Britt-Marie har stort stöd av sin dotter Anna som bor i Jakobstad med sin familj.

”Sara och Janne finns alltid i våra hjärtan”

kampen mot cancer.

I maj för fyra år sedan förlorade Britt-Marie Fellman sin man och dotter i cancer, och Anna Andersson sin pappa och sin syster. Sara dog några dagar före Janne – och de begravdes samtidigt på försommaren.

9.6.2021 kl. 00:00

– Begravningsentreprenören sa till oss att det är väldigt sällan som två familjemedlemmar begravs samtidigt, säger Britt-Marie Fellman.

Hon och hennes dotter, Anna Andersson, sitter i hennes kök och kommer ihåg hur det var för fyra år sedan.

– Vi sprang mellan de olika avdelningarna på Vasa Centralsjukhus. När personalen insåg att vi hade två familjemedlemmar som behövde terminalvård lyckades de ordna så att Sara och Janne kunde ligga i samma rum.

Sara dog först.

– Sara hade väldigt svårt med andningen och hade mycket ångest. Hon hade gång på gång drabbats av svåra lunginflammationer den sista tiden. En läkare frågade därför Sara om hon ville bli nedsövd. På kvällen dog hon.

– Ingen var riktigt beredd på att hon skulle dö, säger Britt-Marie Fellman. Man kan inte riktigt förstå att ens barn har dött.

"Ingen var riktigt beredd på att hon skulle dö, säger Britt-Marie Fellman. Man kan inte riktigt förstå att ens barn har dött."

Efter Saras död flyttades Janne till bäddavdelningen i Jakobstad, där han levde ännu några dagar.

– Det var barmhärtigt att de dog så nära inpå varandra. Vi kunde planera en gemensam begravning för dem båda. Det skulle ha varit tyngre att ha två skilda begravningar inom en kort tid. Det blev en väldigt fin begravning, säger Anna Andersson.

Jannes sjukdom började tidigt

När Janne var 45 år fick han ont i ryggen.

– Jag kommer väl ihåg när Janne ringde åt mig då jag var på Stafettkarnevalen. Han berättade i telefonen: ”Läkarna säger att jag har myelom.” Jag visste att det var en väldigt allvarlig sjukdom, en form av cancer i benmärgen.

Janne behandlades framgångsrikt för sin cancer. Han fick två stamcellstransplantationer och nya de nyaste medicinerna.

– Han fick sju friska år, han fick se sina barnbarn växa och hans jobb var mycket tillfredsställande.

"Han fick sju friska år, han fick se sina barnbarn växa och hans jobb var mycket tillfredsställande."

Men efter sju år kom cancern tillbaka.

25 år och cancerpatient

Saras cancer fick sin början i tjocktarmen.

– Sara hade studerat i Helsingfors och stortrivdes i huvudstadsregionen. Hon fick jobb som socionom och hade inga planer på att flytta hem till Jakobstad igen.

Efter en sommar med hälsoproblem kom bomben: Cancer i tjocktarmen, som hade spritts till levern.

– Visst var det en chock när Janne blev sjuk, men det blev en ännu större chock när Sara blev sjuk.

– Ibland tänker jag på om hur det skulle vara nu om Saras cancer hade upptäckts i ett tidigare skede. Läkarna trodde inte att hon var allvarligt sjuk. Den typ av cancer som Sara hade brukar drabba äldre människor.

Saras sjukdom var en slump.

– I Jannes fall fanns det mera möjligheter att behandla sjukdomen. Sara hade en sämre prognos. Läkarna tog bort en del av Saras tarm och 60 procent av levern. Hon ville bo i Vanda och få sin vård på Kliniken för cancersjukdomar i Mejlans, säger Britt-Marie.

– Inte många visste att hon hade en allvarlig sjukdom. Hon tappade inte håret och var noga med sitt yttre, säger Anna om sin lillasyster.

Men metastaserna kom tillbaka.

Fann varandra

Sara var skriven i Vanda till slutet av år 2016.

– Då flyttade hon in hos mig och Janne, till sitt barndomshem. Då först syntes det på henne, hon magrade och blev väldigt trött. Hon hade fått alternativ behandling i Tyskland, men den hade inte bitit på henne.

På våren fick Sara tyngre med andningen kombinerat med ångest.

– Jag upplever att Sara och Janne verkligen fann varandra på slutet. De fick stöd av varandra.

Sedan gick det snabbt. Sara fick en svår lunginflammation och Janne fick sepsis, blodförgiftning. Janne hade omänskliga smärtor i benet och Sara hade väldiga problem med att andas.

– När läkaren frågade om hon ville bli nedsövd, sa hon bara: Ja, söv ner mig. Det var barmhärtigt. Hon var redig och klar in i det sista.



Livet går vidare

Anna Andersson upplevde den sista tiden som jobbig, men ändå hoppfylld.

– Jag hade en stark tro på att pappa och Sara skulle få det mycket bättre väl på andra sidan.

Hon har varit bekännande kristen sedan tonåren.

– Men nog blev det oerhört tomt när Sara och pappa dog.

Britt-Marie flydde hemmet en del på sommaren.

– Jag var mycket tillsammans med mina barn och barnbarn i Jakobstad, på Åland och i Uppsala. Äldsta dottern Pernilla bor på Åland och yngsta dottern Jonna bor i Uppsala.

När hösten kom måste hon möta det tomma hemmet och sitt nya liv.

– Många sa: Hör av dig! Men man orkar inte. Då är det bättre att någon ringer och vill erbjuda en sällskap eller hjälp. Det ska jag tänka på när en vän eller bekant har sorg. Jag gick en Alphakurs, det hjälpte också.

För Anna blev det snart klart att hon önskade ett nytt barn, en minsting.

– Sen kom Robin. Han är, på något sätt, ett bevis på att livet går vidare. Jag sörjer att Robin inte fick träffa pappa och Sara, men jag kommer alltid att berätta om deras liv för honom.

Christa Mickelsson


SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00

diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09

LIVSBERÄTTELSE. Han trodde att han var immun mot den sektliknande församlingens manipulation. – Jag trodde att jag kunde hålla mitt huvud kallt. Ändå drogs jag in i församlingen på grund av min tro och mina sårbarheter, säger David Sandström. 14.8.2024 kl. 08:00

NEDSKÄRNING. Jag ser det principiella problemet, men kyrkans inkomster kommer ändå att vara märkbart större än tidigare, säger undervisnings- och kyrkominister Anders Adlercreutz om regeringens nedskärningar i finansieringen av kyrkans samhällsuppdrag. 14.8.2024 kl. 08:50

kyrkomusik. Eric-Olof Söderström, 67, lämnar i vinter kantorsjobbet i Borgå med en lång karriär inom musiken bakom sig. All framgång är inte bara begåvning, råder han i dag sitt unga jag. 14.8.2024 kl. 14:00

UNGA MÄN. De unga är mer toleranta till tro och andlighet. Få betraktar sig själva som troende, men gör de det är de allt oftare unga tonårspojkar. Det visar den nyaste Ungdomsbarometern. 13.8.2024 kl. 10:00

KYRKA OCH STAT. Saxen går i statens miljoner till kyrkan. För arbetet gör med begravningsplatser och historiska byggnader ser kyrkan plötsligt ut att få 20 miljoner mindre betalt. En rättvisefråga, anser kyrkans kanslichef Pekka Huokuna. Kyrkfolket betalar en allt större andel av gravplatser för den trejdedel av finländarna som inte hör till kyrkan. 12.8.2024 kl. 12:30

profilen. Johanna Björkholm-Kallio är ny sakkunnig i missionsteologi vid Kyrkostyrelsen. – Mission är gränsöverskridande, säger hon. 12.8.2024 kl. 10:00

OASRÖRELSEN. Oasrörelsen i Svenskfinland föreslås läggas ner. Ett första medlemsmöte där nedläggningen behandlas ska hållas under kyrkhelgen i Karleby den 22 september och ett andra medlemsmöte senare. 9.8.2024 kl. 13:26

fotboll. I slutet av augusti deltar Borgå stift för första gången med ett eget lag i den kyrkliga fotbollsturneringen Gloria Patri. Lagledare Kristian Willis säger att laget är starkt och balanserat. Bland spelarna finns en tidigare ligaspelare. 7.8.2024 kl. 19:24

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

val. Församlingspastorstjänster tillsätts inte genom offentligt ansökningsförfarande. Domkapitlet begär församlingen om ett utlåtande om dem som anmält intresse och fattar sedan beslut om förordnandet med utlåtandet som grund. 5.8.2024 kl. 13:39

KRISTEN YOGA. Stillhetens yoga utövas i dag i var femte församling i den evangelisk-lutherska kyrkan. Yogans ursprung utanför kristendomen och Europa väcker fortfarande frågor. Ny forskning ska titta på varför. 18.3.2025 kl. 10:00

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30