Ärkebiskop Kari Mäkinen fick än en gång sitta ordförande i långköraren om kyrkans vägval i äktenskapsfrågan.
Ärkebiskop Kari Mäkinen fick än en gång sitta ordförande i långköraren om kyrkans vägval i äktenskapsfrågan.

Debatt om vigsel bjöd på trevande kompromissvilja

Kyrkomötet. Remissdebatten kring vigselrätten tog plats i ett annars luftigt kyrkomöte. 8.11.2017 kl. 14:15

Diskussionen om en utredning om att avstå från vigsel till äktenskap slutade efter tre dagar och ett sextiotal inlägg med att kyrkomötet remitterade biskopsmötets framställning till konstitutionsutskottet. Den tog plats, och hade den här gången också utrymme i agendan att göra det på grund av en inte så ärendetung session.

Det var väntat att professor emerita Eila Helanders utredning, beställd av biskopsmötet, skulle leda till aktivitet i talarstolen. En viss dramatik blev det också.
Den första sessionsdagen valde ordföranden att avbryta ombudet Niilo Räsänänens tal, något som föranledde presidiet att rensa luften kring saken följande dag när debatten återupptogs.
Flera gånger under plenum påpekades det att strängt det gäller att fokusera på framställningen som handlar om utredningen om att avstå från vigselrätten.

I korridorerna bedömde flera av ombuden ändå att måndagen också hade bjudit på en vändning i den låsta diskussionen om kyrkans viga eller inte viga samkönade par och att det fanns en ny ton av vilja att lösa det hela.
Som en vändpunkt nämndes ombudet Jouni Turtiainens inlägg där han tackade Helander för utredningen och konstaterade att den kompromiss hon föreslår är enda vägen framåt i ett låst läge.
– En kompromiss bygger på element där bägge parter avstår från något för att få behålla något. Tro mig, så löste också apostlarna många strider. Helanders kompromiss betyder inte att kyrkan överger den bibliska äktenskapssynen. Den tillåter bara en annan handlingsmodell, inför livets realiteter. Så gör vi också i kyrkan till exempel när vi viger frånskilda.
Turtiainen är kyrkoherde i Espoonlahden seurakunta. Hans offentliga kursändring i frågan kompletterades med en utmaning:
– Jag frågar er, bästa ombudsvänner. Är ni redo för en kompromiss och kyrklig konsensus, eller vill ni in i det sista hålla fast vid det ni ser som det enda rätta? Den här frågan riktas till oss alla. Är svaret ja har det en prislapp. På den står det att vi har kört fast så illa att vår kyrka kanske brister av sina egna strider om äktenskapet.


Också biskopsmötets sekreterare, Jyri Komulainen twittrade när debatten var över för den här gången:
”Sju år på åskådarläktaren i kyrkomötet, och jag märker en ny kompromissvilja i luften.”

Ombudet Patrik Hagman återvände i sitt inlägg på onsdagen till Turtiainen och uppmuntrade utskottet att beakta dennes förslag att låta präster förrätta civil vigsel mellan samkönade utan att kyrkan gör några förändringar i sina dokument om äktenskapssynen.
Enligt Hagman är Turtiainen den enda som talat högt om vad han själv måste avstå från för att hitta en lösning – medan övriga sett på vad andra borde tumma på.


Han ser ändå vissa med kompromissen.
– Det skulle förstärka den urholkning av vår kyrkas ämbete som inleddes när motståndare till kvinnliga präster började hävda att deras samvete går före kyrkans gemensamma tro, ett sätt att tänka som nu tagits över av präster på andra sidan av det teologiska spektret. Dessutom förutsätter det att staten ändrar sina lagar, alltså i praktiken att vi som kyrka blir mer beroende av staten, i stället för mindre, som är vad jag tror vi behöver sträva till. Och självklart är förslaget otillfredställande för dem av mina vänner som längtar efter att få gifta sig i sin kyrka, men som nu inte får det. Jag vet att de kommer uppfatta detta som en halvmesyr: att visserligen få gifta sig i en kyrka, med en präst som vigselförrättare, men inte i en kyrklig förrättning. Och mitt hjärta kommer att krossas när jag tvingas förklara att det här var det bästa vi kunde åstadkomma.


Biskoparnas framställning tas upp nästa år, tillsammans med ett liknande ombudsinitiativ i frågan.

May Wikström

Mari Valjakka har återvänt till hemtrakterna i Ivalo.

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16
Biskop Bo-Göran Åstrand och Johan Bärlund, professor i nordisk rätt, kommenterar HFD:s beslut för Kyrkpressen.

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25
I skogen hittar Nina Lindfors tröst och frid.

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20
Finland har handlat proaktivt, och det är bra, säger Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet.

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01
Slutet nått