– I skolan rör vi oss mellan risken att osynliggöra minoritetsbarn, eller utsätta dem för andlig kränkning och kulturell appropriering, säger Milena Parland.
Hon har jobbat med religionsdialog sedan 2009 och som bäst doktorerar hon i religionsvetenskap i Åbo, närmare bestämt om religiösa minoriteter i skolan.
– Religionens betydelse ökar och också medvetenheten om minoriteters rättigheter, säger hon.
Det finns mycket forskning på finskt håll och internationellt om minoritetsreligioner i skolan.
– Men forskningen finns inte i samma utsträckning på svenska, vilket kan vara en nackdel för Åland.
I Sverige har man ett kunskapsämne i religion för alla. Vid sidan av det finns religiösa friskolor.
– Svenska elever kan symboler, termer och fester. Men det har visat sig att de har svårt att komma ihåg till vilken religion de hör.
Hon lyfter fram forskning som visar att invandrarelever i Sverige inte känner sig hemma i religionsundervisningen, att ateismen är för stark.
– Var fjärde kristen elev kände att de blivit kränkta i skolan av läraren.
– Om vi tittar hemskt mycket på Sverige i det här kan vi gå vilse.
I Finland visar forskning däremot att barn i minoritetsreligioner uppskattar undervisningen i sin egen religion. Men det finns jobb kvar att göra.
– Visualiseras religioner i skolan lika, eller syns bara den dominerande traditionens fester som julen, medan ramadan och ortodox påsk göms?
Lärare är kulturtolkar
Vem som har makten är en viktig fråga, anser Parland.
– Är läraren och rektorn från den dominerande gruppen? Ska majoritetslärare undervisa i alla religioner?
Likabehandling uppnås då minoriteterna är med och bereder och bestämmer.
– Skolans kontakt till lärare i minoritetsreligioner är viktig också med tanke på integrationen. Lärare är kulturtolkar och hjälper till i frågor kring barnens vardag och familjer.
Läs mer:
https://www.kyrkpressen.fi/nyheter/59268-religion-ska-inte-kunna-valjas-bort-i-grun-dskolan.html
