Semjon Aleksandrovskij och Ksenja Peretruchina tror att vi behöver övning i att våga se det som sker i det fördolda.

När döden står på scen står vi ut med mötet

teater. Döden är det som allt levande har gemensamt, men vi måste öva oss på att vara i närheten av det vi är mest rädda för. 13.11.2018 kl. 09:53

Regissören Semjon Aleksandrovskij från S:t Petersburg gjorde för några år sedan en produktion vid stadsteatern i Villmanstrand. När har åkte från järnvägsstationen till teatern passerade han tre begravningsplatser.
– Jag undrade: Är det här en stad folk kommer till för att dö?

Efter föreställningen diskuterade han frågan med sina finländska teaterkolleger och fick höra att Finland hör till de europeiska länder där medianåldern stiger allra snabbast. Aleksandrovskij började grubbla över vilka följder en åldrande befolkning får för ett samhälle.
– Sedan hände något annat. Vi träffade en kompis till en av mina finska kolleger. Han hette Matti och han berättade att han inte hade kunnat komma på föreställningen för att han måste jobba. Det visade sig att han grävde gravar.

Matti Puumalainen jobbar som församlingsmästare i församlingen i Villmanstrand och han är en av dem som står på scen då Alexandrovskij och bildkonstnären Ksenja Peretruchina från Moskva sätter upp föreställningen Death at Work.

Mötet med Matti som jobbade med att gräva gravar fick Semjon Aleksandrovskij att fråga sig vad döden gör med oss.
– Döden är sällan en del av människors vardagsliv – men det finns de som jobbar med död dagligen. Vad kan de berätta för oss om det finländska samhället och hur det har förändrats?

Han träffade fler människor som möter döden i sitt arbete: prästen och författaren Kai Sadinmaa, skådespelaren Sara Paavolainen som jobbar på begravningsbyrå, kantorn Kaisu Rauhamaa.
Föreställningen formades småningom till en berättelse om deras arbete, deras möte med den död som städas undan för oss andra. Det är de här alldeles vanliga människorna som står på scen och berättar om sina egna liv.
– Döden är inte en institution. Döden är något som händer oss alla, och vi behöver kommunicera det, föra dialog. Vi behöver någon som pratar om det med oss. Många har ingen koppling till kyrkan i sitt vanliga liv, men i döden behöver de ändå de ritualer kyrkan erbjuder.Till och med ritualer som inte är religiösa påminner ofta om religiösa ritualer.

Ksenja Peretruchina säger att hon är rädd för döden, liksom de flesta av oss, och just därför är ämnet så intressant.
– Döden förenar oss. Som konstnär tänker jag att det att döden binder oss samman också ökar vår empati för varandra.

Hon talar om den förväntan vi alla lever med: att vi borde klara av att prestera evig ungdom.
– Det system som försöker tvinga oss till evig ungdom är mycket aggressivt. Och det är ju inte möjligt att vara evigt ung, de här förändringarna – åldrandet– bara sker i oss. Men om du vägrar gå med i ungdomsjakten är du fel, du är en förlorare. Det är också intressant.

Hon menar att föreställningen egentligen inte undersöker döden utan att den försöker rehabilitera människan som mänsklig varelse.
– Att dö är att vara mänsklig.
– Ja! Idag talade vi om toaletter. Det finns två saker vi gömmer i vår civilisation: toaletterna och döden. Det påverkar oss, säger Semjon Aleksandrovskij.

Döden har kommit Peretruchina och Aleksandrovskij nära under det senaste året. Fem människor de jobbat med har dött, ryska teaterikoner.
– Det har varit ett tungt år. Det var människor som gav oss mycket, och det känns som om vi förlorat fem monument inom rysk teater. Vi har gått från begravning till begravning.

Samtidigt, säger Peretruchina, är konfrontationen med död en del av att vara vuxen.
– Och all konst talar om döden. All stor musik, stor litteratur …
Hon gör en gest med sina händer, en gest av uppgivenhet eller kanske av att konstatera faktum.
– Döden är vårt livs stora föreställning. Samtidigt är ämnet stängt för oss, vi kan inte tänka på det. Vi har vänner och familj, vi måste leva. Men i konsten kan vi handskas med det här ämnet som vi inte kan handskas med. Och det är mycket viktigt. Det är liksom en zon där vi kan vänja oss vid tanken, en trygg plats. När något sker på scen kan vi på kort tid gå igenom en process som skulle kräva mycket tid och energi i vardagslivet.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Föreställningen Death at Work framförs 13.11 och 14.11 under teaterfestivalen Baltic Circle i Helsingfors, som pågår 13–18.11. Läs mer på www.balticcircle.fi.

Sofia Torvalds



Kyrka. Vad ska nästa herdabrev heta? Är bibeln rättesnöre också i etiska frågor? Det var några av frågorna på Församlingsförbundets biskopsutfrågning i Helsingfors 31.8.2009 kl. 00:00

Världen. "Plus 17 grader, stundtals kall vind och regnskurar. Ja vädret gör åtminstone att man känner sig som hemma här i Bogota." 31.8.2009 kl. 00:00

Samhälle. Martyrkyrkans Vänner leder ett brödutdelningsprojekt i Nordkorea.  30.8.2009 kl. 00:00

Kyrka. Norrmannen, TD Olav Fykse Tveit, har valts till generalsekreterare för Kyrkornas världsråd. 29.8.2009 kl. 00:00

Samhälle. Kotimaa har undersökt vem som är mest finlandssvensk av biskopskandidaterna i Borgå stift. 28.8.2009 kl. 00:00

Kyrka. Efter en runda i stiftet avslutades Domkapitlets biskopsutfrågningar i Esbo på onsdag. Publiken fick ställa många frågor, och kandidaterna hade också möjlighet att fråga ut varandra. Se bilder!   27.8.2009 kl. 00:00

Människa. FST:s undersökande program Spotlight granskade biskopskandidaternas ekonomiska bakgrund och meriter i går onsdag. Perret kommenterade programmet under onsdagens biskopsutfrågning. 27.8.2009 kl. 00:00

Kyrka. Familjerådgivningen kommer i kläm i spartider. 27.8.2009 kl. 00:00

Kyrka. Prästen Bo Brander möter minsann människor. Under sitt trettio år långa yrkesverksamma liv har han hela tiden bott i internat för att finnas nära de studerande han jobbar bland. – Jag är livstidsinternerad, säger han med ett småleend. 27.8.2009 kl. 00:00

Människa. Ärkebiskop Jukka Paarma går i pension 1.6.2010. En ny ärkebiskop väljs på våren. 26.8.2009 kl. 00:00

Kyrka. – Det är faktiskt första gången vi är med, konstaterar Sjömanskyrkans Ben Thilman vid sin monter på Kyrktorget i Lovisa. Thilman är ledande sjömanspräst vid den nybyggda sjömanskyrkan i Nordsjö där arbetet kommit väl igång. 26.8.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kluriga frågor med annorlunda grepp. Så definierade notarie Clas Abrahamsson biskopsutfrågningen i Pargas på tisdag kväll. Se bilder! 26.8.2009 kl. 00:00

Nina Österholm. Så vitt momi kunde minnas hade hunden Leopold Napoleon von Gutenhof, även kallad Nappe, mest ställt till med problem. Hur den hade fått upp buren i hundvagnen på sibbotåget förblir ett mysterium. Hem till Mikaelsgatan kom terriern för egen maskin. Samme Napoelon bet också familjens läkare i baken när han kom för att vaccinera småflickorna. Efter det bands den pliktskyldigast fast i badkaret när läkaren kom på besök. 27.8.2009 kl. 00:00

Ledare. Senaste vecka fick de som följde med de kyrkliga nyheterna vara med om nästan ett fyrverkeri av dels budskap från kyrkans sida, dels krav på kyrkan. 27.8.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkan samlar information om finska församlingars verksamhet på svenska på webben. 25.8.2009 kl. 00:00

polisutredning. Polisen utreder om Martyrkyrkans vänner gjort sig skyldiga till penninginsamlingsbrott. Misstanken har lett till att Österbottens tingsrätt belagt föreningens tillgångar, motsvarande 2,58 miljoner euro, med kvarstad. 27.3.2019 kl. 13:36

Bok. Magbesvär. Svindel. Inkontinens. Ihållande trötthet. Olust. Ensamhet. Jörn Donner har skrivit en bok om att bli gammal och kanske obehövlig. 22.3.2019 kl. 11:00

sammanslagning. De fyra svenska församlingarna i Pedersöre kyrkliga samfällighet föreslås bilda en ny gemensam Pedersöre svenska församling. Den nya församlingen får över 18 000 medlemmar och blir därmed den största i Borgå stift. 20.3.2019 kl. 15:38

Analys. Det är bäddat för en ytterst jämn och spännande andra omgång i biskopsvalet i Borgå stift. Utgående från resultatet i den första omgången är det omöjligt att förutspå vem som väljs till biskop. 19.3.2019 kl. 19:22

biskopsval . Även om hennes biskopsval tagit slut är det mest glada miner på Lisa Enckells valvaka i Helsingfors. Kampanjen som de startat fortsätter mot andra mål. – Jag var den tredje som hade stafettpinnen, säger Lisa Enckell. 19.3.2019 kl. 16:53