”Siare” från verbet ”att se” lär vara ett av första begrepp som användes för profeter. Deras roll förändrades över tiden. Från 700-talet före Kristus uppfattades de som uttydare och kritiker av det som hände i samtiden. Samtidigt var deras jobb att tala till folket – på Guds vägnar. De gånger det handlade om att leverera budskap som inte föll makthavare och religiös elit på läppen var följderna otrevliga. Och det hände ofta.
Profeten Jeremia var utstött och anklagades för att vara förrädare, Johannes Döparen halshöggs. Lidande var inte främmande för dem. Men där ligger också nyckeln till de sanna profeternas storhet. En budbärare som inte är villig att gå i närkamp med verkligheten, en som inte delar de påtrampades smärta, har bara tomma ord att ge.
Profeterna var mycket medvetna om människans svaghet. Därför kunde de också leverera beska piller av sanning. För att kunna göra det måste man ha insikten om man antagligen själv är i stånd att utföra de illgärningar som andra gör. Det här är en djup och smärtsam existentiell sanning. Bara om man är medveten om den kan man bekämpa den. Under rätt – eller fel – omständigheter kan vanliga, hyggliga människor drivas till fruktansvärda handlingar.
I våras upprepade den franske dokumentärfilmaren Christophe Nick ett klassiskt experiment från 60-talet av den amerikanske socialpsykologen Stanley Milgram. Nick bjöd in deltagare i en fiktiv show, Dödens spel, där deras uppgift var att dela ut elstötar som de trodde var riktiga till skådespelare som simulerade smärta. 81 procent av deltagarna gick hela vägen och delade mer eller mindre motvilligt ut stötar på upp till 460 volt, begabbade och påhejade av programledaren. Bara 16 av 80 vägrade. Det var ett kontroversiellt och skäligen ifrågasatt experiment. Men det avslöjar onekligen något vi helst inte vill se.
Trots allt bär vår närhistoria avtryck av sådana som sett och vågat stå emot, moderna profeter. En obestridlig sådan är pastor Martin Luther King, mördad 1968 i Memphis. En annan är prästen Dietrich Bonhoeffer, hängd av den Nazityska regimen 1945. Det finns flera, i mindre skala, i vanligt vardagsliv här och nu.
Profeternas tid är inte förbi. Rättskänsla kostar. Mot bakgrund av det här, i vårt relativt trygga Finland, kunde man önska sig mer kurage från etablerade partier i tider av riksdagsval när nationalistiska vindar blåser. Eller av dem som har makt att stifta och förändra lagar, när gamla och sjuka människor som har hem och familj här jagas ut ur landet som villebråd.
