Engelskan är Nina Åströms främsta arbetsspråk – musiken och evangelisationsarbetet har fört henne till fler än trettio länder. De senaste åren har hon gjort mer musik för en finsk publik.
– Jag har länge tänkt att jag gärna skulle göra något på svenska. Till slut var det min man som sa: Nu ska det bli av.
Med förlaget Aikamedias välsignelse kunde hon använda mycket av musiken från skivan Rauhaa ja rohkeutta som kom ut ifjol. Den svenska versionen Frid och frimodighet ger hon ut på eget förlag.
– Jag är nästan lika bra eller dålig på alla tre språken, men de har helt olika fack i min hjärna. Jag gör vissa saker bäst på ett språk. Jag hade kanske tänkt att det skulle vara svårare att sjunga på svenska, eftersom jag nästan inte gjort det alls i studion.
Skivan Frid och frimodighet har undertiteln ”tidlösa andliga sångskatter”. För singer-songwritern Nina Åström har det varit en process att börja göra musik som inte är hennes egen, att hitta musik hon kan stå bakom. Skivan rymmer klassiker som Tryggare kan ingen vara och Bred dina vida vingar, psalmer som Åström tänker har levt länge av en orsak.
– Där finns Jesus det renaste, som var den sång våra vänner sjöng då Benni och jag gifte oss.
Ett par av sångerna är helt nya på svenska: Vain yksin Jeesus av Eeva Vaija är en finsk tungviktare och Hilja Aaltonens Anna sade blev en hit när Åström gjorde den på en tidigare skiva.
Producenten Markus Vainiomäki har hon jobbat med på sina fem senaste skivor.
– Då han gjorde de första demoarrangemangen och skickade dem till mig – och jag är ganska garvad, jag vet hur det låter nu och hur det ska låta sen – så blev jag helt tagen. Den helige Ande rörde vid mig.
På listan över medverkande finns finländska toppmusiker. Medverkar gör även Luca Genta, den holländska cellist Åström samarbetat mycket med, och Phil Keaggy som räknas som en av världens främsta gitarrister.
– Men musik är inte matematik. Du kan inte säga: jag tar de här fina musikerna, de här fina låtarna och de här fina sångarna och så blir det jättebra. Det är inte bara det. Jag ser att i sista hand är det verkligen Herren som gör det.
I höst har hon konserter planerade i både Nyland och Österbotten. Nina Åström ser fram emot att skivan ska hitta in till människors hem, eller deras bilar.
– Jag vill ju att det jag gör ska höras, och att jag på det sättet kan påverka. Jag vill kommunicera Jesus med det jag gör.
Att kommunicera kan se ut på olika sätt. På den egna Youtube-kanalen videobloggar hon varannan vecka på finska och på engelska.
Vad är din högsta prioritet i jobbet?
– Jag har varit tvungen att tänka på det. Till det yttre ser det väldigt olika ut – olika språk, olika länder. Folk skulle bli förvånade över vem som kan ringa till mig. Men för mig själv har det varit viktigt att veta: vad är det jag sysslar med?
Hon är medveten om att svaret, ”att kommunicera Jesus”, kan låta flummigt. Det kan göras på olika sätt, på olika platser.
– Vissa är glamourösa och vissa är verkligen inte glamourösa. Men det är ändå samma sak, innerst inne är människor lika.
I maj spelade hon på en kristen musikfestival i Vitryssland. I september reser hon till Ukraina, ett land där hon varit många gånger tidigare. Genom åren har hon gjort hundratals besök i fängelser i ett tiotal länder.
Hennes kontaktperson i S:t Petersburg är spindeln i nätet för arbetet i Östeuropa, han koordinerar samarbetet med lokala församlingar och människor.
– Jag har lärt mig av deras engagemang och sett att folk kommer till tro, sett folks liv förändras. Jag får vara med som en liten länk i att förändra världen.
Hon tänker att världen inte förändras bara genom att ändra lagar och ramar – det krävs att människors hjärtan förändras. Därför är det viktigt med evangelisation, utöver materiell hjälp och utvecklingssamarbete.
Innan flyget landar har hennes kontaktperson och ljudkillen varit i kontakt med de lokala teamet. Tolk, transport, boende och ljudutrustning är fixade. De blir upplockade från flygplatsen och börjar köra; veckans resplan rymmer en till två fängelser per dag.
– Ibland känns det nästan som man skulle vara på statsbesök – och ibland kan det vara helt annorlunda.
De kommer in i en sal och ställer upp grejerna. Det kan vara allt från femtio till femhundra som kommer för att lyssna. Nina Åström sjunger och mellan låtarna presenterar hon Jesus och evangeliet. Till slut hänvisar hon alltid till en lokal människa, kanske en pastor som besöker fängelset varje vecka. Hon pratar med fångarna, skriver autografer.
– Jag ser de spelningarna som helt vanliga. Det är klart att jag ser det yttre annorlunda, men jag har sett så mycket av det – och så mycket glamour – att jag vet att människohjärtat är lika överallt.
Hade du kunnat föreställa dig att din musikkarriär skulle se ut så här?
– Absolut inte. Jag tror inte heller att jag då skulle ha velat göra mycket av det jag gör nu.
En människa förändras och utvecklas med åren. Hon njuter av det jobb hon gör idag.
– Nuförtiden försöker jag tänka att något som ser smått ut till det yttre kan vara stort, och något stort kan vara smått. Guds rikes matematik är sådan att man inte kan veta det om man inte försöker lyssna.
När hon rör sig bland de stora pojkarna och flickorna i musikvärlden kan hon le för sig själv och tänka: ”Tror ni att jag är någon? Jag är ju bara från Kokkola!”