Jim och Cia Duhamel
Jim och Cia Duhamel

Seglaren fann kärleken på båtvarvet

relationer.

När Jim Duhamel 2011 seglade 147-fotaren Visione till Jakobstad anade han inte vilka följder det skulle få. I Jakobstad fann han sin hustru Cia och en relation till Gud.

29.4.2021 kl. 10:14

Han har vuxit upp i ett katolskt hem på Long Island i New York. Hon har vuxit upp i ett laestadianskt hem i Larsmo. Nu har de sitt andliga hem, så långt coronarestriktionerna det tillåter, i Jakobstads svenska församling.

– Jag växte upp med bilden av en dömande Gud och att jag aldrig dög för honom. Som 15-åring började jag revoltera och gick ur rörelsen. Trots det har tron alltid funnits där i bakgrunden, men jag stängde ut den, säger Cia Duhamel.

Hon har haft olika jobb vid segelbåtstillverkaren Baltic Yachts. Där jobbar hon fortfarande.

– Jag jobbade på lamineringen men utvecklade allergi så nu jobbar jag på lagret. Det är intressant och spännande att träffa folk från hela världen.

En av dem hon träffade på jobbet var segelbåtenVisiones kapten Jim Duhamel. 2011 kom han seglande med den åtta år gamla 147-fotaren till tillverkaren i Jakobstad för upprustning.

– Vi var tillsammans i ett år medan båten rustades upp. När jag avseglade med båten visste vi bara att vi skulle fortsätta tillsammans, men inte hur, säger Jim.

Fick jobb i Jakobstad

Han jobbade på Visione i ytterligare två år innan han återvände till Jakobstad 2014 och lyckades få jobb på Baltic.

– Jag är utbildad ingenjör inom mekanik och lyckligtvis behövde de hjälp på den sidan. Den stora skillnaden är att jag nu sitter bakom ett skrivbord mer än förr.

Sedan 2018 har Jim ett eget konsultföretag och jobbar både för Baltic och Nautor.

– Jag växte upp som katolik och har gått igenom olika faser av det. Min familj var ganska bra på att gå till kyrkan varje söndag och att delta i olika församlingsevenemang.

I familjen fanns sju barn.

– Jag tror det gjorde att vi hade en ganska avspänd inställning till tron. När jag var tolv avtog familjens intresse för gudstjänstbesöken och min kontakt till tron blev sämre. Jag blev aldrig konfirmerad som ung, så jag blev det som 36-åring i stället. När jag började studera vid universitetet tog mitt intresse för tron ny fart och jag började gå till kyrkan igen. Jag tror jag var ganska bra på det.

Tills han började jobba på båtar. Där är inte kyrka och församling lika tillgängliga, så intresset avtog tills han började jobba på land igen. Intresset har växlat beroende på var han jobbat.

– Jag vände aldrig tron ryggen, men den hamnade i skymundan. För två år sedan, när Cia och jag gifte oss, var vårt andliga liv inte speciellt aktivt.

Före vigseln ingår ett samtal med vigselprästen. För katoliken Jim var mötet med prästen speciellt spännande.

– Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig av mötet med en luthersk präst. Jag förväntade mig en gammal man, men det var han inte. Han var mycket bra, han antog inget och var inte dömande. Han berättade om sådant som han själv erfarit och som fungerat för honom.

Mötet med prästen var bra för dem båda.

– Vi hade gjort planer för bröllopet och såg fram emot det. Min familj kom hit från USA och de fick träffa Cias familj. Vi gav oss in i äktenskapet helhjärtat och med viljan att bilda familj. Under samtalet var det ändå som ett ljus hade tänts. Det handlar inte bara om vårt äktenskap utan då kommer också Gud in i bilden.

De förstod att de inte kan vara beroende av varandras tro utan att de behöver ha en personlig relation till Gud.

– Vi behöver också tron för att vår relation ska växa och bli starkare, säger Jim.

De rekommenderades en Alphakurs som de efter tvekan valde att gå.

– Det som gjorde mig tveksam var min katolska bakgrund. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig. Skulle jag vara accepterad? Skulle jag bli påtvingad någon trossats?

När han ser tillbaka på det han tänkte då tycker han det känns dumt.

– Jag fick undersöka min tro utan att någon satte gränser. De andra var där för att hjälpa mig, inte för att döma. Det som kändes mest meningsfullt för mig var att min relation till tron är min egen.

Också Cia var tveksam till Alpha.

– Jag hade förutfattade meningar att det bara var för religiösa människor och att jag inte passar inte in där. Första gången hade jag ångest och funderade om jag ska komma flera gånger. Men när jag väl var inne i kursen kändes det nästan som en spabehandling. Jag får vara mig själv och behöver inte låtsas.

Hon fick en helt annan bild av Gud än den hon haft tidigare.

– För mig var den största ögonöppnaren att Gud inte dömer, utan att han är full av kärlek. Jag behöver inte känna efter vilka fel jag gjort. Han älskar och accepterar mig som jag är.

– Jag läste nyss en text av en kvinna från den församling jag växte upp i, hon skrev precis det jag kände som barn. Att växa upp i en anda av vi som tror och de som inte gör det. Vi-andan kan vara så stark att man baserar sin tro på den. Men nu har jag fått en personlig tro som jag inte haft förr, säger Cia.

Kursen förstärkte deras relation till Gud och de fick nya vänner där, men också deras inbördes relation blev bättre.

– Vi hade en god relation redan innan vi gifte oss. Men jag förstod inte hur bra allt kan bli när man också har gemenskap i tron. Vi kommer fortfarande att ha meningsskiljaktigheter, men nu är de lättare att komma över. Vi har fått frid i vår relation, säger Jim.

På vilket sätt har livet förändrats?

– Fokus i mitt liv har förändrats. När jag kan prioritera rätt gör jag mig inte alltför stora bekymmer för det som inte är så viktigt. Tidigare har arbetet varit det viktigaste i livet. Det fina med att skifta fokus är att jag gör ett bättre jobb nu. Jag har också börjat respektera folk på ett annat sätt. Vill man uttrycka det andligt kan man säga att jag blivit fylld av den helige Ande, säger Jim.

– Nu vill jag vara den Gud skapar mig att vara. Jag behöver inte försöka var bättre än den jag är och genom det tror jag att jag bemöter andra människor bättre också, säger Cia.

Johan Sandberg


Kokonåsen i Borgå är välbekant för Mats Lindgård. Här sköter han sin kondition.

kyrkoherdar. När Mats Lindgård i tiden besvärade sig över hur domkapitlet placerade präster i förslagsrum inför domprostvalet resulterade det i en period som blev den tuffaste i hans liv. I dag är han en chef som tror på att förankra beslut grundligt innan han genomför något. 3.8.2022 kl. 17:08
Kantors- och prästparet Eeva-Stiina och Paula Lönnemo vill se kyrkan ta ett mera ansvarsfullt grepp om sina skogar.

KYRKANS SKOGAR. Okunnigheten om hur man ekologiskt hållbart sköter skog är stor i kyrkan, anser präst- och kantorsparet Paula och Eeva-Stiina Lönnemo. Därför vill de se mera fredning, och mera av det nya, kontinuerliga skogsbruket. 1.8.2022 kl. 12:53
– Jag har själv varit entusiastisk för skogsbruk utan kalhyggen, säger Carl-Johan Jansson. Men det fungerar inte.

KYRKANS SKOGAR. Skogsbruksveteranen Carl-Johan Jansson i Raseborg är skeptisk till det nya kontinuerliga skogsbruket. Domkapitlet i Borgå har bett honom om argument mot den nya metoden. 1.8.2022 kl. 16:11
Sophie Törnqvist från Kerko by i norra Borgå tycker om att vara social och få nya vänner. Domkyrkoförsamlingens läger Pellinge 1 har varit en upplevelse, säger hon.

konfirmation. I Borgå går 85 procent av årsklassen i Domkyrkoförsamlingens konfirmandundervisning, och Borgå "exporterar" hjälpledare. Men för allt flera konfirmander är kyrkans termer nya och främmande. Som Guds Lamm eller Kristus Frälsaren, säger lägerprästen Elefteria Apostolidou. 29.7.2022 kl. 16:00
Rebecka Stråhlman arbetar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan – något årtionde efter konfirmationen.

unga vuxna. Rebecka Stråhlman jobbar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan, något årtionde efter skriban. 1.8.2022 kl. 16:34
Ingrid Mutai och Olivia Franck (i telefonskärmen) vill lyfta 
sekundär traumatisering på bordet.

SEKUNDÄR TRAUMATISERING. Att känna empati är viktigt för dem som jobbar med att möta människor med trauma. Då de känner empatitrötthet eller har svårt att släppa tanken på klientens berättelse har dedrabbats av sekundär traumatisering. 24.7.2022 kl. 19:03
Mao Lindholm fascineras av rövaren på korset bredvid Jesus. – Och Jesus omedelbara löfte åt honom om evigt liv. Det är så hisnande stort att det inte går att fatta.

ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13
Katolska Sara Torvalds tycker att ekumenik är lärorikt men att den katolska kyrkan också har varit för en mängd "fördomar och tjafs". Hon är sedan 2021 ordförande för Ekumeniska rådets arbete på svenska i Finland.

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00
Olav Jern anser att både Kyrkostyrelsen och domkapitlen har för stor makt. Men han är å andra sidan nöjd med att kyrkan har en tydlig beslutsstruktur

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00
– Jag tror att om jag var kyrkoherde skulle jag försöka hindra allt utflöde. Jag skulle tänka: jag låter ingen lämna församlingen utan att veta varför, säger Edgar Vickström. Han saknar uttalade mål i kyrkan.

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12
Christina Roberts och Göta Alm-Ellingsworth vill återuppliva traditionen kring åländska Lumparlands brudkrona.

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00
Kyrkpressens enkät bland förtroendevalda i Borgå stift visar att ungefär en tredjedel tycker att kyrkoherden har för stor makt. Det tycker också de erfarna beslutsfattare Kyrkpressen talat med.

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41
My Ström saknar känslan av att höra hemma. – Risken är nu, när jag testar på Sverige igen, att jag kommer ha samma känsla av att inte höra hemma.

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58
Pilgrimsprästen Maria Widén i samtal med Stefan Edman.

Franciskusfest. Sedan år 1979 har den ekumeniska Franciskusfesten firats på Kökar den första helgen i juli. Se foton från årets fest! 3.7.2022 kl. 19:41
Bjarne Boije på sin hundraårsdag 2021

Nekrolog. Bjarne Boije somnade in den 19 juni, mätt på livet, 101 år och två månader gammal. 1.7.2022 kl. 15:54

Kokonåsen i Borgå är välbekant för Mats Lindgård. Här sköter han sin kondition.

kyrkoherdar. När Mats Lindgård i tiden besvärade sig över hur domkapitlet placerade präster i förslagsrum inför domprostvalet resulterade det i en period som blev den tuffaste i hans liv. I dag är han en chef som tror på att förankra beslut grundligt innan han genomför något. 3.8.2022 kl. 17:08
Kantors- och prästparet Eeva-Stiina och Paula Lönnemo vill se kyrkan ta ett mera ansvarsfullt grepp om sina skogar.

KYRKANS SKOGAR. Okunnigheten om hur man ekologiskt hållbart sköter skog är stor i kyrkan, anser präst- och kantorsparet Paula och Eeva-Stiina Lönnemo. Därför vill de se mera fredning, och mera av det nya, kontinuerliga skogsbruket. 1.8.2022 kl. 12:53
– Jag har själv varit entusiastisk för skogsbruk utan kalhyggen, säger Carl-Johan Jansson. Men det fungerar inte.

KYRKANS SKOGAR. Skogsbruksveteranen Carl-Johan Jansson i Raseborg är skeptisk till det nya kontinuerliga skogsbruket. Domkapitlet i Borgå har bett honom om argument mot den nya metoden. 1.8.2022 kl. 16:11
Sophie Törnqvist från Kerko by i norra Borgå tycker om att vara social och få nya vänner. Domkyrkoförsamlingens läger Pellinge 1 har varit en upplevelse, säger hon.

konfirmation. I Borgå går 85 procent av årsklassen i Domkyrkoförsamlingens konfirmandundervisning, och Borgå "exporterar" hjälpledare. Men för allt flera konfirmander är kyrkans termer nya och främmande. Som Guds Lamm eller Kristus Frälsaren, säger lägerprästen Elefteria Apostolidou. 29.7.2022 kl. 16:00
Rebecka Stråhlman arbetar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan – något årtionde efter konfirmationen.

unga vuxna. Rebecka Stråhlman jobbar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan, något årtionde efter skriban. 1.8.2022 kl. 16:34