Det började egentligen med en Cable-kurs, som hade som mål att samla frivilliga i Borgå stift och hjälpa dem hitta sina styrkor och intressen. I Pargas deltog ett tiotal personer, och de fick en idé: Även om du kanske har pengar så kostar det en hel del att gå ut och dricka en kopp kaffe – och har du inte pengar är det omöjligt.
– Så vi tänkte: Vad kan vi göra? berättar Monica Hedström-Järvinen, en av de frivilliga som sedan ett par år varit med och arrangerat församlingens gemenskapskafé ”Tillsammans – Yhdessä”.
Till en början var kaféet ett samarbete med stadens socialsektor och de båda församlingarna i Pargas. Men i höst flyttade det till församlingshemmet i Pargas, och hålls i församlingarnas regi. Det har betytt att utrymmet är större och gästerna fler.
– För var vi tio–femton, nu är vi mellan tjugo och trettiofem personer. När gästerna kommer står bordet dukat och de som kommer tycker det är trevligt att själva få plocka det de vill ha på sina smörgåsar.
Tänk om allt skulle kastas!
Den mat som serveras kommer från tre av ortens mataffärer, som ger av sitt matsvinn. De som kommer till kaféet får kaffe, smörgås och oftast också kaffebröd, och dessutom får de plocka med sig varor hem.
– Samarbetet med affärerna har fungerat jättebra. När jag ser på allt som står framme tänker jag: Tänk om allt det här skulle kastas i soporna! När vi har ett bord fullt med bröd och grönsaker och mjölkprodukter, och ett kylskåp fullt med varor.
Gästerna är alla slags människor, ungefär hälften talar finska och andra hälften svenska. Kaféet är inte riktat till någon speciell grupp.
Vad har det betytt för dig själv att vara med och organisera kaféet?
– För mig betyder det väldigt mycket. Klart att det tar energi också, när matvarorna ska hämtas från affärerna, allt ska plockas fram och sedan delas ut. Och man måste vara lite sträng ibland så det räcker åt alla. Men jag får en jätteboost av energi. Jess! Vi kan hjälpa, de som kommer är glada och nöjda, vi förgyller den dagen och kanske dagen därpå. När de som kommer får mat och bröd i kassen klarar de sig åtminstone den veckan till slut. Det ger en också positiv känsla av att vi på vårt sätt minskar på matsvinnet.
När de startade hade de några motton.
– Vi sa: Det här ska inte ta slut efter en termin, det ska vara låg tröskel och alla ska bli sedda. Det är många som behöver det.
Kaféet har inget andligt program, men pastorskansliet ligger precis intill och ofta är det någon präst som sticker sig in för att prata med folk.
– Alltid är det någon som då och då rycker en anställd i ärmen och står och pratar. Jag tror att det är mycket lättare att närma sig prästen på kaféet än att gå till pastorskansliet, säger Monica Hedström-Järvinen.
