Anne Breiling är församlingssekreterare i Tyska församlingen som har sitt centrum kring Tyska kyrkan i Helsingfors.

Prästen aldrig frontfigur

Tyska kyrkan Tyska församlingen Deutsche kirche . Eget dagis, lånad präst och medlemmar över hela landet, det är några av hemligheterna bakom Tyska församlingens starka gemenskap. 26.11.2014 kl. 00:00

– Jag flyttade till Finland redan som sexåring och har bland annat blivit konfirmerad i Tyska kyrkan. Ett tydligt minne från kyrkan är när vi övade sånger inför konfimationsgudstjänsten. Prästen, som själv tyckte om att sjunga, uppmanade oss att ta i ordentligt. Min farmor som råkade ha vägarna förbi backade skräckslagen ut från repetitionen när hon hörde vår sång.
Anne Breiling arbetar i dag som församlingssekreterare i Tyska kyrkan. Hon ser församlingen som ett stort kulturkvarter med mycket olika människor och väldigt högt till tak.
– Språket förenar oss. Alla är välkomna, också om du helt saknar kopplingar till Tyskland, men språket är tyska i vår kyrka.
Systemet med roterande präster från Tyskland gör att basfunktionerna i församlingen, sekretariatet men också medlemmarna och grupperna inom verksamheten, blir mer självgående.
– Vi kan inte göra oss beroende av prästen, vi måste hålla igång verksamheten själva. Det gör också att församlingen inte blir så centrerad kring prästen, så som det kanske lätt blir i kyrkan.
En annan hemlighet bakom att församlingen har aktiva medlemmar över många generationer, tror Breiling, är kontinuiteten.
– Många av våra medlemmar har flyttat långa vägar, men församlingen är ändå alltid densamma. Centrum för församlingen är i Helsingfors, i Åbo finns en kapellförsamling och dessutom församlingsgrupper på 18 andra orter i Finland. Hela familjen, kanske hela släkten, hör ändå till samma församling och möts här. Många finns kvar trots att det egentligen bara är farmor och farfar som längre talar tyska som hemspråk, av tradition. Det hör helt enkelt till att gå till Tyska kyrkan.

Träffa flera personer från Tyska församlingen i veckans nummer av Kyrkpressen.

Nina Österholm



betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28