John Vikström hoppas att hans inre människa utvecklats under åren. – Men inte vet jag hur mycket klokare jag blivit! tillägger han.

Jag känner mig inte gammal

Bokaktuell.

John Vikström är aktuell i höst med boken Det handlar om frihet. Han fyller också 90 år i oktober: – Det känns lite overkligt, men jag får finna mig i det, säger han.

30.9.2021 kl. 20:13

John Vikströms nya bok har undertiteln ”Tankar under åren som emeritus”. En finskspråkig bok med liknande tema utkommer också i höst.

– Arbetet med böckerna har jag upplevt lite som en skördetid mitt i sommaren. Jag får skörda det jag har försökt så under mina tjugo år som pensionär.

Att vara människa och kristen handlar ytterst om frihet, säger han i förordet. Frihet i vardagen upplever han också.

– Jag är inte begränsad av sjukdomar. Jag kan cykla, åka skidor och promenera. Jag upplever också en frihet från ett inrutat dagsprogram, och en bekymmerslöshet; Guds barns frihet, som bottnar i att jag tror att jag är i Guds hand.

Läsaren får ta del av föreläsningar och predikningar han hållit. Han rör sig bland annat kring teman som åldrande.

– Det känns lite overkligt att fylla nittio, men jag får finna mig i det. Jag känner mig inte gammal egentligen.

I boken citerar han Paulus som skriver: Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag. Vikström är lite osäker på om han känner igen sig i det, även om han märker att den yttre människan i någon mån blir svagare.

– Det talas vackert om det här när man pratar om åldrande, men jag skulle vara lite försiktig. Jag hoppas att min inre människa har utvecklats under de här åren. Det är viktigt att slå vakt om de andliga rötterna i ens liv, och att bevara en viss nyfikenhet på livet. Men inte vet jag hur mycket klokare jag blivit! Det ska jag inte uttala mig om.

I sin bok återkommer John Vikström ofta till Jesus kärlek till alla utstötta.

Vad skulle du bjuda på och vad skulle ni prata om ifall du fick Jesus som lunchgäst?

– Han var säkert van vid att äta fisk där vid Genesarets stränder, så jag skulle bjuda på fisk. Jag skulle vilja fråga honom lite närmare om hur det var att vandra omkring där, möta människor och hjälpa dem.

– Och de där frestelserna i öknen: Hände de på riktigt eller var det bara i huvudet? Och så skulle jag också fråga vad han tycker om dagens kyrka och vad han vill att vi ska göra.

Jämlikhet och människovärde

John Vikström har haft tillfälle att grundligt fundera på vad kyrkan borde fokusera på för att överleva. Han räknar bland annat upp att vi ska leva ut en glad och frimodig andlighet, satsa på verksamhet som verkligen berör människors tankar och känslor, göra frivilliga delaktiga i meningsfulla uppgifter samt fånga upp unga efter konfirmationstiden.

– Ett problem som kyrkan har i dag är att den av många uppfattas negativt när det gäller jämlikhet och människovärde. Vi behöver inte göra om kristendomen för att tydligare verka för det här.

Som biskop fick han tidvis utstå hård kritik, inte minst för sin bibelsyn och sin ståndpunkt i frågan om homosexulitet.

– Visst har jag fått kring öronen så att det känts. Jag har räknat med att det hör till naturaförmånerna som ledare, men kritiken tar på, det är inte fråga om annat.

Ett råd han tagit fasta på fick han när han skulle gå från forskarlyan till att vara biskop.

– Ärkebiskop Martti Simojoki sa: Se till att din bild är hel när du tittar dig i spegeln, då orkar du. Se till att du aldrig handlar i strid med dina högsta och heligaste värden, ditt samvete!

I den avslutande delen av boken ingår flera predikningar John Vikström hållit när han har jordfäst nära vänner.

– Det har varit på en gång svåra och kära uppgifter. Vid varje jordfästning blir jag påmind om uttrycket memento mori, kom ihåg att du är dödlig. Jag blir också påmind om vad det kristna hoppet betyder för mig själv så jag inte bara pratar tomma ord.

Ulrika Hansson


kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

Borgå. Tålamodet tryter i Borgå. – Det är kanske dags att hyra lokal i stället för det fuktskadade svenska församlingshemmet, säger kyrkoherde och domprost Mats Lindgård. 11.9.2020 kl. 10:06

kronoby. Samarbetsförhandlingarna i Kronoby församling har avslutats. En kantor, en kanslist och en församlingsmästare sägs upp. 10.9.2020 kl. 15:46

Kyrkodagar. De finlandssvenska kyrkodagarna i Mariehamn får en annorlunda och mer lokal prägel. Arrangörerna tycker ändå det är viktigt att samlas även under rådande omständigheter. 9.9.2020 kl. 14:04

debatt. Läs insändaren i sin helhet här. 1.3.2024 kl. 14:06

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55