Till vardags jobbar Leif Tast som speciallärare på högstadiet Merenkurkun koulu i Vasa. Mest givande är att få vara med när elever som har svårt att lära sig på olika sätt får uppleva känslan att lyckas, konstaterar han.
– När något går hem, och eleven får känna ”Jag kan, det funkar!” Den stunden är bäst. Det är också fint att diskutera med kolleger som är ämneslärare och som kanske har en smalare syn på lärandet. Jag vill lyfta fram att det finns olika typer av elever, och olika sätt som de lär sig på.
Viljan att hjälpa märks inte minst utanför jobbet.
– Jag har varit stödperson i tiotals år åt barn, ungdomar och äldre som behöver stöd. Vi är också stöd- och krisfamilj åt behövande barnfamiljer.
För tre år sedan utvidgades familjen Tast från fyra till fem när de fick öppna sitt hem för ett fosterbarn. Hon har Downs syndrom och har redan hunnit lära familjen mycket nytt.
– Visst är det tufft emellanåt, men det är också belönande. Vi har bra stöd från barnskyddet och flexibla arbetsgivare. Hon är dessutom en väldigt positiv person, så på det sättet är det inte tungt.
Församlingsarbete och frivilligverksamhet ligger Leif Tast nära hjärtat. Som bäst är han ordförande i gemensamma kyrkofullmäktige i samfälligheten i Malax. Han tycker att det är bra att trösklarna är låga till många samlingar i församlingen.
– Vi vill hitta grejen för var och en: det som de njuter av, som de får frid av eller som de får tröst av. Det är så olika för olika människor.
Leif Tast har en vid och välkomnande församlingssyn.
– Vi är ekumeniskt lagda i vår familj. Min fru Luisa är med i Ekumeniska rådet, själv har jag frikyrklig bakgrund.
För några år sedan var de med och startade den ekumeniska bönegruppen ”Bön för alla”.
– Det har funnits mycket gränser och gnabb i Malax sedan gammalt. Det här tycker jag att vi helt har kunnat överbygga. Till exempel i den ekumeniska bönegruppen finns människor från båda språkgrupperna och från alla olika församlingar och kommundelar. Det är ett bönesvar.
Rostigt kan bli snyggt
Ett av Leif Tasts specialintressen är veteranbilar, gärna av märket Wartburg.
– Mest därför att det fanns många av dem på 80- och 90-talet och de var billiga och enkla att reparera. Det har blivit många, många under åren!
Att göra något praktiskt är avkopplande, tycker han.
– Det är roligt att kunna göra någonting med händerna och se att man kan reparera något rostigt som blir snyggt. Sedan när man kör runt med en sån bil blir folk alltid glada. De har ju ett otroligt ljud, de här Wartburgarna!
Har du något motto som du följer?
– Ett motto som jag brukar använda mer på skoj är ”Allt går, och det som inte går, det släpar man.” Det funkar också för mina bilar! säger Leif Tast glatt. Han tillägger:
– Men mitt absoluta favoritbibelord är: ”Allt ni har gjort för en av dessa mina minsta, det har ni gjort för mig”. Det är min ledstjärna både på jobbet och fritiden.
Leif Tast
- Speciallärare vid Merenkurkun koulu i Vasa.
- Ordförande i gemensamma kyrkofullmäktige i Malax kyrkliga samfällighet.
- Gift med Luisa, tre barn i åldrarna 8, 10 och 12.
- Intressen: Frivilligverksamhet, veteranbilar.
