– Kyrkan måste föra en värdediskussion. Så som vi ska göra i tekniska nämnden i Raseborg, säger Carl-Johan Jansson, 66, skogsbruksingenjör i staden sedan årtionden tillbaka.
Han är helt överens med det gamla skogsbrukets kritiker: församlingarna lämnar sig ofta i händerna på skogsvårdsföreningarna. Är kyrkan inte tydlig med vad man vill får man som en församling i Mellannyland fick det. Där blev det ett kalhygge intill höghus där det bodde 400 människor.
– Inte kan man ju göra på det viset! säger Carl-Johan Jansson. Församlingen måste säga vad man vill ha. Hur mycket vill man prioritera ekonomi, hur mycket estetiska värden, eller biodiversitet?
Carl-Johan Jansson är helt överens om att viss skog ska totalfredas eller att rekreationsmarker ska skötas skonsamt.
– I fjol fredade vi (i Raseborg) 160 hektar och nu har jag igen ett antal hektar som vi har bett om utlåtande om. Men då ska där finns verkliga naturvärden, en skog som ser orörd ut, med murken ved, ofta i fuktig mark. Det ligger i medborgarnas intresse. Men jag motsätter hektarskyddande för hektarernas skull.
Provytorna inte realistiska
I den grundläggande skogsdriften har Carl-Johan Jansson inte hittills sett tillräckliga forskningsresultat som bevis för att kontinuerligt skogsbruk är det rätta. Naturresursinstitutet Lukes provytor där man testar metoden har grundats i färdigt flerskiktade skogar och behandlas med silkesvantar, säger han.
– Den kontinuerliga driftens ekonomi bygger ju på att man inte ska göra någon plantering eller plantskogsvård. Kostnad noll. Vilket är helt från månen! De yngre träden måste få en väl utvecklad krona, annars fungerar metoden inte.
Får skogen förnya sig själv får man gran, gran och åter gran, säger han. Blandskogar blir gran. Genom granens yviga rotverk sprids röta i naturliga bestånd. Ett sådant skogsskifte på sju hektar i Svartå som han nyligen lät avverka gav 2 000 kubikmeter virke, av vilket en fjärdedel var rötskadat, säger han.
Carl-Johan Jansson visar Åbo stads plan för den skog man vill odla kontinuerligt: Om 50 år är alla värdefulla stammar tagna; kvar finns, om metoden följs, bara en evig ungskog.
Domkapitlet bad om argument
I Borgå stift, där församlingarna äger mycket skog, bubblar frågan också under ytan. Borgå domkapitels assessor Lars-Eric Henricson har i våras bjudit in Carl-Johan Jansson för att för ett dussin ekonomiansvariga i församlingar i södra delen av stiftet få argument för diskussionen.
Carl-Johan Jansson vet själv hur det är att vara entusiastisk för nya, miljövänligare metoder i skogen.
– Jag var också själv radikal och rebell som nyutexaminerad från Forstis i Ekenäs 1981, och var övertygad om kalhyggesfritt skogsbruk, säger Carl-Johan Jansson.
Han reste för att höra legendariska forstprofessor Erkki Lähdes (1938– ) läror i frågan. Lähde var på sin tid till och med hårt arbetsplatsmobbad inom den akademiska världen för sina alternativa metoder, men fick sedermera en professur vid universitetet i Joensuu.
– Jag reste till Joensuu för att höra honom och var eld och lågor! Och så kom jag hem igen för att experimentera och prova. Men det kom inga plantor. Det fungerar inte.
