Men hjälp! En hel vecka ute i ingenstans med obekanta ansikten, föreläsande präster, knasiga hjälpledare och fruktansvärt pinsamma lekar. Eller …?
I ett av klubbrummen i Sibbos prästgård sitter Lina Frisk, 17, Niklas Wiik, 18, Fanny Wikström, 16, och Alexandra Gustafsson, 16 och jämför sina skribaupplevelser. De stojar och skrattar och gestikulerar vilt med armarna och den ena historien värre än den andra bubblar upp. Skriban verkar vara något de alla har goda minnen från och de vill mer än gärna dela med sig av sina upplevelser.
– Usch, jag kommer ihåg när jag missförstod en lek där man skulle upprepa vad ledaren sa. Han sa ”Älskling, älskling, säg mig vem du älskar” och i stället för att upprepa vad han sa började jag räkna upp namn på några flickor jag gillade, säger Niklas och flinar stort.
– Haha, då skulle du sett våra hjälpisars modeshow, där gjorde folk riktigt bort sig, säger Alexandra och skrattar.
Vännerna fortsätter berätta om lekar de alla var med i och vilka som var deras favoriter. Det verkar som om det största intrycket de fått av skriban är just lekarna och aktiviterna.
– Det var ju under lekarna man började lära känna varandra. Efter att man lite lättat på stämningen i lekarna och aktiviteterna med hjälpisarna så var det lättare att börja umgås på fritiden och man hade något gemensamt roligt att prata om, säger Lina.
Många av lekarna är av den mer pinsamma sorten, men det fick aldrig någon av Sibboungdomarna att känna sig obekväma.
– Det är en trygg atmosfär och man vågar göra bort sig, säger Lina och får medhåll av de andra.
– Sedan underlättar hjälpisarna mycket, de bjuder på sig själva och gör det ”tillåtet” att göra bort sig, säger Alexandra.
Den hjälpande handen
Hjälpledarna är en viktig del av skribaupplevelsen. Hjälpledarna ska vara ”storasyskon” som råder, hjälper till, skojar och stöder. Alla fyra Sibboungdomarna anmälde sig till hjälpledarutbildningen efter skriftskolan och de tycker att hjälpledarskapet var nästan lika kul som att själva vara med på skriftskollägret.
– Det är roligt på ett annat sätt, som hjälpledare är det ju vår grej att roa skribadeltagarna och hitta på lekar och aktiviteter, säger Alexandra.
– Hjälpledarna är jätteviktiga. Det är de som skapar ”feelisen”, säger Lina.
– Jo, sen ska hjälpisarna lite se efter deltagarna och märka ifall någon känner sig utanför och sånt, säger Fanny.
Vad gäller de pinsamma lekarna så brukar också hjälpledarna ha ett hum om vad alla i gruppen ”går för”.
– Hjälpisarna ska lite tänka på vem de tar upp till de mest pinsamma lekarna och det brukar gå bra, säger Lina.
Även för blyga
Vännerna tror att också en blygare person kan ha en kul och givande upplevelse på skriban och att man inte ska låta det hindra en från att åka på läger.
– Det är säkert många som är lite blygare och ganska nervösa inför skriban, men man får snabbt kontakt med de andra. Man delar ju rum, så det är inte svårt att hitta nya bekantskaper, säger Lina.
– Det är verkligen inga problem ifall man inte känner någon när man kommer dit, efter några dagar är hela gruppen som ett stort gäng och alla hänger tillsammans, säger Fanny och de andra nickar medhållande.
– Jag var faktiskt ganska blyg när jag gick skriban, men efter några dagar på lägret upptäckte jag att det inte lönade sig att vara blyg, säger Niklas med ett skratt.
– Sedan dess har jag varit på sju läger som hjälpis, så skriban var en positiv upplevelse för mig.
Nu ropar ungdomsledaren från köket att samlingen som de fyra är här för ska börja och ungdomarna börjar röra på sig. Innan de tassar in till det stora rummet får alla säga ett ord som de tycker beskriver skriftskolan.
– Mysigt, säger Alexandra.
– Utvecklande, säger Niklas.
– Påverkande, säger Fanny.
– Jätteroligt, säger Lina och ler stort.
Läs mera om skriftskolan i Chill i Kyrkan, Kyrkpressen 19/2010.
