Johanna Evenson stortrivs hemma i hängmattan i Bovik. Ibland får hon besök av grannens kor.
Johanna Evenson stortrivs hemma i hängmattan i Bovik. Ibland får hon besök av grannens kor.

Johanna Evenson bodde i USA i trettio år – nu har hon återvänt till Åland

Kulturer.

Johanna Evenson växte upp på olika håll i Svenskfinland, bodde i USA i trettio år – och har nu återvänt till Åland. Varje gång hon stiger in i sitt arbetsrum – en 1400-talskyrka – tänker hon: Wow, tänk att jag får bo här!

22.7.2021 kl. 08:00

När Johanna Evenson får frågan ”var har du vuxit upp?” brukar hon svara ”Svenskfinland”. Hennes pappa Henrik Helander är präst, och när hon växte upp bodde familjen i Snappertuna, Helsingfors och på Åland. På Åland gick hon gymnasiet och där träffade hon också sin amerikanska man Bruce Evenson.

Hans mamma emigrerade i tiderna från Åland till USA, men återvände alltid till barndomshuset om somrarna.

– Han växte upp i New York men han är släkt med halva Åland. Så även om jag själv bott på Åland är det faktiskt tack vare min amerikanska man vi bor på Åland idag.

När de träffades var hon en ung tjej som precis kommit hem efter att ha gått bibelskola i Livets ord i Uppsala i ett år. Han var äldre än hon och präst i den amerikanska lutherska kyrkan. Efter Livets ord-perioden ville hon studera musik, och frågade Bruce om han visste om någon bra musikhögskola i New York. De började brevväxla. I ett år skrev de till varandra, sedan gifte de sig.

– Det var som ett arrangerat, gammaldags giftermål, skrattar hon.

– Det var först efter att vi gift oss som vi började umgås på riktigt.


Olika bibelsyn

Helt lätt var det inte till en början. Hon hade vuxit upp med en personlig tro och goda förebilder. På 80-talet var det stort med Livets ord och hon hade vänner som var engagerade i rörelsen, så hon åkte med dem till Uppsala.

– Det var en jättebra upplevelse för mig. Jag kände att jag hade nära kontakt med Gud och jag kände inte att jag blev hjärntvättad, jag kände inte att jag var med i en sekt och jag kände hela tiden att jag fick välja själv.

Sedan gifte hon sig med sin man, och när det gällde bibelsyn var han på ett helt annat ställe.

– Helt i andra ändan! Det första året vi lärde känna varandra grälade vi mest hela tiden om andliga saker. Våra gräl handlade mycket om hur vi läste Bibeln.

Blev det en syntes? Växte ni samman?

– Vi växte samman och jag måste säga att jag växte mer åt hans håll. Teologiskt är jag mycket mer liberal idag än jag var när jag var ung.

Hon är ändå tacksam över upplevelsen i Livets ord. Den har hon också haft nytta av då hon jobbat som terapeut under sina år i USA.

– Det är ju inte så att jag nu längre tänker i de banor som jag gjorde när jag var ung, men i mitt möte med människor som har en bergfast övertygelse har jag ofta kunnat förstå dem eftersom jag minns hur skönt det var att ha svaret på alla frågor.


Tron skapar gemenskap

Under åren i USA skaffade hon sig en musikutbildning och jobbade som sångerska i kyrkor som hade råd att hålla sig med ett sångproffs. Vid sidan av spelade hon orgel och blev så bra på det att hon också kunde jobba som kantor.

– Sedan hade jag en livskris och gick i terapi. Min terapeut sa: du kan väl göra något annat?

Hon fick en examen i socialt arbete och småningom behörighet att jobba som terapeut i South Carolina, där de bodde.

– Sedan var jag kantor på halvtid och terapeut på halvtid – den kombinationen tyckte jag om!

I USA är människor i gemen ganska kyrkliga, och man får ofta svara på frågan vilken kyrka man hör till.

– I alla kyrkor där jag jobbade kom det 200 personer till en vanlig söndagsgudstjänst. Och det var de människorna som betalade min lön, så det gällde att vara trevlig mot dem.

Hon har jobbat i olika kyrkliga sammanhang och trivts och anpassat sig till dem alla. En period jobbade hon i den unitariska kyrkan, en kyrka där man får tro ”lite som man vill”. Den kyrkan vigde honomsexuella till äktenskap redan på 80-talet.

– Jag har kallat den, på skämt, för ”the church of the leftovers”, alltså en kyrka för dem som blir kvar. Även om man kanske inte har en tro behöver man ändå en gemenskap.


Olja i maskineriet

När hennes man blev pensionär för några år sedan bestämde de sig för att förverkliga en dröm och flytta från South Carolina till Åland. Små kulturkrockar han hon känt av.

– Om man bott länge i USA blir man amerikaniserad. Där gäller komplimanger och öppenhet och att vara utåtriktad. Ibland när jag landat här märker jag att jag har det i mig – jag känner att ojojoj, lugna ner dig och prata inte så fort och avbryt inte folk! I USA ansågs jag snarast vara blyg och tystlåten.

Vi nordbor gillar att anklaga amerikaner för ytlighet, men det finns en god sida med öppenheten.

– Den är som olja i maskineriet, den smörjer konversationen. När man använder vänlighetsfraser blir man vänligt inställd till andra. Det är en jargong som gör det trevligt att vara tillsammans, och jag saknar den lite.

Annars älskar hon livet på Åland. I sitt jobb som kantor i Finström-Geta får hon jobba i medeltida kyrkor.

– Jag går in i kyrkan och tänker: Wow! Det här är mitt arbetsrum!

Hon kör längs småvägarna till kyrkan, hon är mitt i naturen och det är fullkomligt tyst.

– Det är så underbart på Åland. Alla årstider! Jag har fina instrument att spela på och fina arbetskamrater. Jag tycker om att musicera i grupp och jag tycker om att spela på begravningar.

Ibland kommer grannens kor och råmar utanför hennes fönster.

– Ibland ställer jag mig i fönstret och sjunger för dem. Ibland blir de rädda, och ibland lyssnar de.



Johanna Evenson

Kantor i Finström-Geta församling på Åland sedan två år tillbaka. Bor i Bovik, Hammarland.

Familj: Mannen Bruce Evenson, som jobbat först som luthersk och sedan som anglikansk präst i USA, och den vuxna dottern Anja, som bor kvar i South Carolina.

Saknar med Charleston, South Carolina: den nästan överdrivna vänligheten. ”Man är alltid vänlig, man säger alltid när man tycker något är positivt. Oberoende av hur mycket man menar det skapar det en trevlig stämning.”

Text: Sofia Torvalds


Kokonåsen i Borgå är välbekant för Mats Lindgård. Här sköter han sin kondition.

kyrkoherdar. När Mats Lindgård i tiden besvärade sig över hur domkapitlet placerade präster i förslagsrum inför domprostvalet resulterade det i en period som blev den tuffaste i hans liv. I dag är han en chef som tror på att förankra beslut grundligt innan han genomför något. 3.8.2022 kl. 17:08
Kantors- och prästparet Eeva-Stiina och Paula Lönnemo vill se kyrkan ta ett mera ansvarsfullt grepp om sina skogar.

KYRKANS SKOGAR. Okunnigheten om hur man ekologiskt hållbart sköter skog är stor i kyrkan, anser präst- och kantorsparet Paula och Eeva-Stiina Lönnemo. Därför vill de se mera fredning, och mera av det nya, kontinuerliga skogsbruket. 1.8.2022 kl. 12:53
– Jag har själv varit entusiastisk för skogsbruk utan kalhyggen, säger Carl-Johan Jansson. Men det fungerar inte.

KYRKANS SKOGAR. Skogsbruksveteranen Carl-Johan Jansson i Raseborg är skeptisk till det nya kontinuerliga skogsbruket. Domkapitlet i Borgå har bett honom om argument mot den nya metoden. 1.8.2022 kl. 16:11
Sophie Törnqvist från Kerko by i norra Borgå tycker om att vara social och få nya vänner. Domkyrkoförsamlingens läger Pellinge 1 har varit en upplevelse, säger hon.

konfirmation. I Borgå går 85 procent av årsklassen i Domkyrkoförsamlingens konfirmandundervisning, och Borgå "exporterar" hjälpledare. Men för allt flera konfirmander är kyrkans termer nya och främmande. Som Guds Lamm eller Kristus Frälsaren, säger lägerprästen Elefteria Apostolidou. 29.7.2022 kl. 16:00
Rebecka Stråhlman arbetar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan – något årtionde efter konfirmationen.

unga vuxna. Rebecka Stråhlman jobbar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan, något årtionde efter skriban. 1.8.2022 kl. 16:34
Ingrid Mutai och Olivia Franck (i telefonskärmen) vill lyfta 
sekundär traumatisering på bordet.

SEKUNDÄR TRAUMATISERING. Att känna empati är viktigt för dem som jobbar med att möta människor med trauma. Då de känner empatitrötthet eller har svårt att släppa tanken på klientens berättelse har dedrabbats av sekundär traumatisering. 24.7.2022 kl. 19:03
Mao Lindholm fascineras av rövaren på korset bredvid Jesus. – Och Jesus omedelbara löfte åt honom om evigt liv. Det är så hisnande stort att det inte går att fatta.

ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13
Katolska Sara Torvalds tycker att ekumenik är lärorikt men att den katolska kyrkan också har varit för en mängd "fördomar och tjafs". Hon är sedan 2021 ordförande för Ekumeniska rådets arbete på svenska i Finland.

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00
Olav Jern anser att både Kyrkostyrelsen och domkapitlen har för stor makt. Men han är å andra sidan nöjd med att kyrkan har en tydlig beslutsstruktur

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00
– Jag tror att om jag var kyrkoherde skulle jag försöka hindra allt utflöde. Jag skulle tänka: jag låter ingen lämna församlingen utan att veta varför, säger Edgar Vickström. Han saknar uttalade mål i kyrkan.

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12
Christina Roberts och Göta Alm-Ellingsworth vill återuppliva traditionen kring åländska Lumparlands brudkrona.

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00
Kyrkpressens enkät bland förtroendevalda i Borgå stift visar att ungefär en tredjedel tycker att kyrkoherden har för stor makt. Det tycker också de erfarna beslutsfattare Kyrkpressen talat med.

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41
My Ström saknar känslan av att höra hemma. – Risken är nu, när jag testar på Sverige igen, att jag kommer ha samma känsla av att inte höra hemma.

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58
Pilgrimsprästen Maria Widén i samtal med Stefan Edman.

Franciskusfest. Sedan år 1979 har den ekumeniska Franciskusfesten firats på Kökar den första helgen i juli. Se foton från årets fest! 3.7.2022 kl. 19:41
Bjarne Boije på sin hundraårsdag 2021

Nekrolog. Bjarne Boije somnade in den 19 juni, mätt på livet, 101 år och två månader gammal. 1.7.2022 kl. 15:54

Kokonåsen i Borgå är välbekant för Mats Lindgård. Här sköter han sin kondition.

kyrkoherdar. När Mats Lindgård i tiden besvärade sig över hur domkapitlet placerade präster i förslagsrum inför domprostvalet resulterade det i en period som blev den tuffaste i hans liv. I dag är han en chef som tror på att förankra beslut grundligt innan han genomför något. 3.8.2022 kl. 17:08
Kantors- och prästparet Eeva-Stiina och Paula Lönnemo vill se kyrkan ta ett mera ansvarsfullt grepp om sina skogar.

KYRKANS SKOGAR. Okunnigheten om hur man ekologiskt hållbart sköter skog är stor i kyrkan, anser präst- och kantorsparet Paula och Eeva-Stiina Lönnemo. Därför vill de se mera fredning, och mera av det nya, kontinuerliga skogsbruket. 1.8.2022 kl. 12:53
– Jag har själv varit entusiastisk för skogsbruk utan kalhyggen, säger Carl-Johan Jansson. Men det fungerar inte.

KYRKANS SKOGAR. Skogsbruksveteranen Carl-Johan Jansson i Raseborg är skeptisk till det nya kontinuerliga skogsbruket. Domkapitlet i Borgå har bett honom om argument mot den nya metoden. 1.8.2022 kl. 16:11
Sophie Törnqvist från Kerko by i norra Borgå tycker om att vara social och få nya vänner. Domkyrkoförsamlingens läger Pellinge 1 har varit en upplevelse, säger hon.

konfirmation. I Borgå går 85 procent av årsklassen i Domkyrkoförsamlingens konfirmandundervisning, och Borgå "exporterar" hjälpledare. Men för allt flera konfirmander är kyrkans termer nya och främmande. Som Guds Lamm eller Kristus Frälsaren, säger lägerprästen Elefteria Apostolidou. 29.7.2022 kl. 16:00
Rebecka Stråhlman arbetar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan – något årtionde efter konfirmationen.

unga vuxna. Rebecka Stråhlman jobbar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan, något årtionde efter skriban. 1.8.2022 kl. 16:34