Hur skulle man bäst välkomna ukrainarna som anlände under våren? Utöver den akuta hjälpverksamheten med matutdelning och insamlingspunkter för olika saker kom samlingar igång. Från och med slutet av februari ordnades ”Bön för fred” varje onsdag kväll i Kristinestads kyrka och i Lappfjärds församlingshem fredag kvällar. Under de här kvällarna kunde ortsborna och ukrainarna knyta kontakt och lära känna varandra. Tolkning till ukrainska erbjöds.
– På kvällarna har vi bett för fred i världen, berättar kyrkoherde Daniel Norrback. När vi startade fredsbönerna tänkte vi förstås specifikt på Ukrainaläget. Vi har ändå inte velat begränsa det enbart till Ukraina, så att man ska få känna sig inkluderad varifrån man än kommer i världen.
Programmet på fredsbönerna har bestått av bibelläsningar på svenska, engelska och ukrainska, en kort andakt över någon av texterna, Taizésånger på olika språk och bön.
– Till sist har vi erbjudit personlig förbön med handpåläggning för den som önskat. Det har varit populärt bland ukrainarna.
En stund med kaffe, te och gemenskap har avrundat kvällen.
– De flesta ukrainare som kommit till Kristinestad hör till ortodoxa kyrkan, säger Daniel Norrback. Det finns ju ingen ortodox kyrka på orten, men det finns en ortodox präst som brukar komma hit och hålla mässor. Vissa flyktingar har sökt sig till dem. Andra igen har fått upp ögonen för luthersk andlighet med det mer lågkyrkliga och personliga tilltalet. Olika människor tilltalas ju av olika stilar.
Kommer Bön för fred att fortsätta i höst?
– Formen kommer att ändra. Till hösten kanske vi startar en mindre bibel- och bönegrupp för ukrainarna.
Ett stöd som behövs
En av dem som ofta tolkat från engelska till ukrainska i fredsbönerna i Lappfjärd är Svitlana Kudryakova.
– Jag är inte en professionell tolk, säger hon, men jag kan uttrycka mig själv lite, och försöker därför hjälpa andra så gott jag kan.
Hon kom till Finland från Ukraina sista mars tillsammans med sina två barn, en tolvårig dotter och en fyraårig son. I Ukraina arbetade hon som lärare i tyska. När jag ringer upp har hon varit första dagen på sitt nya jobb på skolan, där hon kommer att jobba som assistent.
– Vi trivs mycket bra i Lappfjärd. Det enda problemet är att det ibland är svårt att hitta transport under veckosluten.
Hon är särskilt glad över att det finns så många hjälpsamma människor. Bön för fred-träffarna har varit viktiga för att de hjälpt ukrainarna att integreras i landet, tycker hon.
– Det ger ett psykologiskt och emotionellt stöd för oss: Jag är inte ensam. Vi har bett för Ukraina och fått tid att umgås. Vi har fått lära oss om landet och kulturen, och vi får i vår tur berätta om vår kultur.
Via fredsbönen har ukrainarna fått nya vänner. Svitlana Kudryakova känner redan många från Lappfjärd och också från Kristinestad och olika byar som Dagsmark och Tjöck, berättar hon.
– Om jag behöver råd om något har jag alltid någon som jag kan ringa och fråga. Det är så fint att kunna ha den känslan. Alla är villiga att hjälpa, ge råd och stöda.
Vad hoppas du på för framtiden?
– Först och främst naturligtvis att kriget ska ta slut. Situationen ser olika ut för oss som kommit till Finland. Vissa vill stanna, vissa vill åka tillbaka till Ukraina när kriget är över, men alla har vi släktingar där, säger Svitlana Kudryakova.
Själv har hon en 80-årig pappa som är kvar i Ukraina, liksom två bröder och deras familjer.
– Och nu när skolorna snart börjar hoppas vi att våra barn kan känna sig integrerade här. Att de kan få nya vänner och aktiviteter och inte behöver känna sig ensamma. Att de kan känna att de hör lite till det här landet, de också.
