Egentligen var det tänkt att han skulle bli jordbrukare. Istället blev det klasslärarstudier vid seminariet i Nykarleby.
– Jag gick i den sista årskurs som dimitterades med titeln folkskollärare, berättar Yngve Svarvar.
Men han sökte också till seminariet med en baktanke om att få studera mer musik. Seminariets nya piporgel och en lärare i Pedersörekantorn Hans Sandell gjorde det möjligt. Efter några år kunde Yngve Svarvar tentera för vicekantorsexamen.
– När seminarietiden närmade sig slutet föreslog seminariets musiklektor, Rafael Ahlbeck, att jag skulle börja studera musikvetenskap vid Åbo Akademi.
Sandell och Ahlbeck är två förebilder som han minns med tacksamhet.
– De gav mig starka intryck genom allt jag fick lära mig av dem och hur de var som personer.
Efter studierna arbetade han några år som klasslärare i Nykarleby och kantor i Munsala församling. Från år 1975 fram till pensionen var han lektor vid Vasa övningsskola och undervisade i huvudsak i musik i årskurs 3–9. Ibland arbetade han också som timlärare vid Pedagogiska fakulteten.
– Det jag speciellt minns från tiden vid övningsskolan är hur vi under en lång, lång rad av år ordnade en julkonsert i Trefaldighetskyrkan i Vasa. Det skapade en väldigt fin samhörighet mellan lärare och elever att öva in och förbereda de här konserterna.
På hans föll lott att leda en stor kör med orkester.
– I orkestern spelade både lärare och elever, ibland också någon förälder.
Sammansättningen och instrumenten varierade från år till år, men en orkester blev det alltid.
Yngve Svarvar
- Född i Kvevlax 1944, bor nu i Maxmo.
- Gift med Eivor, har tre barn och sex barnbarn.
- Har arbetat som lärare i musik vid Vasa övningsskola.
- Nu aktiv i musiklivet i församlingarna i Kvevlax och Vörå.
Ekumeniken berikar musiklivet
– Efter pensioneringen har jag nog sysslat med musik mer eller mindre på heltid, säger Yngve Svarvar.
Idag handlar det om musik i församling och kyrka.
– Det blev naturligt för mig ända från barndomen att vara ekumenisk – fast man visste inte att det hette så på den tiden. Jag hade en mormor som flitigt tog mig med till lutherska kyrkan och föräldrar som tog mig med till missionskyrkan och växte upp i båda de här sammanhangen.
Tillsammans med Kvevlaxkantorn Rodney Andrén leder han en pensionärskör med sångare från alla ortens församlingar.
– Då människorna i en by ser att kristna från olika läger kan ha andlig gemenskap så tror jag att det kristna livet blir trovärdigare.
Yngve Svarvar sjunger också i kyrkokören, där han är vice dirigent, och i manskören och leder orkestern Stråkdraget – en stråkorkester förstärkt med några blåsare som idag har cirka ett dussin medlemmar.
För körledaren gäller det att ha en känsla för andan i kören och tänka sig in i hur koristerna upplever nya sånger.
– Medlemmar i en och samma kör kan vara ganska olika när det gäller musikalisk nivå. Det handlar mycket om att hitta en balans mellan de olika kravnivåerna.
Eftersom han och frun numera bor i Maxmo är han också aktiv i församlingslivet där och har till exempel varit kantorsvikarie i Vörå församling.
– Tidvis har det varit rätt livligt, jag har spelat på otaliga gudstjänster och förrättningar genom de här åren.
Han tycker att musiken i kyrkan ska ha en roll i att förkunna det kristna budskapet.
– Den ska inte bara vara en programutfyllnad.
Genom musiken får människor också lovsjunga och uttrycka tacksamhet till Gud.
– Ibland behövs musik som ger tröst och uttrycker hoppet om himlen.
Han tycker inte heller att man ska underskatta betydelsen av musikalisk skönhet och hur den kan öppna sinnet för det andliga. Han hoppas att de som har makt att påverka slår vakt om församlingens musikliv och inte sparar bort det.
