Får man vara glad längre? Är det ens passande, då oskyldiga lider och hotet om krig känns nära inpå?
Påsken är en glädjens fest. Vi har lämnat vinterns mörker bakom oss och går mot sommar, mot ljus och hopp. Bibeln sätter inga gränser för glädje, man får alltid vara glad. Trots att ångesten ger en andnöd så finns det också saker som fortfarande skänker glädje: solsken, vänner och födelsedagar gör en på gott humör.
Påskens glädje är annorlunda, den är varken pjoskig, sprudlande eller bekväm. Påskens glädje är frigörande. Kristus seger över döden betyder att hotet försvinner, det sker ett maktskifte, en ny början.
Påskens glädje vacklar aldrig. Trots att jorden skälver så påverkas inte det faktum att porten till det eviga livet är öppen. Vårt fredsförbund med Gud vacklar inte och Guds kärlek till alla sina barn upphör aldrig. Även om vi vandrar iväg på villovägar så kallar Gud oss tillbaka till sin sida. Vi firar påsken för att minnas att Guds nåd är bestående.
Påskens glädje är förnyande, den förkunnar förändring. Det omöjliga blir möjligt, i mörkrets ställe stiger ljuset fram och lidandet byts i glädje. Just nu, då vi önskar att så mycket kunde och borde vara annorlunda, är uppståndelsens hopp precis det som själen mest behöver. Tron på att förändring kommer att ske blir bekräftad.
Påsken är en fest då vi bygger gemenskap. Nåden fördelas jämnt, ingen av oss är varken mer eller mindre än någon annan. Varenda en som vill ta emot kommer att få, och ingen blir utan. Det glädjebudet ska vi dela med alla omkring oss och i hela världen.
Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!
Anna Lewing jobbar som präst inom det ryska arbetet i huvudstadsregionen.
