I djurminne

Nina Österholm. Så vitt momi kunde minnas hade hunden Leopold Napoleon von Gutenhof, även kallad Nappe, mest ställt till med problem. Hur den hade fått upp buren i hundvagnen på sibbotåget förblir ett mysterium. Hem till Mikaelsgatan kom terriern för egen maskin. Samme Napoelon bet också familjens läkare i baken när han kom för att vaccinera småflickorna. Efter det bands den pliktskyldigast fast i badkaret när läkaren kom på besök.
27.8.2009 kl. 00:00

Min momi har alltid haft hundar. Jag vet inte vad hon egentligen tyckte om människor, alla hennes berättelser handlade om djur. Som alla barn älskade jag att lyssna till historierna och bläddra i hennes fotoalbum, också de fyllda med djur. Till favoriterna hör arbetshästarna Prins och Stjärna, förevigade på ett litet svartvitt fotografi tillsamman med en ung momi. Hästarna lyfterna mularna mot himlen och visar tänderna i breda hästflin. Enligt momi hände det alltid när hon kom i shorts till hagen, hästarna skrattade.

I dag finns du inte längre, momi. Albumen är i gott förvar men berättelserna bleknar. Särskilt de berättelser som sällan berättades om krigstider, lottauppdrag, ungdom. Som vuxen harmar det mig att jag nästan ingenting vet om dig som person. Hur bestämde du dig för att bli en lotta? Hur var det att spana efter flygplan i höga torn utanför Helsingfors? Var du rädd? För oss barn berättade du endast om hunden Ledi som uppfattade bombplanen långt innan människoörat. Djuren gick det alltid att lita på.

Nu finns det allt färre kvar som minns dina tider, det börjar bli brått om man vill ha en förstahandsberättelse.
Så har jag en halv  hylla hästböcker ärvda av momi men bara ett krigsminne: Suomenhevonen sodassa (ung. Den finska hästen i kriget). Och jag inser att jag kanske kände dig ändå.

Nina Österholm



den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12