Eva skulle helst köpa enbart ekomjölk, men det har hon inte råd med. Hennes bidrag för miljön är att köpa en liter ekomjölk då och då. (foto: Sofia Torvalds)

Leva på luft

Evas familj är fattig jämfört med andra finländska familjer. Hon är världsbäst på att vända på slantar och tror inte ens på konsumtion – men hon är trött på att inte ha råd med just någonting. Hennes dröm är att kunna ta barnen till södern.
3.2.2013 kl. 09:00
Tycker du att du är fattig? frågar jag.

Vi sitter i Evas kök. Jag har hämtat med mig lunch eftersom det är tre dagar tills hon får barnbidrag. Dagen innan gjorde hon av med de sista pengarna på brukskontot (16,25 euro) då hon köpte mjölk, ost, wc-papper och den nödvändigaste maten.

– I början av månaden fyller jag på i frysen och köper påssoppor och billig pasta som vi har i skåpen. Det äter vi sedan i slutet av månaden då pengarna är slut.

Hon funderar en stund på den där frågan om huruvida hon är fattig eller inte.

– Som familj är vi fattiga, säger hon.

Eva har varit fattig i så gott som hela sitt vuxna liv. I Finland är man fattig om man förtjänar mindre än 60 procent av medianinkomsten. Evas sexpersonersfamilj klarar sig på mindre än 40 procent av medianinkomsten.

– Jag har aldrig kunnat ta barnen till södern och jag skulle vilja åka den där ena gången, så de skulle få se vad det är. Men i och med att jag är så duktig på att vända på slantarna så gör vi faktiskt sådant som andra människor med våra inkomster inte ens skulle drömma om. Vi brukar packa in hela familjen i en bil och köra så långt vi kommer. Vi har till exempel varit i Danmark.

Lång övning
Eva säger att hon är snål och sparsam av naturen. Dessutom har hon övat på det länge.

– Det som jag tycker är mycket pengar säger andra att de inte klarar av att leva på. Jag är jättebra på att vända på slantar men jag är usel på att få in dem.

Vad är det som gjort att just Evas familj är fattig?

– Vi fick barn tidigt, innan vi hade karriär. Vi var studerande och hade flera barn. Vi hade inte ens råd att ha barnen på dagis. Där började det.
Periodvis har Evas man inte kunnat jobba på grund av att han varit sjuk. Just nu studerar han. Hans bidrag till familjens ekonomi är studiestödet på 298 euro per månad.

– Och själv valde jag den bransch jag valde för att jag ville göra något meningsfullt, men det var inte en bransch med bra arbetsförutsättningar eller god lön. Nu är jag arbetslös. Då blir det som det blir.

När hon ser på framtiden känner hon sig ambivalent.

– Det har ju faktiskt varit bättre i perioder då jag haft jobb. Då har vi klarat oss. Jag hoppas hela tiden, men jag vågar inte lita på att vi någonsin kommer att ha mera pengar. Men om man inte hoppas kan man lika gärna gå och lägga sig.

Att vända på slantarna år ut och år in har inte gjort henne deprimerad, men det har gjort henne arg.

– Jag är så frustrerad ibland. Då blir jag arg och fräsig mot barnen, och det är ju inte deras fel.

Lite vardagslyx
Hon säger att hennes vardagslyx är att gå till butiken utan att behöva räkna varje cent. Så att hon bara kan plocka det hon vill ha från hyllan.

– Sen är jag ju så snål att jag inte plockar något som är dyrt. Men jag kan välja till exempel att köpa ekomjölk. Om jag köper sju liter mjölk så köper jag en liter ekomjölk för miljöns skull. Helst skulle jag köpa allt eko men jag måste balansera mellan miljötänk och ekonomisk realitet.
Om det händer en katastrof, som att bilen går sönder – Evas familj bor på ett ställe där det är svårt att klara sig utan – har hon sett till att ha en buffert.

– Eftersom jag är så snål har jag lyckats lägga undan av våra pengar när vi haft lite mer. Så jag har ett buffertkonto och där finns det lite pengar som jag kan använda om det händer en katastrof.
Men för att få socialbidrag får man inte ha ett buffertkonto.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Sofia Torvalds



URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

kyrkomusik. Byggs kanske upp på Ihamuotila-släktens gård i Esbo. 18.2.2026 kl. 17:12

FÖRETAGARE. Bröderna William och Jonatan Snellman har skapat ett koncept som slår hårt just nu. Aderton månader efter lansering har deras varumärke Savd växtvärk. Det är som om varken Jakobstadsregionen eller USA kan få nog av träningskläder med kristna budskap. – Jag tror det har att göra med en trend vi ser i världen överlag, säger Jonatan Snellman. 18.2.2026 kl. 15:29

fastan. Fastan är inte en späkningsövning utan en inbjudan till ett möte med Jesus, säger Magnus Tunehag, som skrivit en bok att läsa före påsk. – Jag hade inte kunnat skriva den här boken när jag var 25. 18.2.2026 kl. 09:30

FÖRSAMLINGAR. Kyrie och gloria är inte bara element i mässan borta i Åbo domkyrka. I Åbo svenska församling inleds jobbmöten också med kyrie, det som är svårt, och gloria, det som har gett glädje i vardagen. Galna idéer är dessutom välkomna. 17.2.2026 kl. 19:00

DRAMA PÅ ISEN. ”Jag höll fast i iskanten och ropade på hjälp, men det blev allt glesare mellan ropen”, berättar Roland Semskar om decemberdagen för drygt ett år sedan, då Kristoffer Sandbacka drog upp honom ur vaken på Larsmosjön. Nu möts de för första gången sedan dess på just den platsen. Det iskalla första mötet har utvecklats till en varm vänskap mellan dem. 17.2.2026 kl. 13:08