Heimlaga-Håkan har fått ett andligt perspektiv

– Jag har nöd för människorna, inte bara mina närmaste utan hela världen, säger han.

Sin kristna tro fick Håkan Streng av sin mamma.

– Hon såg till att jag kom till söndagsskolan. Med henne förde jag också många samtal om andliga frågor. Hon ville att jag skulle blir präst. Själv ville jag studera musik, teater eller konst. Min mamma uppmuntrade mig, men föräldrarna var ändå överens om att man inte kan försörja sig på teater och musik. Snäll som jag var började jag studera på Hanken.

Sin barndomstro har Håkan Streng aldrig förlorat. Men i mitten av nittiotalet gick han genom en kris, med utbrändhet och sjukskrivning. Då mötte han en kvinna från Kuba.

– Hon hade ett namn som hänvisade till Jesus och jag inbillade mig att Gud sänt henne. Men det hade han inte gjort. Just då kände jag mig överflödig hemma och orkade inte arbeta. Hon kom som ett blixtnedslag. Jag var svag och mottaglig och insåg inte ens att det var fel. Passionen var så otroligt stark. Jag sprang med huvudet i väggen.

Förhållandet varade i fyra och ett halvt år.

– Det var ett helvete när jag insåg vad jag ställt till med efter brytningen.

Innan allt det här hände ingick varken skilsmässa eller äktenskapsbrott i Strengs tankevärld.

– Jag hade gjort allt för att övertala mina vänner med problem i äktenskapet att inte gå i den fällan. Och så stod jag där själv. Jag var inte tillräckligt ödmjuk utan trodde mig sitta inne med sanningen hur folk ska leva.

Han kände ändå tydligt att Gud var nära honom under de svåra åren.

– I synnerhet när jag var som mest olycklig och grät mer eller mindre dygnet runt i min ensamhet. Jag upplevde att Gud avvaktade och lät mig själv komma underfund med var jag står, vem jag är och vem jag behöver. Jag hade inte klarat mig ensam.

Det var då hans nuvarande fru Ulla kom i in hans liv.

– Med Ulla har jag gått igenom allt som hänt. Hon har nästan fått höra för mycket. Men hon har orkat.

Numera har han försonats med sin familj och de har skapat en vänskapsrelation som inkluderar Ulla.

Han är pensionär men uppträder fortfarande med musiken. Han säger att publiken inte glömt honom och hans dialektala sånger. ”Heimlaga-Håkan” lever kvar för tredje generationen.

Numera sjunger han helst i kyrkor och i andliga sammanhang.

– Heimlaga har nu fått ett andligt perspektiv.

Läs mera i Kyrkpressen 27/2015