– En av de viktigaste uppgifterna i en församling är att ta hand om dem som behöver extra stöd eller har det sämre ställt på olika sätt, säger Torolf Back.
– På många sätt tycker jag att diakonin speglas i alla uppgifter vi har i församlingen.
Torolf Back har varit aktiv som förtroendevald i församlingen sedan tjugoårsåldern. Som bäst är han ordförande både i diakonidirektionen i Kristinestads svenska församling och i styrelsen för Jonnsborg lägergård. Han är glad över att kunna engagera sig där han känner sig mest hemma – i diakonin och barnverksamheten.
– Livet har format en. Om jag har möjlighet att lägga till något av min syn så är det här de två områden jag känner varmast för i församlingen.
Jordbrukaren som blev diakon
Efter avslutad jordbruksskola tog Torolf Back över jordbruket i Liden i Tjöck 1985.
– Då tänkte jag att jag skulle arbeta som jordbrukare tills jag blev pensionär.
Så blev det inte. En sjukdom gjorde att han måste tänka om, och 2005 stod han inför valet mellan sjukpensionering eller omskolning. Han valde det senare. Under tre år pendlade han till Lärkkulla i Karis för att utbilda sig till socionom och diakon. Sin sista praktikperiod gjorde han på Vänstugan Primula i Kristinestad. Efter studierna hoppade han in som timanställd på vänstugan, och 2008 blev han vald till verksamhetsledare.
– Det viktigaste i en sådan här verksamhet är att man får vara delaktig. Också den som tidvis mår dåligt ska inte behöva vara på sidan om, utan ska få leva i samhället på samma villkor som alla andra.
Även om han inte jobbar som diakon i en församling tycker han att hans arbete på många sätt påminner om församlingens diakoni.
– Arbetsgivaren är en annan men målet och värderingarna är desamma! Man jobbar för sin nästa, för att hon ska bli sedd och få en plats. Man vill det bästa för den som man möter. Man är en medvandrare.
Talkoarbete och gemenskap
I församlingens diakoniarbete tycker Torolf Back att det är bra att gamla traditioner kombineras med nya verksamhetsformer. Han uppskattar allt det talkoarbete som görs.
– Ofta är det många frivilliga som är involverade. Vem som helst som är intresserad att hjälpa till kan vara med. För någon vecka sedan kokade vi t.ex. 150–160 liter klimp- och köttsoppa till förmån för Gemensamt Ansvar.
Också infobladen om Gemensamt Ansvar delades ut på talko i hela kommunen.
– Det går att göra saker och ting tillsammans. På det sättet sparar man både pengar och resurser.
När världen krymper
Asylmottagningen och de asylsökande har kommit många i församlingen nära på ett särskilt sätt, säger Torolf Back. Det ger perspektiv.
– Vi har fått så mycket gott i svenska församlingen via dem. Världen krymper och kommer närmare. Man ser hur bedrövligt det kan vara på många håll i världen.
Många är engagerade i verksamheten.
– Asylsökande är ofta i behov av stöd i olika skeden. Det kan vara något konkret som att gå ut och gå tillsammans. Man kan vara en medmänniska, en vän.
I pandemitider slår Torolf Back ett slag för att vi ska se alla dem som är ensamma.
– Just nu är diakoni i allra högsta grad att man ringer till varandra!
