När Jari Heikkilä började studera teologi frågade alla: varför?
– Jag tycker att det nästan är en diskriminerande fråga, säger han.
– När jag började studera matematik undrade ingen varför jag gjorde det, inte heller när jag började studera biokemi.
Inför prästvigningen för drygt sex år sedan ställde biskopen honom samma fråga: Varför teologi?
– Jag svarade: Varför inte?
Det svaret, säger han nu, var biskopen nöjd med och det hoppas han alla andra är också.
Innan Jari Heikkilä blev prästvigd gjorde han en lång karriär bland annat som biokemist. Han jobbade både utomlands och med forskning vid Åbo Akademi.
– Biokemi var roligt i början, under den gamla goda tiden. Jag nästan bodde i laboratoriet, jag jobbade kvällar och veckoslut för att det var intressant. Men sedan kom de stora pengarna in i bilden. Det blev tävling om samma stipendiepengar, det blev så hårt. Det var djungelns lag som rådde. Arbetet var fortfarande intressant, men det var inte längre roligt.
Då vågade han äntligen göra det han drömt om redan länge. Han började studera teologi vid Åbo Akademi.
Har du ångrat dig?
– Nej, tvärtom. Jag har ångrat att jag inte gjorde det tidigare. Jag hade längtat efter det länge, men jag vågade inte. Sedan kom jag till en punkt då jag insåg att det var nu eller aldrig.
När han började studera hade han inga tankar på att bli präst, men beslutet mognade snabbt.
– Jag hade inget ideal för vad det betydde att bli präst. Men jobbet har varit belönande. Det har gett mig mycket mycket mer än det jag gjorde förr.
Förr, säger han, satt han ensam på labbet och funderade. Varje dag fylldes av problem som skulle lösas.
– Idag jobbar jag med människor, och de har också sina problem. Man kan inte lösa dem, men man kan lyssna.
Det mest utmanande med att vara präst, tycker han, är att kyrkan också har problem, och ofta är det frågor man förväntas ta ställning till.
– Det är en gemenskap som innehåller mycket olika åsikter, och det är förstås utmanande. Man måste fundera ganska noga på vad man säger så man inte säger vad man tänker, ler han.
De sista femton åren som biokemist studerade han hur man kunde använda virus som hjälpmedel i forskning och cancerterapi.
– Vi har inte bara sjukdomsalstrande virus, virus finns överallt, virus är de mest förekommande organismerna på jordklotet. Virus finns överallt: i vatten, i jord. Virus är också våra vänner – deras egenskaper kan användas och de kan rädda livet på många.
Själv följer han med intresse med rapporteringen om det nya coronaviruset.
Är du själv orolig för att bli smittad?
– Folk har i många år sagt till mig att jag är paranoid för att jag är noga med att tvätta händerna och inte röra vid kranar och handtag på allmänna toaletter. Så det här livet är inget nytt för mig! Vem vill ha influensa eller förkylning om man kan undvika det? Min son, som studerar odontologi, har sagt till mig att kanske jag ändå haft rätt. I samband med studierna testade min son och hans studiekamrater vilken effekt desinfektionsmedel har på bakterier. Det visade sig att min son var den enda som inte hade bakterier på händerna ens innan han använde desinfektionesmedel – så han hade tagit till sig pappas lärdom!
