Kjell Lönnqvist var social och inkluderande, skämtade ofta och bjöd på sig själv, skriver Camilla Ekholm.

En omtyckt ungdomsarbetsledare är borta

Nekrolog.

Ungdomsarbetsledare Kjell Lönnqvist saknas av familj, vänner, kolleger och ungdomar. Han gick bort i mitten av september. Kyrkoherderde Camilla Ekholm i Sibbo svenska församling har skrivit en nekrolog.

9.11.2021 kl. 13:48

Kjell Lönnqvist föddes 9.9.1969, dog 15.9.2021.

”Han lärde mig att jag är bra som jag är” har en ungdom Kjell ”Kellu”, ”Tjälkka” Lönnqvist varit ungdomsarbetsledare för, sagt. Kjell visade ofta ungdomar med sitt eget exempel att man kan skämta, spexa och bjuda på sig själv utan att fundera på vad andra tycker.

För Kjell Lönnqvist var hans egen skriftskola i Borgå svenska domkyrkoförsamling viktig och han kom att i tidig ålder studera till kyrkans ungdomsarbetsledare. Efter sin examen har han bland annat jobbat i Hangö svenska församling, domkyrkoförsamlingen och de senaste 21 åren i Sibbo svenska församling som ungdomsarbetsledare. Hundratals är de barn och ungdomar han träffat under de åren och därför uttryckte också en Sibboungdom då Kjell dog, att han var ju känd av alla i Sibbo.

I mitten av september i år drabbades Kjell av en massiv hjärtinfarkt som tog hans liv på en gång. Ingen hade kunnat förutse infarkten och hans dödsfall lämnade en församling, ungdomar, ungdomsarbetsledarkolleger i Borgå stift, medarbetare, vänner och framför allt Kjells familj med hustru Anna och döttrarna Karin, Jenny och Siri, mamma Lea och bror Johan i stor chock och sorg.

Kjell växte upp i Borgå i Vårberga, bodde med sin familj i Tolkis och var en stolt Borgåbo hela livet ut. Hans hjärta klappade varmt för idrotten och bland annat hemmalaget Akilles.

Kjell var en person som inte framhävde sig själv utan snarare gav plats åt andra. Samtidigt var han den många tyckte om därför att han umgicks med alla, var social och inkluderande, ofta skämtade och bjöd på sig själv. På läger var han en erfaren, trygg ungdomsarbetsledare att samarbeta med.

Familjen var det allra viktigaste för Kjell och hans stolthet över att få vara pappa till sina tre döttrar och omsorgen om dem märktes på många sätt.

I medarbetarskaran saknar vi en hjälpsam, vänlig och glad kollega på vilken det märktes hur viktigt det var att få jobba med ungdomar. I många roliga uttryck, skämt och händelser kommer Kjell alltid att leva kvar. Liksom också i de stunder av samtal där vi fick dela livets allvar.

Söndagen innan Kjell dog medverkade han i predikan i Sibbo kyrka. Då gav han oss en bild av sin tro, som var uttryckt på ett för Kjell jordnära och kännspakt sätt. ”Tron på Gud är för mig som ett par strumpor. Ingen av oss går omkring och tänker på att vi har ett par strumpor på oss. Säger jag nu åt er att ni har strumpor på er, börjar ni alla fundera på det. För mig är det så med tron. Den är så självklar för mig att jag inte går omkring och aktivt tänker på den hela tiden. Men tron finns där, lika självklar som strumporna jag har på mig.”

Camilla Ekholm


KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Arbetsmiljön sägs vara dålig. Verksamhets­ledaren är arbetsskyddsanmäld för sitt ledar­skap. Men kyrkorna har också dragit sig ur och låtit det hända. 30.1.2026 kl. 17:06

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

Kolumn. Jag firade jul i min hemby i Österbotten. Jag gick förbi min gamla skola, som är utdömd och ska rivas. Jag tittade in genom de igendammade rutorna, in i mitt gamla klassrum. 29.1.2026 kl. 20:19

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Arbetsmiljön sägs vara dålig. Verksamhets­ledaren är arbetsskyddsanmäld för sitt ledar­skap. Men kyrkorna har också dragit sig ur och låtit det hända. 30.1.2026 kl. 17:06

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

Kolumn. Jag firade jul i min hemby i Österbotten. Jag gick förbi min gamla skola, som är utdömd och ska rivas. Jag tittade in genom de igendammade rutorna, in i mitt gamla klassrum. 29.1.2026 kl. 20:19

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28