Liljeström på väg mot målet

Sjutton år efter att han gått i pension som kommundirektör i Vörå har Erik Liljeström nu gett ut berättelsen om sitt liv, Drömmen - vägen - målet.
 
Titeln syftar på ett minnesord biskop G.O. Rosenqvist gav dem som började studera vid Lärkkulla 1954: Ungdomar, dröm vackert, kämpa tappert, förtrösta på Gud.

– Rosenqvists ord har följt mig hela livet, säger Liljeström. Drömmen blev verklighet. Vägen är att akta på den tjänst man fått och kämpa tappert. Himlen som är mitt hem är målet.

Gudsförtröstan har följt med honom hela livet.

– Det är ganska klart att jag inte suttit här idag utan Guds ledning och hjälp.

Livet höll på att ta slut redan som åttaring då den unge Liljeström skulle hjälpa våren med islossningen i Purmo å. Han ramlade i ån men lyckades ta sig upp. Natten därpå drabbades han av kramper så häftiga att pappa trodde han skulle dö.

– Det var första gången jag upplevde Guds ingripande i mitt liv.
Erik Liljeström är född 1936 och växte upp som baptist i femte led i Lillby, Purmo.

– Jag var elva år gammal då jag klagade på att jag inte hade något att göra. Då satte pappa en Bibel i min hand och sade: Läs den här så ska vi återkomma sedan. Då läste jag genom Bibeln från pärm till pärm första gången. Sedan dess har jag läst igenom den kanske ytterligare tio gånger.

Blev ekumen
Som 17-åring lämnade han Purmo och började vid FKF, Fria Kristliga Folkhögskolan och Lärkkulla. Där lades grunden för hans ekumeniska inriktning.

– I min barndom sade man ofta att jag skulle blir präst. Det lät jag Gud avgöra en natt på Lärkkulla. Jag sade att jag betraktar det som din vilja om jag kommer in till Svenska Medborgarhögskolan. Kommer jag inte in så börjar jag i predikantskola. Jag kom in och blev förvaltningssocionom.
Sin första tjänst fick Liljeström som kommunal- och socialsekreterare i Larsmo. Han var på julfest i Sion i Överpurmo 1958 då han nåddes av ett telefonsamtal.

– Fullmäktigeordförande Wäinö W Fagerholm ringde och meddelade att jag fått tjänsten och frågade om jag kan börja redan på måndag. Det lovade jag. När jag återvände till min sittplats på julfesten vände jag på en lapp med en Bibelvers som placerats där. På lappen stod: ”Har någon fått en tjänst så akte han på tjänsten”.

Ord från Gud till fullmäktige
Som Guds ingripande ser han också att han klarat av tre allvarliga sjukdomstillbud. Och att han bevarats från alla nära ögat situationer då han mött älgar under sina resor som Kommunförbundets revisor
Men han har också sett att Gud ingripit i kommunalpolitiken.

– Ordet befall dina verk åt Herren så har dina planer framgång fungerar. När emigrationen från Vörå var som störst på 60- och 70-talen var Vöråfullmäktige ibland frusterat. Då ropade jag till Herren att nu måste du ge mig något som kan glädja fullmäktige. Jag fick nästan alltid bönesvar.

Till Vörå kom Liljeström 1970.

– På anställningsintervjun fick jag tre frågor: Vi har hört att du är religiös, predikar du också, hur ska du kunna industrialisera Vörå då det blir att gå på restaurang och hur är det med finskan?

– Jag svarade att ni nog kommer att se mig annonserad på ett och annat möte på min fritid. Man jag kommer aldrig att predika å tjänstens vägnar. Det var okej. Jag svarade också att är nykterist och kommer inte att ändra på det. Är det ett villkor kan vi avsluta diskussionen. Nej, det var det inte, fullmäktigeordförande sade att då får jag ju två.

Upp till bevis
Memoarerna har han gett ut i en upplaga på 500 exemplar på eget förlag. Han har lånat pengarna för det.

– Jag har blivit nekad tre gånger av förlagen av olika orsaker. De tror inte att boken går att sälja. Nu ska jag bevisa motsatsen.
Liljeström anser att alla borde skriva en berättelse om sitt liv.

Läs hela artikeln i papperstidningen.