Silas, Nalani och Noomi Peltola läser ur olika barnbiblar som familjen har.

Hur stort svärd orkade Goliat bära? – en bibel som talar barnens språk är en viktig gåva

Solf.

I Solf får varje fyraåring en egen barnbibel. Församlingen vill uppmuntra familjer att läsa tillsammans.

1.10.2020 kl. 08:15

– Vi har tyckt att fyra år är en bra ålder. Då börjar barnen förstå berättelserna, säger barnledare Ebba-Stina Beukelman.

På Änglarnas dag välkomnas alla små och stora till kyrkan i Solf. Då delar församlingen ut en egen barnbibel åt alla som fyller fyra under året och önskar få en.

Ebba-Stina Beukelman berättar att det är en lång tradition som stammar från när det var vanligt att i samband med dopet få en församlingsfadder. Faddern besökte familjen tills barnet blev fyra år.

– Vid det sista besöket fick barnen en barnbibel. Det var tänkt att de kan den läsa ända tills de går i skriftskolan.

Den bibelversion de nu delar ut är skriven för barn, men inte riktad till de allra yngsta utan en bok som räcker att växa i.

– Jag vet att vuxna också läser och får ut något av den. Den visar Bibelns röda tråd.

Barnledare Ebba-Stina Beukelman visar bibeln församlingen delar ut. foto: Susann Nabb-Vornanen


Ofta har församlingen ordnat en fest för familjerna. I år blir alla inbjudna till Mikaelidagens gudstjänst.

– Vi skickar en personlig inbjudan till alla.

Ebba-Stina Beukelman säger att de gärna möter familjerna. Vanligen är det drygt hälften av årskullen som önskar få en bibel. Församlingen vill stöda familjerna i barnens kristna fostran. Den egna bibeln uppmuntrar också till läsning och låter barnen bekanta sig med berättelser som är en del av allmänbildningen.

– Jag brukar säga: ta er tid och sitt med barnen och läs tillsammans!

Barnen kräver inte att du har alla svar

– När man omvandlat måtten i berättelse så att barnen förstår hur stor Goliat var och hur stort svärd han orkade bära, så blir det mera påtagligt för dem, säger Amanda Peltola.

Till familjen Peltola hör Amanda, Jimmy och barnen Silas, 10, Noomi, 9, Nalani, 6, och Eliel, tio månader. Bibelberättelser skrivna för barn har en naturlig plats i deras hem. Oftast är det Jimmy som läser med de äldre barnen medan Amanda lägger minstingen.

– De far upp på vinden där barnen har sina sovrum och så sitter de tillsammans och läser. Sen brukar de fundera om det är något de undrar över och så avslutar de med aftonbönen.

I perioder väcker berättelserna barnens frågor, som när de läser någon som inte är så bekant. Med de äldre barnen kan man gå lite djupare in på vad något betyder och då blir även frågorna flera, berättar Amanda Peltola.

Familjen har flera olika barnbiblar för olika ålderskategorier och brukar växla mellan dem. Till exempel Seriebibeln är omtyckt.

– Jag vet också att min man ibland brukar läsa från riktiga Bibeln, bara för att de ska höra språket som är så annorlunda.

– Speciellt för sexåringen är den egna bibeln jätteviktig. Hon vill förvara den i sitt eget rum och man ska minnas att läsa ur den också.

Familjen flyttade till Solf för fyra och ett halvt år sedan, så sexåriga Nalani är den enda som hunnit få en bibel från Solfs församling. Amanda tänker att det just för fyraåringarna har betydelse att bli sedda och uppmärksammade på det här sättet.

Hur står sig bibelberättelserna mot andra godnattsagor?

– Våra barn har alltid tyckt om att läsa själva, så ofta gör de så att de läser barnbibeln tillsammans och sen läser var och en det de vill efteråt. Bibeln passar ju allihopa, men det är tråkigt för tioåringen att höra på en saga som sexåringen vill höra.

Barnens bibel förklarar saker på ett sätt som har värde också för vuxna.

– Fast man själv hört berättelsen många gånger så kan man ändå tänka på ett nytt sätt när man läser en ny version. Man ska inte vara rädd som förälder att ta upp Bibeln och läsa, man kan ju faktiskt lära sig något.

Även om man som vuxen inte själv känner sig så hemma i Bibeln tycker Amanda Peltola inte att man ska tveka att läsa för barnen.

– Man får ju tillsammans utforska det som står där. Inte kräver barnen att du har svar på alla frågor.

Emelie Wikblad



konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28

INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00

STIFTSFULLMÄKTIGE. Anita Ismark fortsätter leda stiftsfullmäktige. Missnöje med att den konservativare kandidatlistan blev illa representerad i personvalen. 30.5.2024 kl. 18:45

SOMMARLÄGER. – Arrangörerna får akta sig, för jag tror det kommer mer folk i år än ifjol då de som avvaktade får höra att lägret funkar bra i Nykarleby också, tror Anna Finell. 29.5.2024 kl. 20:04

sverige. I Arjeplog i Norrbotten i Sverige har det varit tradition att hålla högstadiets avslutning i kyrkan. Under pandemin föll den traditionen bort och skolan började fira avslutning i klassrummet i stället. 29.5.2024 kl. 19:38

KYRKOR I USA. Mariann Edgar Budde medverkar vid ett präst- och diakonmöte i Uppsala i september. 25.1.2025 kl. 15:15

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54