Birgit Jakobsen-Korvenoja hyser varma känslor för Danmark och har tillbringat många barndomssomrar hos släkten där. – Jag hoppas att den danska identiteten har präglat mig eftersom danskarna är det lyckligaste folket i världen. (Foto: Michaela Rosenback)

Jag chillar med Herren

När den stora sorgen slagit till, obarmhärtigt och brutalt, har bönen varit viktig för Birgit Jakobsen-Korvenoja. Och när smärtan blivit så stor att orken inte funnits där så har hon vilat i tanken att det inte gör någonting. – No hätä, Jesus ber för mig. 22.10.2014 kl. 13:27

En barnatro som blev något mer. Som utvecklades. Som tog form.

– Min tro har vuxit genom livet och genom olika livsskeden. Precis som jag klär på mig mina kläder om morgonen så klär jag också på mig Guds vapenrustning varje morgon. Har jag inte haft min stund med Herren i bön på morgonen så märker jag att dagen inte är den bästa möjliga. Jag börjar min morgon med att chilla med Herren.

Hon kallar sig själv en typisk ”hesabo” även om hemmet nu sedan länge funnits i norra Esbo. Birgit (Bibi) Jakobsen-Korvenoja är född och uppvuxen i Tölö. Läroplikten avlade hon i Topeliusskolan och Laguska skolan och barndomssomrarna tillbringades på sommarstugan på Degerö och i Danmark tillsammans med släkten på pappans sida.

– Min pappa var dansk men började jobba i Finland under kriget. Så träffade han min mamma på Fazers café på Glogatan. Det var ju svåra tider och pappa lär ha haft goda konserver hemma, mamma var väl hemskt hungrig.

Bibi Jakobsen-Korvenojas relation till sina föräldrar kännetecknades av en grundtrygghet.

– De gav mig en barnatro. Mina föräldrar var så att säga ”hemmakristna”, det var julkyrka, dansk julgudstjänst och Gud som haver varje kväll. Inte något desto konstigare.

Då föräldrarna blev äldre och sjuka skötte hon om dem. Hon blev nästan deras egenvårdare. När föräldrarna sedan gick bort, hennes mor 1998 och far två år senare, blev sorgen och saknaden väldigt stor.

– Då märkte jag att jag måste ty mig till min himmelska far. Jag hade så väldigt mycket sorg. Jag bad om hjälp.

Hjälpen fanns där i form av en stöttande familj och tanken på att det här inte är slutet, det kommer en återförening.

– Jag trodde aldrig att jag skulle ta mig igenom den sorgen, men den släppte nog så småningom. Först kom det stora, höga vågor av sorg. Men med tiden avtog vågorna och det blev lite lugnare.

När också hennes bror gick bort år 2009 kände Bibi Jakobsen-Korvenoja att det blev för mycket, hon orkade helt enkelt inte be längre. Men då tillät hon sig att känna just precis så och litade på att det ändå finns någon där som ber för henne, Jesus.

Läs hela intervjun med Bibi Jakobsen-Korvenoja i veckans nummer av Kyrkpressen!

Michaela Rosenback



BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52