Nu har vi efter en märklig vår övergått i högsommartid, och snart är det höst. Många har under den speciella våren med alla restriktioner uttryckt glädjen över att på ett nytt sätt ha kunnat följa med vårtecknen. Det fick även jag. Och inte bara i den vilda naturen. I vår fick jag för första gången i livet krama några veckor gamla lamm på en lammfarm i Sibbo. Och efter ett tag fick jag på nytt följa med deras skuttande av glädje ute på gröna ängar. Jag tackar för djuren och naturen, för alla otroligt fina gåvor som skänker glädje och samtidigt ro i själen.
Försommaren är skolavslutningarnas och skriftskolornas tid. I år blev allt väldigt konstigt. Men jag fick ha några träffar med årets konfirmander. De hade suttit mycket hemma flera månader med undantag för en kort period i slutet av maj. Det var en glädje att se deras iver när de fick släppa loss i lekarna som hjälpisarna ledde. Som lammen ute på ängarna. Och ändå vet vi att många unga i vårt land farit illa av de problem som uppstått i hemmen under våren. Arbetslöshet, missbruk och våld. Jag ber för alla barn och unga, att de får uppleva en trygg sommar med varma relationer och upplevelser i naturen.
Sommaren är kort, men för många blir den lång. Jag tänker på dem som länge suttit helt isolerade på vårdhemmen. Jag känner en djup tacksamhet över personalen som gjort sitt yttersta för att ordna meningsfulla aktiviteter och hittat lösningar för träffar med anhöriga. Jag är också tacksam över att igen få samlas kring nattvardsbordet i kyrkan med alla som längtat lika mycket som jag. Och jag ber och hoppas att inget ska hindra att vi får fortsätta den gemenskapen då sommaren så småningom övergår i höst. Om det ber jag.
