Esbo svenska församling har hyrt in proffshjälp för att sköta strömningen av gudstjänsterna, berättar kyrkoherde Kira Ertman.
Esbo svenska församling har hyrt in proffshjälp för att sköta strömningen av gudstjänsterna, berättar kyrkoherde Kira Ertman.

En del får lära sig nya sätt att jobba, andra kämpar för att räcka till – det här är församlingens vardag i undantagstider

Coronapandemin.

På dörren till kyrksalen är en lapp upptejpad: max 10 personer får vistas här. Församlingen har blivit inkastad i en ny, digital vardag. Samtidigt som man hittar nya vägar att nå ut till människor vill man värna om dem som inte rör sig på sociala medier.

23.4.2020 kl. 15:35

Klockan är halv sex på skärtorsdagens kväll. I kyrksalen i Olars i Esbo övar Nina Kronlund, Mauriz Brunell och Markus Malmgren inför gudstjänsten som ska sändas om ett par timmar.

En liten stund senare anländer kameror och sändningsutrustning. Att hyra in utomstående var nödvändigt för att få de strömmade gudstjänsterna att fungera, konstaterar kyrkoherde Kira Ertman. Allt hände så snabbt den där veckan i mars när undantagstillståndet trädde in.

Kameravinklarna justeras, övervaktmästare Tommi Hartikainen förbereder altaret och hissar ner rullgardinen så att den nedgående solen inte ska störa kamerabilden.

Församlingens vardag har blivit digital.

Medan församlingens andra medarbetare mestadels jobbar hemifrån har präster, kantorer och vaktmästare kvar rutinen av att komma till kyrkan och fira gudstjänst. Jordfästningar måste också skötas som vanligt, om än med få närvarande.

Medan hon väntar på soundchecken berättar kantor Nina Kronlund att det blir många möten nu. Inget i den här nya vardagen går riktigt på rutin, det är mycket som måste planeras. Kantorerna förväntas producera material för webb och sociala medier. Ett videoklipp på tre minuter är förvånansvärt tidskrävande när man är van att göra musiken live.

För kantorerna fortsätter rutinerna med gudstjänster och förrättningar, men också de har fått ta till sig nya arbetssätt.

Hur blir det med dem vi inte når?

I den här besynnerliga tiden har möten och samtal ansikte mot ansikte blivit undantag. Alla grupper och samlingar är inställda, diakonimottagningen är stängd, mathjälp i form av inköpskort lämnas genom postluckan eller överräcks på en parkering. Det betyder inte att arbetet minskat. Telefonerna ringer och inkorgen fylls.

– Vi har fullt upp. Vi behöver inte fundera på vad vi gör, utan hur vi ska räcka till för alla, säger ledande diakoniarbetare Ann-Christine Wiik.

Ann-Christine Wiik har stämt träff med några klienter vid Kyrktian. Det är första gången på en vecka hon kommer in till jobbet, men även hemma kan arbetsdagarna bli långa.

De som nu hör av sig till diakonin är äldre som hör till riskgruppen, anhöriga som är oroliga för sina äldre släktingar, och barnfamiljer. Den sista är en grupp de normalt kanske inte skulle nå, men som de nu kunnat räcka ut en hand till via de svenskspråkiga grundskolorna.

– Vi finns till för familjer som är i trångmål på grund av coronasituationen, när barnen är hemma och det är mera utgifter än normalt.

Till diakonernas viktigaste sakkunskap hör att se till helheten – att få hem en matkasse är en temporär lösning.

"Det är exceptionella tider, men de tar också fram människors vilja att hjälpa."

Diakonin samarbetar med den kyrkliga samfälligheten och med Esbo stad för att försöka lösa problemen på det större samhällsplanet. Målet är en enhetlig linje för sådant som utdelning av matkassar, men tills sådana finns hittas lösningar från fall till fall.

– Innan hela stora organisationen rullar igång går det ju en viss tid, men människor måste ändå äta.

Diakonerna i Esbo svenska är tacksamma för den välgörenhetsorganisation som erbjöd sig att donera inköpskort till familjer.

– Det är exceptionella tider, men de tar också fram människors vilja att hjälpa.

Det som bekymrar Ann-Christine Wiik är de människor som församlingen inte når via nätet. En vanlig vecka är det många som kommer i kontakt med församlingen via samlingar, körer, evenemang. Utan den kontakten blir en del av dem ensamma.

– Det är nog en utmaning. Vi har fina elektroniska verktyg, men frågar man mig personligen är jag väldigt orolig för dem som inte har de här verktygen tillgängliga.

Liksom det finns 70-plussare som hänger på Facebook finns det yngre som aldrig lärt sig – och de som inte har råd med en dator eller internetuppkoppling. Diakoniarbetarna har ringt runt till alla som varit med i församlingen grupper och samlingar, hört sig för om hur de har det och om de behöver någon hjälp.

När telefonerna ringer handlar det mest om praktiska och ekonomiska behov. Samtal från människor som känner sig ensamma eller ångestfyllda och behöver någon att tala med har hittills lyst med sin frånvaro.

– Det är dem som jag nästan är lite orolig för, dem som vi inte hör av. Personer som kanske känner sig så hjälplösa att de inte vet vart de ska söka sig.

Ungdomssamling från din egen soffa

När de vanliga rutinerna är utbytta blir arbetet mer splittrat än vanligt.

– Jag jobbar och håller ett öga på barnen samtidigt. I bakhuvudet snurrar hela tiden planerna för andakter och ungdomskvällar och hur vi ska fixa olika grejer, säger Johanna Terho.

Församlingen jobbar planerat på sociala medier. På ungdomsarbetets veckoschema finns på måndagar en hälsning från diakonin, på tisdagar står någon av ungdomsledarna för dagens tanke och bön. På torsdagar turas de unga som är med och planerar ungdomsverksamheten om att ta över ansvaret för Instagram och Snapchat och dela med sig av sin vardag.

– På onsdag och fredag har vi en andakt via olika sociala medier, säger Johanna Terho.

"På fredagar har vi filmkväll."

Även om de just nu inte kan samla ungdomarna upplever hon inte att arbetsmängden är mindre än tidigare.

– Det är något vi inte gjort förut. Det är lite spännande att hela tiden se hur saker går när man provar nya grejer och lär sig nya program.

På onsdagar ordnas virtuella ungdomskvällar och där testar de olika verktyg för att interagera med ungdomarna – från videomötestjänster till de etablerade sociala medierna.

Så här kan en ungdomskväll på distans se ut. FOTO: Johanna Terho

– På fredagar har vi filmkväll.

Den som har ett konto på strömningstjänsten Netflix kan vara med och titta på filmen från sin egen soffa och chatta om den.

Veckan före påsk har ungdomsledarnas projekt varit att ta kontakt med alla hjälpledare.

– De har tyckt att det är roligt att vi hör av oss till dem och kollar hur de har det.

Överlag har de nu mer telefonkontakt med ungdomarna än annars.

– Vissa har stress med skolan. Det är ganska vanligt att ungdomar har ångest, tyvärr, så det kan gälla deras mentala mående, att de behöver ringa och prata. Eller så kan de ta kontakt för att säga: I dag har faktiskt varit en bra dag.

Hon får också frågor om sommaren och lägersäsongen: hur kommer det att bli?

– Där måste vi bara säga att vi meddelar så fort vi vet.

Vi kommer inse hur viktigt det är att mötas

– De första veckorna har handlat om att vänja sig vid den här situationen. Nu känns det småningom som att det börjar rulla på, säger Jenni Hietala som leder familjeverksamheten.

Ett tiotal personer jobbar med barn- och familjeverksamheten: leder dagklubbar, familjeklubbar och ordnar evenemang för familjerna bland församlingens cirka 15 000 medlemmar. Från att arbetet på sociala medier befunnit sig i startgroparna är det nu deras viktigaste verktyg.

– Vi lär oss hela tiden. En trösterik tanke är att vi kämpar tillsammans och gör så gott vi kan.

"Vi kommer att inse, om vi inte inser det redan, hur otroligt viktigt det är att få möta varandra i livets olika situationer."

De har producerat videon och bildmaterial med allt från andakter till pysselinstruktioner.

– Vi försöker upprätthålla känslan av att vi fortfarande finns här för våra församlingsbor och att det här är en tillfällig situation. Vi har inte försvunnit någonstans.

Hemmet har blivit Jenni Hietalas arbetsplats. Hon saknar att få träffa människor ansikte mot ansikte. FOTO: Privat

Dagklubbar och barngrupper erbjuder en plats för barnen att bekanta sig med tro och andlighet. När de håller paus faller mer av den uppgiften på föräldrarna, som alla kanske inte är så vana att prata om tro. Att läsa tillsammans är ett ställe att börja, tipsar Jenni Hietala.

– Att tända ett ljus och be en aftonbön är ett ganska lätt sätt att väcka nyfikenheten hos barnet. När man har lärt sig det som liten hänger det med.

Jenni Hietala har under den här tiden slagits av hur viktigt det är att få komma till sin arbetsplats och träffa människor ansikte mot ansikte.

– Gemenskapen finns ju, men den är inte lika konkret. Vi kommer att inse, om vi inte inser det redan, hur otroligt viktigt det är att få möta varandra i livets olika situationer.

Emelie Wikblad



BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00
Åtta väckelserörelsers ledare skrev på.

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21
Enligt Björn Vikström är religion en stor ingrediens i bland annat politik i dag.

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42
Domkapitlet klubbade tjänstefrågor.

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47
Här jobbar Marika Salomaa med sina änglar i Överby, Esbo.

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00
Biskopen är på väg - installationsmässan i Saltvik hålls 15.30

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15
Pastor PJ, Per-Johan Stenstrand, får ofta avgörande tankar eller tilltal från Gud i vildmarken. Foto: Ur boken

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34
Vilka saker hör samman med tro och religion, frågar ÅA-projekt.

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21
Oeniga biskopar. Lappobiskopen Matti Salomäki ville ha ny beredning om samkönad vigsel.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Samkönad vigsel föreslås bli möjlig i alla församlingar, men parallellt står den äldre traditionen kvar. Biskopsmötet tog oenigt beslut om kompromiss. 13.3.2024 kl. 11:15
Alla ska få samkönad kyrklig vigsel. Men prästerna frihet att välja bort dem.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Kyrkan kan komma att få två syner på samkönat äktenskap inskrivna i kyrkoordningen. Beredningen till biskoparnas extra biskopsmöte på tisdag har blivit offentlig. 8.3.2024 kl. 14:21

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39