De senaste månaderna har varit händelserika i Östeuropa. Ryssland flexar musklerna och särskilt i Ukraina och Belarus har situationen stundtals varit ytterst spänd. Svenska Yles medarbetare i Baltikum, Gustaf Antell, har i flera år bevakat och följt med aktuella händelser i Östeuropa på nära håll.
– Det vi nu ser i Rysslands agerande i Ukraina och indirekt i Belarus är väl närmast att en gubbe som sitter på makten håller på att tappa greppet. Ryssland är egentligen ingen stormakt längre och därför känner nog president Putin att han behöver stärka bilden av att så inte är fallet.
Gustaf Antell är frilansjournalist och arbetar bland annat som Svenska Yles medarbetare i Baltikum sedan många år tillbaka. Via sitt jobb har han fått en bred kunskap om Östeuropa, dess kultur, historia och politik.
– Bakgrunden och kontexten till hur Ryssland agerat i olika östeuropeiska länder är ganska varierande fast det utåt sett kan verka som att det är fråga om liknande situationer. I stora drag för Kreml en ganska opportunistisk politik, särskilt i Belarus just nu eftersom läget där är vad det är.
Antell säger att Rysslands agerande i hög grad handlar om att förhindra att väst får större inflytande över gamla sovjetiska stater, särskilt de länder som just nu tydligt väljer sin väg och framtid.
– I fråga om Krim däremot är situationen en helt annan. Krim är starkt knutet till Rysslands nationalhistoria.
Han var i höstas på väg till gränsen mellan Belarus och Polen för att bevaka migrantanstormningen på nära håll, men stoppades i sista stund.
– Polen stängde gränsen bara någon dag innan jag skulle anlända så det lyckades tyvärr inte.
Estland hittar sin väg
Gustaf Antell har rötter i Östnyland men växte upp i Helsingfors. Senare började han studera journalistik i Stockholm. Hans fru är från Estland och han är bosatt i Tallinn med sin familj sedan många år tillbaka. Han älskar staden med dess kaféer och känner sig hemma där.
– Människorna är betydligt gladare och vänligare än sitt rykte och lever särskilt upp då det ställs till fest. Estland som nation har de senaste åren också fått bättre självförtroende. Tidigare uppfattade Estland Nato och USA nästan som synonymer. Men med tiden har de lärt sig att USA inte ensamt kan styra över Natos utveckling och nu börjar Estland mer och mer våga göra egna beslut.
Antell beskriver dynamiken mellan ester och landets ryskspråkiga minoritet som förändrad.
– Efter vad som hände i östra Ukraina 2014 har den nationella samhörigheten i Estlands stärkts. Den ryskspråkiga minoriteten har helt enkelt inget intresse av att införlivas med Ryssland och de ser Estland som sitt land. En liknande situation i Estland som den i Ukraina är ganska osannolik. Gruvsamhällena i östra Ukraina var under sovjettiden bland de mera välbärgade områdena men glömdes sedan bort av Ukraina och blev de fattigaste områdena. Så det finns en del missnöje.
Situationen i Lettland däremot är helt annan än i Estland. Där har ryska intressen större inflytande på den ekonomiska och politiska utvecklingen.
– Den lettländska politiken är kaotisk och landets ryskspråkiga minoritet är större än i Estland och mera tydligt knuten till Ryssland. Huvudstaden Riga är också historiskt nära sammankopplad med Ryssland, säger Antell.
Litauen då? Helt annorlunda än de övriga två baltiska länderna.
– Där finns en stolt historia av såväl stormaktstid som att ta emot politiska flyktingar. Litauen räds inte för att stå upp mot Ryssland, eller mot Kina heller för den delen. Det är också i Litauen jag intervjuat den belarusiska oppositionsledaren Svetlana Tichanovskaja som lever där i politisk exil.
Vart tror du att världen är på väg?
– Jag är i grunden optimist och väljer därför att tänka positivt om framtiden. Jag tror att människan klarar av att lösa de problem vi ställs inför. Vad som sedan räknas som en god framtid tror jag varierar mycket beroende på vilken generation man frågar.
Brinner för välgörenhet
Vid sidan om det journalistiska arbetet är välgörenhet något som ligger Gustaf Antell nära hjärtat. Via sitt engagemang i Johanniterorden i Finland har han fått möjlighet att vara med och utveckla Johanniterhjälpen (i Finland) som är en av världens största välgörenhetsorganisationer med verksamhet i 153 länder.
– I Finland ligger Johanniterhjälpens tyngdpunkt främst på att utbilda människor i grundläggande Första hjälpen-färdigheter. Vi har också en dejourerande ambulans vid olika större evenemang och tillställningar som till exempel skolavslutningen.
Johanniterhjälpen är också aktiv med olika projekt i Estland som till exempel att ordna sommarläger för barn och unga med någon form av intellektuell funktionsnedsättning. Antell har varit en av nyckelpersonerna i att koordinera Johanniterhjälpens arbete i Estland.
– Som person är jag inte särskilt praktisk och har inte så stort intresse av att själv göra fältarbetet. Mitt mål och min uppgift har varit att se till att kunniga människor får möjlighet att göra det de är bra på, och på så sätt fungerar saker som de ska.
Johanniterorden är en cirka 900 år gammal riddarorden med kristen värdegrund och med en tradition av att hjälpa medmänniskor. Det var via sin morfar som länge var kommendator i Johanniterorden som Antell kom i kontakt med orden och senare upptogs som riddare.
– Jag fick som ung följa med honom till Tyskland på kapitelmöte och det skapades förstås ett intresse redan då att på något sätt bli en del av orden och verksamheten.
Hur livet utformas det kommande året kan Gustaf Antell ännu inte riktigt svara på.
– Fjolåret var ganska tungt av olika orsaker så jag hoppas på ett år med mindre sorg. Jag älskar verkligen mitt arbete och hoppas att jag får möjlighet att resa med jämna mellanrum. Det ger mig både glädje och mening.
