och samfund
Ulrika Hansson


Tidigare kände sig Beni Karjalainen ensam. Idag har han goda vänner och en sambo. FOTO: PRIVAT

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56
Harry Holmberg finns i dag till för andra människor – i vården.

PRÄSTER. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 5.4.2024 kl. 11:23
Vid det här bordet fattar domkapitlets kollegium beslut om vem som blir herde i Petrus församling. Biskopen tycker det är trist att det gick så här.

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56
Petruskyrkan söker ny herde – men vem det blir är fortfarande oklart.

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54
Rosanna Fellman vill komma vidare. ”Det Jakobstad ingen vill ha” är delvis en bearbetning, men boken är också ett sätt att ge andra som upplevt liknande utanförskap något att spegla sig i. Och som alltid då Rosanna Fellman är i farten är samhällskritiken genomgående.

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59
Ida-Maria Björkqvist är biträdande 
distriktsledare i baptistsamfundet.

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00
Susann Stenberg blev ett viktigt stöd för Monica Björkell, som nyligen flyttat till Lovisa.

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30
För Johan Byggningsbacka är glädjen den känsla som fyller hans påsk.

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00
Åtta väckelserörelsers ledare skrev på.

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Tidigare kände sig Beni Karjalainen ensam. Idag har han goda vänner och en sambo. FOTO: PRIVAT

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56
Harry Holmberg finns i dag till för andra människor – i vården.

PRÄSTER. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 5.4.2024 kl. 11:23
Vid det här bordet fattar domkapitlets kollegium beslut om vem som blir herde i Petrus församling. Biskopen tycker det är trist att det gick så här.

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56
Petruskyrkan söker ny herde – men vem det blir är fortfarande oklart.

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54
Rosanna Fellman vill komma vidare. ”Det Jakobstad ingen vill ha” är delvis en bearbetning, men boken är också ett sätt att ge andra som upplevt liknande utanförskap något att spegla sig i. Och som alltid då Rosanna Fellman är i farten är samhällskritiken genomgående.

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59