Det har blivit mycket mys i soffan för syskonen Vilja, Vienna, Mila och Ilon Vornanen medan de varit i karantän. Men föräldrarna har också sett till att de gått ut en stund varje dag.

Coronakarantän: ”Som ett tre veckor långt pyjamasparty”

Solf.

Hur är det att börja året med hela familjen i coronakarantän? Sovmorgnar och mera skärmtid får tummen upp av barnen, det tråkigaste har varit att inte få träffa kompisarna.

5.2.2021 kl. 12:57

Susann Nabb-Vornanen insjuknade i covid-19 på nyåret och hennes man Jan en dryg vecka senare. För familjens fyra barn blev det efterlängtade jullovet förlängt med tre veckor i karantän.

Hur kändes det när mamma och pappa blev sjuka?

– Knasigt, säger nioåriga Vienna Vornanen.

Var ni rädda?

– Nä, inte så mycket, säger Vienna.

– På natten då jag skulle sova så var jag nog rädd att mamma skulle döden dö, säger sjuåriga Mila.

– Barnen har inte pratat så mycket, men speciellt på Mila har man märkt att hon nog varit lite ängslig. Samma gäller minstingen Ilon, han vill helst vara nära-nära, fastän jag inte tror han förstått riktigt vad det handlar om, berättar Susann Nabb-Vornanen.

Det tyngsta med att bli sjuk var den psykiska delen: rädslan för att det skulle bli värre, för att få de allvarliga symtom eller följdsjukdomar som hon hört om under hela coronatiden.

Barnen hade inte funderat så mycket på coronan tidigare. Vienna och tioåriga Vilja hade distansundervisning på våren. Mila som går i ettan berättar att de i skolan pratat om att lära sig använda datorn, ifall någon får corona och de inte får vara i skolan.

Hur är det att vara i karantän? Vad har ni gjort när ni varit hemma?

– Det är tråkigt, säger Vienna och Mila.

– Vi har mest spelat på telefon och dator.

– Vi har sovit jättesent varje dag.

– Och så har vi gjort Tiktoks!

– Ute har vi varit en gång varje dag i alla fall, säger Vienna.

Det har föräldrarna sett till – en dag sprang de 30 varv runt huset. De har också haft läxor och skoluppgifter att göra. Men Susann säger att det varit svårt att få barnen motiverade då de inte haft några tider att passa. Trots sena morgnar – det har blivit helt normalt att äta frukost klockan 13 – har dagarna känts långa.

– Jag fasar för hur vi ska hitta tillbaka till vardagsrutinerna igen!

Det har blivit mycket skärmtid.

– När 4-åringen pratar om att ”joina gejmet” och att vara ”noob” och pro” så vet man att han tillbringat för mycket tid med telefonen, säger Susann.

Vanligen är hon en ganska rastlös person, men sjukdomen tog all energi. Det gav dåligt samvete när de inte orkade hitta på saker att göra med barnen.

– Bara för att man tömt diskmaskinen har man fått lägga sig och vila!

Nu och då har familjemedlemmarna gått varandra på nerverna, men trots omständigheterna har det varit ganska mysigt att umgås så mycket med familjen.

– Då man inte haft saker man måste göra eller ställen där man måste vara så har umgänget varit så kravlöst. Bara att ligga bredvid varann och se på telefon, eller bädda ner sig i soffan tillsammans.

Vad ska ni göra när karantänen tar slut?

– Leka med vänner!

– Åka pulka!

Susann säger att hon allra mest saknat friheten.

– Att man dagdrömt om att fara till Sale för att köpa glass säger väl en del!

Familjen är tacksamma för allt stöd de fått från olika håll.

– ”Byssbor” har hört av sig och erbjudit sig att fara och handla eller koka mat åt oss. Vi fick till och med en chokladask i postlådan!

Sista dagen av karantänen firar de med pyjamasparty, precis som de firade nyårsafton (minus raketerna).

– Vi ska dra ned alla madrasser, täcken och kuddar och bädda ner oss framför tv:n i vardagsrummet och äta pizza och andra godsaker och bara vara glada över att livet återgår till det normala.

Emelie Wikblad


URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

kyrkomusik. Byggs kanske upp på Ihamuotila-släktens gård i Esbo. 18.2.2026 kl. 17:12

FÖRETAGARE. Bröderna William och Jonatan Snellman har skapat ett koncept som slår hårt just nu. Aderton månader efter lansering har deras varumärke Savd växtvärk. Det är som om varken Jakobstadsregionen eller USA kan få nog av träningskläder med kristna budskap. – Jag tror det har att göra med en trend vi ser i världen överlag, säger Jonatan Snellman. 18.2.2026 kl. 15:29

fastan. Fastan är inte en späkningsövning utan en inbjudan till ett möte med Jesus, säger Magnus Tunehag, som skrivit en bok att läsa före påsk. – Jag hade inte kunnat skriva den här boken när jag var 25. 18.2.2026 kl. 09:30

FÖRSAMLINGAR. Kyrie och gloria är inte bara element i mässan borta i Åbo domkyrka. I Åbo svenska församling inleds jobbmöten också med kyrie, det som är svårt, och gloria, det som har gett glädje i vardagen. Galna idéer är dessutom välkomna. 17.2.2026 kl. 19:00

DRAMA PÅ ISEN. ”Jag höll fast i iskanten och ropade på hjälp, men det blev allt glesare mellan ropen”, berättar Roland Semskar om decemberdagen för drygt ett år sedan, då Kristoffer Sandbacka drog upp honom ur vaken på Larsmosjön. Nu möts de för första gången sedan dess på just den platsen. Det iskalla första mötet har utvecklats till en varm vänskap mellan dem. 17.2.2026 kl. 13:08