Döden, döden, döden ...

Kolumn.

"När jag var barn var dödgrävarna stämplade som särlingar."

17.3.2021 kl. 19:02

”Vad jobbar du med?” ”Jag är dödgrävare!”

Det kan vara inledningen på ett samtal då jag träffar nya människor som privatperson. Oftast kommer genast följdfrågor på det eller kommentarer som ”usch så hemskt” eller ”säkert jobbigt”. Mitt yrke väcker också nyfikenhet rent praktiskt. Hur går det till? Vad är skillnaden på att gravlägga kista, urna eller aska? Hur bemöter du sorgen från de anhöriga?

Frågorna kan vara enkla men ibland så knepiga så jag måste erkänna att jag inte vet och behöver ta reda på. En del har varit med och ordnat begravningar, andra inte. Några berättar i detalj om hur de vill ha sin begravning, medan andra inte vill höra eller tala om döden. Jag tror det är viktigt att vi lyssnar till varandra; har man en önskan så berätta, vill man inte tala om det ska det respekteras.

Av erfarenheter från samtal med dem som mist någon kan det lindra smärtan lite om de vet hur den avlidna vill begravas eller om personen hade någon specifik önskan om gravplats. Alla har ju en relation till döden, förr eller senare.

När jag var barn var dödgrävarna stämplade som särlingar, sådana man aktade sig för. Inte så konstigt då dessa stod vid sista hållplatsen. Och den ena mer fantasifulla historien än den andra spädde på myten om yrket som något fasansfullt.

Eftersom jag sedan födseln är nyfiken på hur saker och ting fungerar var det inte särskilt mycket velande och funderande innan jag beslöt att sälla mig till särlingarnas skara. Ett förtydligande – i min värld är ordet särling positivt. Att vara udda är det nya normala. Att vara enligt egen utsago normal kan betyda avsaknad av självinsikt.

Som i de flesta yrken där man möter sorg nästan dagligen utvecklas en morbid humor. Det är liksom en säkerhetsventil. Genom att skämta om det hemska blir det mindre hemskt. Vissa händelser har lämnat spår som blivit kvar i medvetandet och dyker upp då och då. För hur mycket man än värjer sig så påverkas man. Naturligtvis måste man försöka vara professionell, men ibland går det inte. Ibland kommer tårarna trots att käkarna är sammanpressade, likt en saltvattenskrokodil med ett fångat byte i käften. Ibland kan jag inte värja mig för sorgen som slår emot mig som en våg. Ibland ids jag inte kämpa emot. Jag kan inte sörja en annans sorg men jag kan tillåta mig att känna med. Empati är något jag vill bli bemött med då jag själv har det svårt. Inte ömkan utan medkänsla.

Sedan drabbas man också av vissa yrkesrelaterade defekter likt andra yrkesgrupper. En natt vaknade jag och var klarvaken. En titt på klockan visade att den var tjugo över tre. Tanken som slog mig i det ögonblicket var att det påstås vara mellan tre och fyra på natten som de flesta avlider i sömnen rent procentuellt. Efteråt insåg jag att visst följer de med även i sömnen – tankarna på alltings förgänglighet.

Många gånger har jag tänkt på hur vi skjuter på livet; vi ska göra det sedan, när vi blir pensio­närer ... Men tänk om det inte blir så. Tänk om man i stället står ensam kvar med planerna om allt man skulle göra tillsammans. Alla stora penseldrag som skulle tecknas på livstavlan. Alla resor, upplevelser och all samvaro man skjutit upp. Det är då bitterheten slår till. Varför? Var det här allt? Hur blir mitt liv nu? Det finns inget svar och orden faller platt till marken.

I de situationerna har jag varit tvungen att rannsaka mig själv. Lyfta blicken och sakta ned. Se mig omkring. Leva i nuet. Jag vet – det är lättare sagt än gjort. Men ändå, försöka ta vara på ögonblicket. Ge den där komplimangen, visa din uppskattning medan hjärtat slår och handen är varm. Sluta irriteras på småsaker som sist och slutligen är petitesser. Ignorera bristerna och fokusera på de goda sidorna som alla har (några lite mer dolda dock). Överräcka en självplockad blomma i stället för gravbuketten senare. För en dag finns bara minnena kvar, inget svar på tilltal och ingen som möter din blick.

Kloka Astrid Lindgren som berörde döden både i sina böcker och i intervjuer sa: ”Jag har ingenting emot att dö. Men inte i morgon. Det är en del jag vill hinna med först”.

”Döden, döden, döden” – så sägs det att hon inledde sina telefonsamtal med sina systrar. Kanske för att vänja sig vid det oundvikliga ...

Fredrik Bengts är enhetsansvarig på Korsholms kyrkliga samfällighet.

Fredrik Bengts


kyrkbrand. Natten till tisdagen fattade taket till en del av Munkshöjdens kyrka i Helsingfors eld. Själva kyrksalen eldhärjades inte, men däremot en sidobyggnad. Enligt Yle misstänker polisen att branden är anlagd. 14.7.2026 kl. 12:59

frivilligarbete. Mittemot Pedersöre kyrka står en varmt gul, mysig stuga och framför den en parkering full med bilar. Vi befinner oss vid Missionsstugan, församlingens loppis, som säljer allt från skridskor till tavlor. Mest satsar de ändå på kläder. 8.7.2026 kl. 08:00

ensamhet. Två av tre finländare upplever sig vara ensamma eller utanför åtminstone ibland. Nella och Robert är seniorer som inte behöver hjälp med någontingannat än – sin ensamhet. 9.7.2026 kl. 11:00

Ledare. Skära ner, slopa, utelämna sitt folk åt egen flit, egna nätverk och eget öde. Eller ska kyrkan hitta sig en ny vision, ett kristet sätt att också praktiskt vara kropp i förändrade tider? Kyrkan är sen på bollen här, hög på minnen från fornstora dar. 7.7.2026 kl. 08:00

kyrkoherdeval. Ingrid Björkskog blir ny kyrkoherde i Eckerö-Hammarlands församling. Det står klart sedan församlingsborna på söndagen sagt sitt vid valurnorna. 29.6.2026 kl. 15:16

psykologi. Den danska författaren, psykologen och prästen Ilse Sand vill att vi börjar förstå de särskilt sensitiva människorna i bland oss. – Då kan de positiva sidorna hos oss som är högkänsliga blomstra! 22.6.2026 kl. 16:16

laestadianer. Krisen kring att en bönehusförening i Larsmo installerat egna präster invecklas nu i det kommande kyrko­herdevalet i församlingen den 23 augusti. 18.6.2026 kl. 16:54

ETT GOTT RÅD. I en tid av tvärsäkra åsikter uppmana sångaren och terapeuten Mia Hafrén oss att vara nyfiken på andra. – Lyssna på vad folk säger innan du bildar din egen åsikt, säger hon. 16.6.2026 kl. 13:51

LUTHERSKA SMÅKYRKOR. På Borneo heter den lutherska kyrkan Basel efter det europeiska missionssällskapet. Vem Martin Luther var vet många inte så noga. Någon tycker det var synd att han blev skjuten i USA på 1960-talet … 12.6.2026 kl. 13:33

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Jan Olov Fors förordnas att sköta kyrkoherdetjänsten i Rikssvenska Olaus Petri församling fram till augusti 2031. Det var ett av de ärenden som behandlades vid domkapitlets möte på torsdagen. 12.6.2026 kl. 09:47

uppdrag. Retreatgården Snoan i Lappvik, Hangö, får i augusti en ny retreatkoordinator i Tomas von Martens. Snoan är Finlands äldsta retreatgård. 10.6.2026 kl. 09:28

TILLGÄNGLIG NATTVARD. I Nykarleby har styrgruppen för vuxenarbete tagit in ett nytt koncept för den som som av hälsoskäl inte orkar eller kan stå länge och gå till nattvarden. 8.6.2026 kl. 19:19

BÖNESVAR. Andreas Helenelund är bonde. Han gillar sitt jobb, men när det var som värst blev han nästan knäckt av det ekonomiska ansvaret. Att han klarade det ser han som ett bönesvar. – Först efteråt har jag insett hur slutkörd jag var. 4.6.2026 kl. 13:13

ORGLAR. Två historiska orglar i Nykarleby, Telinorgeln i Sankta Birgitta kyrka och Beijerorgeln i Jeppo kyrka, dokumenteras med tanke på en framtida restaurering. 3.6.2026 kl. 14:28

kyrkoherde. Henrik Östman valdes i slutet av maj till kyrkoherde i Replots församling genom indirekt val. Han var den enda som sökte kyrkoherdetjänsten när den ledigförklarades i våras. 3.6.2026 kl. 12:59

kyrkbrand. Natten till tisdagen fattade taket till en del av Munkshöjdens kyrka i Helsingfors eld. Själva kyrksalen eldhärjades inte, men däremot en sidobyggnad. Enligt Yle misstänker polisen att branden är anlagd. 14.7.2026 kl. 12:59

frivilligarbete. Mittemot Pedersöre kyrka står en varmt gul, mysig stuga och framför den en parkering full med bilar. Vi befinner oss vid Missionsstugan, församlingens loppis, som säljer allt från skridskor till tavlor. Mest satsar de ändå på kläder. 8.7.2026 kl. 08:00

ensamhet. Två av tre finländare upplever sig vara ensamma eller utanför åtminstone ibland. Nella och Robert är seniorer som inte behöver hjälp med någontingannat än – sin ensamhet. 9.7.2026 kl. 11:00

Ledare. Skära ner, slopa, utelämna sitt folk åt egen flit, egna nätverk och eget öde. Eller ska kyrkan hitta sig en ny vision, ett kristet sätt att också praktiskt vara kropp i förändrade tider? Kyrkan är sen på bollen här, hög på minnen från fornstora dar. 7.7.2026 kl. 08:00

kyrkoherdeval. Ingrid Björkskog blir ny kyrkoherde i Eckerö-Hammarlands församling. Det står klart sedan församlingsborna på söndagen sagt sitt vid valurnorna. 29.6.2026 kl. 15:16