Sara Razai undervisar elever i årskurs 1–9 i svenska som andraspråk – svenskundervisning för elever med ett annat modersmål än svenska eller finska. Hon har varit lärare i snart tjugo år och nyss upplevt ännu en skolstart.
Vad betyder skolstarten för dig?
– Det finns något inom oss som triggas av ett tomt blad. Fast precis som när man återvänder från semestern beror sinnesstämningen på vilken sommar man haft – ibland är man mera melankolisk eller nostalgisk. Men det tomma bladets uppmaning är ändå stark.
– Jag tror att eleverna upplever nystarten jätteintensivt. Men lika intensivt är fallet efter första skoldagen när man inser att allt inte förändrats. Ett kollektiv förändras aldrig över en sommar. Så är det också i samhället, alla större förändringar är möjliga – men de sker gradvis.
Vad väcker förväntan inför hösten?
– Jag tror att många, både barn, ungdomar och vuxna, just nu har en sorts nyförälskelse i skolan som miljö för att vi varit fråntagna den.
– Det är stort att grundskolan finns och att man inte släppt tanken på att den är allas språngbräda till vad som helst. Jag är konstant förälskad i idén om grundskolan, att den inte är beroende av elevens ekonomiska bakgrund.
Vad är det bästa med att jobba som lärare?
– Jag är också förälskad i det goda samtalet, det är därför jag jobbar i skolan. Jag tycker om att jag i just mitt jobb har möjlighet att jobba så långsiktigt.
För vissa av hennes elever fortsätter stödet i någon form genom hela grundskolan.
– Den språkliga abstraktionsnivån stiger hela tiden genom grundskolan och även om man har ett starkt vardagsspråk kan man sakna ord för mer abstrakta saker.
Hon upplever att det här sättet att jobba passar hennes personlighet.
– Jag är lite sentimental och långsam och vill gärna gå på djupet med saker. Det är jobbigt att säga farväl och låta elever gå vidare, men när eleverna slutar grundskolan brukar de vara så pass mycket unga vuxna att jag brukar vara redo att säga farväl.
Vad är det mest utmanande?
– Det är säkert som med många jobb, att aldrig uppleva att man blir färdig. Jag skulle kunna lägga ner hur mycket tid och energi som helst och ändå uppleva att det behövs mer. Det blir ju så när man jobbar med människor.
Hur hanterar du stressen?
– Hittills har jag upplevt att ju mer minutiös ordning jag försöker ha, desto mera stress bjuder jag in – därför försöker jag hålla vissa saker fria för inspiration. Att vara flexibel är en överlevnadsstrategi – men att flexa leder ju ibland till situationer där andra delar blir lidande, till exempel att mina barn får långa dagar.
